Stugan

63. Felix

"Varför tvingar du oss att göra detta"

Säger jag genom gallret som särskiljer föraren från oss. Han bär en svart rånarluva och solglasögon skymmer hans ögon från mig. Han säger inte ett ord. Bilen rullar långsamt fram på vägen och vi ser inte ens ut genom de tonade rutorna. Jag hinner två frågor till innan föraren drar för ett skynke så att jag inte ens ser honom eller vägen framför mig.

Oscar griper tag i min arm och jag lägger lugnande min hand på hans. Egentligen är jag inte det minsta lugn själv utan panikslagen. Ändå känns det som min första uppgift ligger i att lugna Oscar, se till så att han klarar sig.

Jag försöker fråga ett par mer saker, provocerande saker om Ogge men vår kidnappare förblir lika tyst för det. Bilen rullar precis lika lugnt som tidigare. Det enda jag lyckats med är att jaga upp mig själv ännu mer.

I timmar sitter vi i bilen, jag har fortfarande Oscars klocka på handleden. Den visar att vi tillbringat tre timmar i bilen. Jag är hungrig och de andra två är i nöd av en toalett. Inte heller det verkar föraren höra. Frågan är om han ens hör oss?

Tillslut stannar bilen och jag blir med ens nervös ännu en gång. Pulsen går upp och handsvetten bryter ut. Nu gäller det, antingen klarar vi det eller så dör de vi bryr oss om.