Stugan

58. Oscar

Jag tvekar inte för en sekund på att mormor faktiskt är ett tryck ifrån döden precis i detta nu. Inte efter att han dödat Ogge. Om han dödade någon av oss kommer han inte tveka att döda mormor. Hon må hata mig för att min hemlighet kommit ut men inte kan jag låta henne komma till skada.

"Han kommer döda dem"

Kvider jag och de andra minst lika berörda killarna ser förtvivlat på kartan som ligger utvecklad på bordet. Med tårar i ögonen försöker vi lära oss planen och kartan till hjärtat. Mycket står på spel. Klarar vi inte det här kommer inte bara vi garanterat dö utan även våra nära och kära. Min mormor, Omars mamma och någon Felix känner vid namn Theo. Kanske en bror? Han står helt klart Felix nära i alla fall. Fast de verkar inte ha en så bra relation det kan jag läsa på Felix. Han känner för killen mer utav plikt än av kärlek. Inte konstigt när det har med Anja att göra.

Planen är extremt invecklad och efter flera timmars studerande och tre öl på Felix går vi alla in i sovrummet. Han där ute behöver oss för att genomföra planen och att döda oss vore dumt. Dessutom är sovrumsdörren låst och vi behöver all sömn vi kan få.

"Jag tar golvet"

Erbjuder sig Omar snabbt och hasar in en bit under sängen. Det är så smalt att han bara får plats med halva kroppen i gången och hälften täcks under sängen.

"Är det okej?"

"Så länge ni är rumsrena är det lugnt"

Felixs kinder blir röda och jag ser nöjt på honom. Han ger mig bara en irriterad blick innan han kryper ner under täcket. Dock känner jag en försiktig och ljudlös kyss mot min nacke innan han somnar. Lite som att han inte kunde låta bli. Tanken gör mig varm inombords.

Rummet luktar snart unket av våra smutsiga kroppar och ingen av oss kommer till någon riktig ro. Jag vet inte ifall det är för att jag och Felix faktiskt inte ligger i varandras  armar utan att han bara håller sin arm över min midja. Eller ifall det är för det vi ska göra imorgon.

Vi ska begå ett rån.