Stugan

25. Omar

Jag kan inte tro att det är sant men deras ansiktsuttryck tyder på det. Felix och Oscar har valt bort mat till oss alla för sina egna behov. Hur kunde de?

"Men vi visste inte att det skulle bli straffet"

Piper Oscar fram och jag slår frustrerat händerna för ansiktet.

"Men ni visste att något skulle hända eller hur? Ändå valde ni att inte göra som det stod? Fattar ni inte att detta påverkar oss alla?"

De ser skyldiga ut. Felix försvarar sig dock.

"Vi sa aldrig att vi inte skulle göra det. Okej? Vi pratade om hur vi kunde komma runt det men innan vi hann komma fram till något fick vi de två nya kuverten. Han skrev att vi skulle bli bestraffade för att vi försökte överlista honom. Vi gjorde aldrig det här valet"

Ogge ser inte imponerad ut och jag känner mig likadan. Dock kan jag nu förlåta dem, i alla fall så länge maten räcker. För de gjorde aldrig valet.

"Så det finns mickar här också"

Suckar jag mer som ett konstaterande och Oscar nickar bekräftande.

"Men gör bara det han bad om så kanske vi inte blir utan mat"

Säger Ogge bestämt medan jag ser hur han och Felix mäter sig med blicken.

"Nej"

Säger Felix bestämt och de vägrar släppa varandra med blicken när Ogge pratar.

"Vadå hur farligt kan det vara?"

"Nej, han kan inte bestraffa oss mer"

Påstår Felix och innan Ogge hinner säga något mer rasslar brevinkastet och vi alla tar ett par raska steg därifrån. När inget värre händer än att ännu ett kuvert faller ner går vi försiktigt dit igen.

Jag gillar Ogges idé. Gör det jag bad om så får ni bara vara utan mat i tre dagar istället för sju.

Läser Ogge högt och Felix verkar pusta ut, antagligen för att inget mer personligt stod där.

"Ni måste göra det. Fort innan ni tar för lång tid på er igen"

Utbrister jag och ser uppfodrande på dem.

"Kom igen maten kan räcka i två dagar, då behöver vi bara vara utan mat i en dag"

Jag ser uppfordrande på de två som oroligt sneglar på varandra. Efter ett par sekunder knuffar Ogge Felix och befaller honom aningen aggressivt att göra det galningen vill. Felix suckar och vänder sig till Oscar som redan vänt sig om med blicken på sovrummet.

"Vi måste va i sovrummet då"

Bekräftar Oscar tyst och Felix ser helt utan längtan på rummet. Sedan går de två in och stänger efter sig. Vad det än är de blivit tillbedda att göra så vill de inte att vi ska veta vad. För visst hör jag hur de reglar dörren med stolen.

"Kom igen låt det här fungera"

Mumlar jag.