Vi är alla redo och Felix sätter igång kameran. Han vinklar den mot sig själv och utbrister glatt.
"Tjena, Felix Sandman här. Idag ska ni få se mina vänner knarka"
Han skattar lite osamhängande och sluddrigt för att låta påverkad. Sedan vänder han kameran och filmar på påsen och förklarar vad allt är med en fnittrig stämma. Jag ser med ett försök till tunga ögon in i kameran.
"Ogge man, hur mår du?"
Jag ser Felix himla på ögonen bakom kameran men jag fortsätter spela påverkad.
"Hej, Oscar Molander"
Jag vinkar osynkat till kameran och lutar mig mot bordet för att dra in drogen genom näsan.
Sedan är det Oscars tur som ser alldeles för nervös ut. Han får inte förstöra detta. Så jag slänger armen över honom och försöker härma mig själv som jag är när jag faktiskt är påverkad.
"My boy Oscar Enestad"
Sedan börjar jag babbla om att vi inte är samma person trots att vi heter samma sak och man lätt kan tro så. Helt ologiskt om man hade varit nykter. Samtidigt viftar Felix bestämt åt Oscar att ta drogen så han kan fortsätta till Omar. Som att Felixs ord vore lag lutar han sig ner och drar in det även han.
"Fina grejor"
Suckar han och Felix filmar snabbt på Omar som tjoar och pekar finger åt kameran innan han tar drogen. Felix skrattar högt ut Omars namn och förklarar hur Osmed har de bästa grejerna som det stod på lappen. Jag förstår ju varför. Om denna videon släpps har vi inte bara polisen efter oss utan även langaren vi namnget och hans antagligen livsfarliga gäng. Jag ryser av bara tanken.
När Felix stänger av kameran och skakigt stoppar i den i påsen för att stoppa ut den genom brevinkastet känner jag hur kontrollen försvinner.
----------
Sitter och undrar varför ni inte är så värst aktiva?
YOU ARE READING
Stugan
FanfictionFelix, Oscar, Omar och Ogge slängs in i ett äventyr de knappast hade kunnat ana. Tillsammans tvingas de till saker deras vardag aldrig tidigare hade tillåtit. Hoten är ständiga och en oväntad men oskiljaktig relation bildas. Hemligheterna drar dem i...