Stugan

24. Oscar

"Men vadå ska han få se på oss när vi sover?"

Säger Felix tydligt irriterad.

"Hellre det än att han står ovanför sängen och ser på eller vad tycker du?"

Spottar Ogge ur sig och Felix börjar se ut att tappa kontrollen. Jag bestämmer mig för att sticka in.

"Men hur vet du att det kommer hända?"

Åt det himlar Ogge på ögonen och slår frustrerat ut med handen.

"Men han verkar ju inte vilja komma in hit? Han hade väl gjort det för länge sedan i så fall. Han vill av någon fucked up anledning övervaka oss på video. Så länge kamerorna är här kommer han hålla sig utanför stugans väggar"

"Han har antagligen rätt"

Säger Omar tyst där han står i dörröppningen bredvid Ogge. Jag suckar tungt, min hemlighet kommer bli svår att hålla gömd om kamerorna blir kvar.

Precis när Ogge ska fortsätta prata hörs ett välbekant rassel från brevinkastet och vi alla kniper ihop ögonen. Ingen dörr öppnas och vi alla pustar ut. Detta bekräftar bara Ogges idé ännu mer.

Ännu ett kuvert ligger på golvet och jag suckar. Omar tar upp det och läser högt.

"Det här är till Felix och Oscar"

Innan Omar hunnit längre har Felix ryckt brevet åt sig. Ogge ger Felix en irriterad blick som frågar om vad tusan han håller på med.

Felix struntar i honom och läser lappen för att sedan ge den till mig. Han ser aningen röd ut i ansiktet. Om han är arg eller generad vet jag inte, antagligen båda två.

"Ehm vi ska bara, ja vi ses"

Säger Felix skyndat och drar in mig i sovrummet. Jag har inte hunnit läsa något än men jag blir rejält orolig över hans reaktion. Han biter stressat på naglarna och jag börjar förstå varför när jag läser.

Det här är till Felix och Oscar. Er första befallning blir simpel. Jag vill att ni kysser varandra framför kameran.

Jag tappar nästan brevet i golvet. Vad vill den här pedofilen oss? Snabbt vrider jag och vänder på pappret. På baksidan finns en liten variant av bilden från i natt, den Felix gömt från Ogge. På den står det i svart tusch Annars.

Det kunde inte vara skrivet i klarare format. De andra, antagligen hela internet kommer få se den om vi inte gör som han säger.

"Vi kan inte kyssa varandra"

Säger jag och han ser stressat på mig.

"Men Ogge kan inte veta om bilden fattar du väl?"

Han viskskriker och slår ut med armarna. Jag suckar frustrerat.

"Varför inte Felix? Det är väl bättre att han får se den än en bild vi kysser varandra på? För tro mig det kommer bara bli värre och värre bilder varje gång han frågar, jag känner det på mig"

Viskar jag hektiskt för att de andra inge ska höra. Jag vill absolut inte att mormor ska få se bilden på mig som sover i samma säng som en annan kille. Dock kommer en kyssbild vara ännu värre. För dum är jag inte. Såklart den bilden kommer bli nästa hot.

"Felix, den bilden"

Jag pekar på de två varianterna jag har tryckta mot bröstet.

"Är mycket lättare att bortförklara än om vi kysser varandra"

Han verkar förstå mina tankebanor och suckar frustrerat.

"Men tänk så gör han våra hemligheter offentliga?"

Innan jag hinner tänka över hans ord hör vi rassel från brevinkastet igen. Stressat ser jag mot kameran. Tänk så är det ljud?

"Felix, Oscar det är till er"

Hörs Omars röst och jag skyndar mig med att öppna dörren. Fort tar jag breven från Omar och stänger in mig igen.

Den här gången är det varsitt meddelande. Med skakande händer öppnar jag mitt.

Det här är din mormors adress inte sant? Kommer skicka iväg dessa bilder till henne om du inte gör som jag säger.

Med hjärtat i halsen ser jag på bilderna. Det är inte bara den på mig och Felix utan den när jag kysser Andreas. Hur kan han veta adressen? Varför gör han såhär? Bara inte han skadar mormor, då vet jag inte vad jag gör.

Jag ser upp på Felix som oroligt ögnar igenom sina papper. När jag bläddrar till sista bladet i den lilla bunten jag mottagit läser jag snabbt meddelandet.

Och ungefär nu kommer Omar och Ogge veta att ni blir utan maten jag tänkt ge er. Hoppas för er skull att de förstår att era försök att överlista mig inte fungerar.

Precis när jag läst klart meningen hör jag Ogges ilskna röst.

"Vad fan är det med er?"

Han slår på dörren och när Felix öppnar den möts vi av ett frustrerat ansikte.

"Seriöst säg att detta inte är sant"

Han viftar med lappen i ansiktet på Felix som irriterat slår den ifrån sig.

"Hur fan kunde ni bestämma så utan att vi fick vara med? Vi får också svälta"

Tillägger Omar rasande och jag krymper ihop ännu mer.

Det sista i brevet löd:
Nästa gång är jag inte såhär nådig med bestraffningen. Då är hemligheten ute Oscar om ni ens överväger att inte lyda min minsta vink.