Stugan

51. Felix

Omar är helt otröstlig. Oscar verkar vara i chock då han sitter och stirrar på meddelandet som om han vore förlamad. Jag vet inte hur jag ska känna, allt är tomt i ena sekunden för att alla känslor sedan ska kasta sig på mig med stryptag. Ogge var min vän, han är död. Det kanske är mitt fel. Hade jag inte varit så upptagen med Oscar eller mina egna problem hade jag kunnat hjälpa honom. För jag hittade ordern han vägrade genomföra. Lappen låg bakom soffan, han måste ha fått den när resten av oss sov. Han skulle berätta den verkliga sanningen om varför han låg med Omars tjej. Och inte bara det, han skulle även berätta Omars hemlighet för oss andra. Den stod längre ner i brevet men jag avstod från att läsa. Omar förtjänar inte att jag snokar just nu.

Ogge var en bättre människa än vad jag någonsin accepterade honom som. Han tog bokstavligen Omars hemlighet med sin in i graven. Han dog för den, att jag skulle läsa den nu vore att förnedra hans mod.

Med tankarna helt någon annanstans går jag mot kylskåpet och plockar fram en öl. Det är fjärde bara idag. Jag kan inte förstå att det här händer. Nog för att vi varit rädda för våra liv sedan vi kom hit. Men nu när någon av oss faktiskt är död vet jag inte hur jag ska reagera.

Brevet i min hand knycklat jag ihop. Jag tänker inte ge det till Omar, han skulle gå under. Han tror redan att det är hans fel. Frågan är ifall det är det eller inte. Just nu vet jag ingenting.