FÖRLÅT MIG | OE

1

"Hallå, vi är framme nu" hör jag någon säga i en hög ton och skakar om mig försiktigt. Jag öppnar ögonen och kollar förvirrat på personen till höger om mig. Det tar inte lång tid innan jag kommer ihåg vart jag är och jag sätter mig genast ordentligt upp. "Tack" säger jag och ler mot kvinnan innan en gäsp smiter ur min mun. Hon ler mot mig och går sedan bort mot utgången. Jag reser mig upp från flygplansstolen och sträcker mig efter mitt handbagage. Min blick sveper runt över planet och då inser jag att alla andra redan har gått av. Oj, undrar hur längesedan det var vi landade tänker jag och börjar bege mig bort mot flygplansdörren och ut i den friska luften.  

Äntligen är jag tillbaka. Ett helt år nere i Skåne var nog bra för mig men herregud vad jag har saknat detta stället. En kylig vind träffar mitt bruna hår och jag tar bort en slinga som la sig över mitt ansikte.  Genom fönstret till flygplatsen kan jag se massvis med folk som antagligen väntar på någon som ska komma med ett plan. Vissa står till och med redan och kramar om varandra. Mitt bland alla dessa människor ser jag dem. Mamma och Tilda.  Ett brett leende sprider sig över mina läppar och jag skyndar på stegen för att komma in så fort som det bara går. Äntligen ska jag få träffa dem igen tänker jag och rättar till min axelväska. Såklart har jag träffat dem under det året jag bodde i Ystad men det var inte alls ofta. 

Jag går igenom dörrarna in till flygplatsen och möter mammas klarblåa ögon direkt. Hon skiner upp i ett stort leende och mitt leende blir ännu större än tidigare. Jag tar ett stadigt grepp om min väska innan jag börjar småjogga bort mot mamma och Tilda. "Hanny" säger mamma och kramar om mig hårt när jag kommer fram till dem. Vi står så ett tag innan jag släpper kramen och vänder mig till Tilda för att krama om henne. Tilda är fyra år yngre än mig, alltså 14, men vi är som bästa vänner. Även fast jag inte har varit hemma så mycket under det senaste året har vi snackat på Skype nästan varenda dag. "Äntligen är du hemma" säger hon innan vi släpper vår kram och jag ler mot henne.

Vi tre går bort till rullbandet för att hämta mina tre resväskor. Då jag var säker på att det inte skulle dröja länge innan jag flyttade tillbaka hit till Stockholm igen valde jag att lämna kvar en del kläder hemma. En flyttbil har redan flyttat upp alla mina möbler och lite annat till mitt rum och i resväskorna har jag en hel del kläder, smycken osv. Rullbandet sätts igång och det tar inte lång tid innan vi har får tag på alla mina tre väskor. Vi delar upp väskorna mellan oss så att alla får ta vars en. Jag tar tag i handtaget på min gråa resväska och tillsammans med mamma och Tilda börjar jag gå ut från flygplatsen. 

"Vi har parkerat där borta" mamma pekar bort mot några bilar som står parkerade ungefär 100 meter bort från där vi står just nu. Jag nickar och vi börjar gå mot bilen. Jag ger ifrån mig en lättad suck när vi äntligen kommer fram till bilen. Min väska väger minst ett ton och att den kyliga februarivinden förbättrar inte situationen direkt. "Kan inte Hanna köra?" frågar Tilda. Mamma lägger försiktigt in mina resväskor i bagageluckan och kastar sedan över bilnycklarna till mig. Jag fångar dem med en hand och stänger igen bagageluckan. 

Bilresan hem till vårt hus tar ungefär 20 minuter och jag lyckas parkera bilen perfekt på vår uppfart. "Din parkering får 10/10" säger Tilda och räcker mig tummen upp när vi hoppat av bilen. "Tackar tackar" säger jag och skrattar. Vi lyfter ner mina väskor från bagaget och beger oss därefter upp mot huset. "Detta har jag saknat, men tänk att jag snart kommer flytta hemifrån" säger jag och stannar nedanför trappan upp till dörren. "Nähe du, du har nyss kommit hem, du ska bo är ett tag innan du flyttar hemifrån" säger mamma och låser upp dörren. Hon kollar ner på mig och blinkar med ena ögat åt mig innan hon försvinner in i huset. Jag ler och himlar med ögonen åt mammas kommentar och börjar lyfta upp min väska för trappan. 

2 hrs later

Jag knackar lätt på Tildas dörr innan jag kliver in i rummet. Hon står mitt i rummet på sin rosa matta och sjunger och dansar till någon låt som spelas på hennes mobil. Jag småskrattar åt henne och sätter mig sedan utmattad ner på hennes säng. Jag har äntligen fått upp alla mina saker på sina platser och det mesta känns som vanligt igen. "Vad lyssnar du på då?" jag lägger mig ner i sängen och hon slutar sjunga. "Fo&O's nya låt Gotta Thing About You, den är så så så så bra!!" säger hon och fortsätter med att sjunga med i låten. "FO&O? Vilka är de?" frågar jag och rynkar på ögonbrynen. "De snyggaste, bästaste killarna i hela världen!" säger hon och kastar sig ner bredvid mig i sängen. "Jag ska faktiskt se dem live imorgon tillsammans med Hilda, de har konsert i globen och gissa vart vi ska sitta?" säger hon och ett brett leende visas på hennes läppar. "Längst bak?" säger jag och flinar retligt mot henne. "Nej idiot, längst fram! Mamma lyckades få tag på front row biljetter till mig och Hilda!" säger hon och ler stolt. Då jag själv är väldigt intresserad av musik förstår jag hennes glädje. Jag kommer ihåg då One Direction var i Sverige och mamma lyckades fixa front row biljetter till mig. Jag började gråta så glad jag var. Dock har jag aldrig hört bandet FO&O förut men ska jag vara helt ärlig så verkar de inte så dumma. För att vara jag är det extremt konstigt att jag inte vet vilka de killarna är. Jag är i princip besatt av musik och kan väldigt mycket om många artister och band. 

Jag ler mot Tilda innan jag tar upp min mobil från min backficka. Jag snurrar runt så jag ligger på mage och går in på mina meddelande. Jag letar upp min och min bästaväns konversation och skickar snabbt iväg ett meddelande.

Jag 18:56:

Hej babe! Jag är finally tillbaka i Stockholm igen (!!!). Tänkte bara kolla om du ville träffas imorn eller nått? Tilda skulle tydligen på en konsert så jag antar att jag är ledig imorgon. Saknar dig!

Matilda 19:03:

Hej wifey! ÄNTLIGEN!! Klart jag vill ses! Du kan väl höra av dig vilken tid som passar bäst imorgon, jag är ledig hela dagen :* Miss u 2!

Jag stänger av mobilen med ett leende på läpparna. Jag känner på mig att dagen imorgon kommer bli fantastisk.

Då kan jag tala om för dig Hanna att det kommer den inte att bli (; hahah nä men hello there guys! Första riktiga kapitlet på denna boken, vad tycker ni än så länge då? Kommentera gärna, älskar att läsa era kommentarer!!