FÖRLÅT MIG | OE

57

Hannas perspektiv

"Kan du förstå att jag tar studenten imorgon?" frågar jag Tilda och snurrar ett varv framför spegeln. Jag har på mig min vita studentklänning som jag ska ha under utspringet och festen imorgon. "Nej, enligt mig är du fortfarande fem år" säger hon och jag stannar till. "Meh" säger jag och lägger armarna i kors. "Fine att du på pappret är 19 men du kommer alltid vara fem mentalt" säger hon och sätter sig ner på min säng.

"Jaja" säger jag och suckar med ett leende. Jag vänder mig om mot spegeln igen och granskar min spegelbild. Det tog ett tag innan jag hittade den rätta klänningen för mig. Till en början beställde jag tre olika varav ingen var i rätt storlek när jag provade dem. Så det var väldigt tråkigt. Denna klänningen hittade jag för bara en knapp vecka sedan. Normalt är jag alltid ute i god tid när det gäller att inhandla saker inför speciella evenemang eller liknande men med studenten har det varit annorlunda. I och med att jag har hängt med killarna under turnén så har det varit ett hinder inför min student då jag ej har kunnat vara hemma och fixa. Som tur är har min underbara mamma och underbara syster hjälpt till och fixat som bara den inför studenten imorgon. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dem.

"Din klänning passar verkligen perfekt och den är superfin" säger Tilda och jag vänder mig om mot henne. Jag ler brett mot henne och går sedan fram till henne och ger henne en kram. "Vem vet, om du fortfarande gillar den när det är din tur kan ju du få ha denna du med?" föreslår jag och hela hon skiner upp som en stor sol. "Gärna"

"Kom så går vi ner till mamma" säger hon och reser sig upp från sängen. Hon skuttar iväg fram till dörröppningen där hon sedan stannar. Hon vänder sig om och tittar mot mig. "Kommer du då?"

Jag småskrattar lite och nickar sedan. "Jag ska bara byta om, jag vill ju inte smutsa ner denna" säger jag och mina fingrar börjar leta efter dragkedjan på ryggen. Hon försvinner ut från mitt rum och jag byter om till ett par svarta Musse Pigg shorts och ett svart linne. Shortsen är förresten mina favoritshorts som jag har på mig nästan dygnet runt när det är varmt. Jag köpte de för ungefär två år sedan när jag var på Disney land tillsammans med min mamma och Tilda. Att de fortfarande passar mig är ett under men jag klagar absolut inte över att jag fortfarande kan ha på mig dem. Jag nästan fasar över den dagen som jag inte kommer få på mig dem. 

Jag tar min mobil från sminkbordet och håller ett fast grepp om den medan jag tassar ut från mitt rum och ner för trappan. Från trappan kan jag höra röster från vardagsrummet, TV:n förmodar jag, så jag rör mig in till vardagsrummet. Mamma och Tilda sitter tätt intill varandra i soffan och tittar på någon reality show på TV skärmen. Direkt då jag blir synlig för de båda två vänder de sina blickar mot mig. 

"Min stora lilla tjej" säger mamma och ler mot mig. Jag ler tillbaka och fortsätter att gå in till dem. Jag ploppar ner bredvid mamma och hon lägger sin arm om mina axlar. "Kan du förstå att du en gång har varit minimalt lite min lilla fis?" säger mamma och kysser mig på kinden. Jag skrattar till lite och lutar sedan mitt huvud mot mammas axel. 

Egentligen är det helt sjukt hur fort tiden har gått. Det känns bara som om det var tre år sedan jag skulle börja på förskolan och nu sitter jag här och ska ta freaking studenten imorgon?? Jag kan inte förstå det. Efter imorgon är jag färdig med skolan, iallafall för ett tag. Efter det ska jag alltså ut i arbetslivet, skaffa eget boende och sedan till och med egen familj. Hur roligt det än ska bli att ta studenten så måste jag erkänna att jag är lite smått rädd och ledsen också. Jag kommer snart flytta från mamma och Tilda och det kommer inte längre vara lika enkelt att träffa dem när jag börjar jobba eller studera vidare. 

Min plan efter gymnasiet nu är att jag ska försöka få jobb som musik manager på något bolag i Stockholm. Jag har alltid funderat över om jag ska söka jobb hos Fooo's bolag men nu efter allt mellan mig och Oscar så vet jag inte om det är en sån bra idé längre. Vilket är extremt sorgligt eftersom jag är totalt störtkär i deras bolag och alla de som arbetar där. Alla är så otroligt ödmjuka och hur schyssta som helst. Riktigt bra kollegor med andra ord. 

"Du har inte tänkt mer på dig och Oscar?" frågar mamma efter ett tag och jag sätter mig upp ordentligt och tittar på henne. Hon tittar medlidande på mig när jag rycker på mina axlar med en suck. "Jo, hela tiden" svarar jag. "Gumman då" hon smeker mig på kinden med hjälp av hennes handrygg. 

"Du kan ju alltid bjuda hem honom imorgon vid studenten?" ger mamma som förslag och jag biter mig löst i läppen. Jag brukar bita mig i min läpp när jag funderar över saker, vilket i och för sig är en ganska dålig vana då jag brukar ångra mig direkt efter när jag får ont. "Jag vet inte om det är en sån bra idé, de har ju sin turné också och jag vill inte att allt ska bli fel på min student" säger jag och mamma nickar långsamt. "Jag förstår hur du tänker, det är ju din student så du får göra precis som du själv vill".

Jag nickar långsamt och tar sedan ett djupt andetag. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Att följa mammas idé lockar mer än vad det borde göra men jag är så otroligt rädd att allt bara kommer bli fel om jag bjuder honom. Det är ju trots allt min student och jag vill ju komma ihåg den dagen som en lycklig dag, inte en hemsk dag. 

Jag lyfter upp min mobil och går in på Instagram. Några tryck senare har jag kommit in på min och Oscars DM konversation på Instagram. Jag kanske borde bjuda in honom och de andra killarna trots allt? Långsamt trycker jag på de olika bokstäverna men inget känns rätt att skriva, inte efter det som hänt. 

Jag suckar irriterat och stänger ner mobilen igen, utan att ha skickat iväg något meddelande. Jag struntar i det, det lär säkert bli dåligt ändå om jag bjuder dem. 

//
Det är inte alls mycket kvar av denna boken nu :'). Nu har jag ÄNTLIGEN sommarlov, eller ja jag fick det igår men men. Dock sommarjobbar jag nu så jag är inte riktigt ledig om man säger så..Anyways, hoppas att ni tyckte om detta kapitlet!!
kram