FÖRLÅT MIG | OE

58

Oscars perspektiv

Imorgon tar min underbara Hanna studenten. Eller ja, hon är ju inte min just nu men jag hoppas att det kan bli vi igen. Om jag ej lyckas med att få tillbaka henne vet jag inte vad jag kommer ta mig till. Hon har gjort mig till en bättre person, hon sprider sol på mina molniga dagar, hon lär mig så många nya saker men framförallt. Hon och jag är som gjorda för varandra. Vi passar som handen i handsken. 

Därför är jag otroligt arg och besviken på mig själv. Men jag var bara så rädd för att förlora henne den kvällen. Det gör helt ärligt ont inom mig varje gång jag tänker tillbaka på den kvällen. Och det gör jag varje dag. Varför kunde jag inte bara förstått att hon tjejen bara ville förstöra för mig och Hanna. Hanna skulle aldrig någonsin ens tänka tanken att vara otrogen. 

Men jag hoppas att jag kan få tillbaka henne. Och hur gulligt hade det inte varit om jag hade fått tillbaka henne på hennes stora dag? Studenten. Dock spelar det egentligen ingen som helst roll när jag får tillbaka henne, bara jag lyckas så är jag mer än nöjd. 

Jag drar mina händer längs de olika studentpresenterna. Jag letar efter något gulligt gosedjur eller föremål att sätta runt hennes hals imorgon. I min plan ingår även att köpa blommor till henne också men så långt har jag och grabbarna inte kommit än. "Denna då?" frågar Felix och plockar upp en nallebjörn som håller i ett rött hjärta. På huvudet sitter en liten studentmössa. Hur gullig som helst. "Den blir jättebra" svarar jag och ler. 

De andra tre letar också efter något sådant gosedjur och några minuter senare har alla vi fyra hittat rätt saker som vi ska ta med till hennes utspring imorgon. Vi går till kassan för att betala för oss. "Är det bra så?" frågar hon som sitter bakom disken. Med ett leende på läpparna nickar jag glatt mot henne. Hon ler tillbaka och trycker in något på kassaapparaten bredvid henne. "Då blir det 180kr" säger hon och jag tar upp mitt kort för att betala. 

"Ha en bra dag" säger kassörskan när jag har fått alla saker nerlagda i en påse. "Tack detsamma" svarar vi alla fyra i kör och därefter lämnar vi affären. Vi går längs Stockholms gator på jakt efter blommor till henne. Jag tänker inte lämna stan förrän vi har hittat de perfekta blommorna till Hanna. Jag vet sedan tidigare att hon är helt tokig i rosa rosor, så det lär få bli några sådana. Frågan är om det ens går att få tag på studentblommor såhär dagen innan. Beslutet att gå på hennes student kom ju lite plötsligt och var inte alls planerat. 

När vi går längs trottoaren kommer tre tjejer fram till oss. De vill ta bilder med oss och självklart stannar vi upp en kort stund för att ta bilderna de vill ha. "Ska ni till Hannas utpsring imorgon?" frågar en av de tre tjejerna. Frågan är riktad till oss alla men hennes blick landar på mig. "Yes" svarar Felix och ler mot henne. Trots att det var Felix som svarade henne har hon fortfarande blicken fastklistrad på mig. "Är ni tillsammans igen?" frågar hon och jag biter mig fundersamt i läppen. Jag börjar le och rycker sedan på axlarna. "Ni lär få reda på svaret inom några dagar" säger Omar och jag ler tacksamt mot honom. Jag visste inte riktigt vad som var ett passande svar. Nej vi är inte tillsammans men imorgon kanske vi blir det igen. Skulle jag sagt nej och vi blir tillsammans imorgon kanske jag skulle bli kallad lögnare eller liknande saker. 

"Ha det så bra tjejer, vi måste dra vidare nu" säger Ogge och ler mot tjejerna. De ler vänligt tillbaka och sedan fortsätter vi att gå längs trottoaren. När vi har gått i ungefär femton minuter ser jag en blomsteraffär längre bort på gatan. "Vi går dit" säger ja och pekar bort mot affären. Killarna nickar och jag skyndar på stegen en aning. Då de andra inte ville gå lika fort kommer jag först in i affären. 

"Kan jag hjälpa till?" frågar en äldre kvinna som står bakom disken. "Det är inte så att ni har några rosa rosor?" frågar jag hoppandes. Hon tvekar ett tag men några sekunder senare skiner hon upp i ett leende. "Jo det kan jag nog fixa fram, de är den sista buketten som du får nu" säger hon och går bak till något jag förmodar är deras lager. Jag andas lättat ut och går längre fram till disken för att vara redo att betala. 

"Är det din tjej som tar studenten?" frågar hon och kommer ut med de mest perfekta rosa rosorna jag någonsin sett i hela mitt liv. Utan att svara nickar jag bara. "Hur..hur kunde du veta?" frågar jag henne och plockar fram mitt kort. Vid det här laget har även killarna kommit in till affären. Hon skrattar lite och lägger in blommorna i papper för att de ska vara skyddade. "Alla som har kommit hit för att köpa just rosa rosor har köpt till sina flickvänner i år" säger hon och jag nickar. 

Det är inte förrän jag får rosorna i min hand som jag börjar förstå att jag faktiskt förmodligen kommer få tillbaka Hanna imorgon. Eller, det hoppas jag iallafall.