Stugan

2. Felix

Med skeptiska steg hade jag följt gpsen rätt in i skogen. Det var ett udda ställe att ha förfest på men nog har jag varit med om värre. Stugan såg dock väldigt stilla ut, inte alls som att mina grabbar skulle vara där. Ölen har jag i alla fall med mig så nog ska jag klara mig. I vilket fall som helst så står jag nu skrikandes inne i stugan och vänder mig tvärt om. Där ser jag till min stora chock en livrädd Oscar Enestad.

"Vad fan gör du?!"

Vrålar jag och han rycker skrämt till och mumlar något ohörbart. Jag stirrar bara på honom och han på mig. I minst en evighet står vi så. Han med stora ögon och röda kinder, jag med ett chockat ansiktsuttryck. Jag har precis samlat mig nog för att fråga vad tusan han gör här men avbryts av att en tredje part anländer.

Där på tröskeln står Oscar Molander, en som kan anses som en vän. Eller ja, vi umgås i samma gäng men har aldrig kommit varandra särskilt nära. Kanske för att jag bara känt honom i ett halvår. Men ändå är han en vän och jag inväntar hans minspel när han får syn på Oscar.

"Felix?"

Frågar han förvirrat.

"Hur är det? Jag hörde skrik"

Han ser sig om och får plötsligt syn på Oscar som står tryckt nära väggen i den trånga hallen. Ännu mer förvirrat ser han mellan oss och jag gör likadant mellan de två.

Innan Ogge hinner fråga vad tusan jag gör här med töntiga Oscar från klassen hörs ännu en gång steg utanför. Alla tre ser förundrat mot dörren. Där skymtar en svarthårig kille fram. Han ser förvirrat på mig och sedan Oscar. När hans blick landar på Ogge blir den med ens ilsken.

"Vad fan gör du här?"

Utbrister han och Ogge ser förvirrat tillbaka på honom.

"Men vadå du bad om att möta mig här?"

Säger han förvånat med en uns av irritation. Jag ser förvånat på Ogge, varför skulle han möta den här killen här? Vårt gäng skulle ju förkröka? Den svarthåriga killen ser ut att vilja explodera.

"Det gjorde jag då inte, varför skulle jag vilja träffa dig?"

Konstaterar han och korsar armarna över bröstet. Min blick faller på Oscar som obekvämt iakttar de två. Det känns inte alls som att vi borde vara här. Jag undrar hur Ogge känner den här ilskna killen samt vad det är de egentligen bråkar om. Oscar fångar plötsligt min blick och snabbt ser han åter på Ogge som yttrar sig.

"Du ville säga förlåt"

Han ser frågandes på den kortare killen som får ögon lika stora som tefat innan de smalnar.

"Hur vågar du ens? Jag är inte skyldig dig ett förlåt och det kommer du aldrig få. Det vet du"

Nu börjar Ogge bli irriterad och stött det ser jag på honom.

"Men varför smsa du mig då?"

Säger han surt och börjar plocka fram mobilen medan han går inåt i stugan. Jag noterar att även Oscar backar inåt i stugan för att lämna plats åt honom.

"Kolla här, förklara då vad detta är?"

Omar går hektiskt till honom och får mobilen upptryckt i ansiktet. Han ser förvirrad ut och rynkar på näsan.

"Jag har inte skickat detta?"

Säger han.

"Nehe vem gjorde det då? Ditt alter ego?"

Fräser Ogge och jag ser på Oscar som sneglar ner på telefonen. Innan han hinner se något trycker Ogge ner den i fickan. Vi står en bit ifrån de två ångande tonåringarna.

"Dessutom varför är du här om du inte skickade smset?"

"Jag är här för att träffa en tjej"

"Jaså vilket sammanträffande"

Innan killen hinner svara på tal ser vi alla chockat mot dörren. Den slogs igen med ett brak.

"Vad tusan ska ännu fler hit eller?"

Utbrister Ogge.

"Det är Adam" "det är Danne och dem" "det är Melissa"

Svarar vi alla tre i mun på varandra och ser sedan tveksamt mot dörren.

"Vänta va?"

-------
Vad tror ni hittills? :-)