Stugan

50. Oscar

"Omar kommer du ihåg någonting?"

Han skakar trött på huvudet där han sitter i soffan. Efter att jag torkat upp spyan och Omar vilat en stund sitter han upp i soffan.

"Snälla försök"

Manar jag och han suckar medan hans panna rynkar sig av ansträngning.

"Jag var trött så Ogge sa att jag skulle vila en stund medan han vaktade själv. Sedan vaknade jag såhär"

"Du måste ha blivit drogad eller något i sömnen"

Säger Felix som sitter på andra sidan om Omar. Den Felix jag kysste inne i sovrummet för endast en timme sedan är långt borta. Hans gamla vanliga tuffa jag är åter på plats.

"Men vad hände med Ogge?"

"Han måste ha somnat han med"

Svarar jag tungt och suckar

"Ni måste väl ha hört när de tog honom?"

Säger Omar förtvivlat och jag ser generat bort.

"Vi vaknade av att dörren slog igen"

Säger Felix kallt innan jag hunnit välja mina ord. Omar ser frågandes på mig och jag nickar försiktigt.

"Men hur kunde jag inte märka det?"

Han låter skamsen och som att allt är hans fel.

"Omar du sov precis som vi"

Försöker jag och han skakar argt på huvudet.

"Jag borde inte ha sovit. Det var det här du varnade oss för Oscar"

Säger han sorgset.

"Det är mitt fel om det händer Ogge något"

Snyftar han och jag lägger försiktigt armen över hans axlar.

"Nej, det är galningen som håller oss fast här som är skyldig"

Säger jag trots att ingen riktigt tror mig. Ogge skulle aldrig ha erbjudit att vakta själv och Omar skulle inte ha accepterat erbjudandet. Hur många gånger sa jag inte det till dem?

Omar för sina frusna händer till sina läppar och blåser försiktigt på dem. Med ett snörvlande ljud för han ner händerna i fickorna och stelnar med ens till.

"Vad är det?"

Frågar jag oroligt men han svarar inte. Istället pekar han mot ytterdörren. Där glider fortfarande ett kuvert på golvet. Med en blick som genast söker Felix, vilket han lika snabbt besvarar, så går han och hämtar kuvertet. Ger det till Omar som det blivit adresserat till.

Jag hinner skymta vad bilden på lappen visar och ser bort med en gång. Huvudet snurrar och jag hör hur Felix griper tag i bilden. Den visar Ogge liggandes i sitt eget blod med livlösa ögon. Han är död.

"Nej!"

Skriker Omar fördärvat och kryper ihop med huvudet mellan knäna.

"Nej, nej, nej, nej"

Mässar han frenetiskt och jag ser på Felix som läser något nedklottrat på bilden.

Så går det när man inte gör som jag säger. Då är man inte längre till nytta.

--------
Neeeej ogge 😥