FÖRLÅT MIG | OE

25

Att titta på film och mysa med han jag älskar mest är oslagbart. Speciellt när jag är ledsen. Då finns det inget bättre. "Jag förstår bara inte varför hon inte har berättat något" jag suckar. Oscar kramar om mig och kysser mig på hjässan. "Hon kanske bara inte fått rätt tillfälle?". 

Han kanske har rätt. Men det är fortfarande inte likt mamma. Hon och jag har aldrig haft hemligheter för varandra och att hon nu hållt detta hemligt. Jag pressar tillbaka en våg av tårar som är påväg att falla ner längs mina kinder. "Du har kanske rätt, men det känns ändå inte bra". Oscar kramar om mig hårdare. "Jag tycker du ska prata med henne när du kommer hem senare, så kan ni kanske lösa det och då lär du förmodligen få reda på varför hon inte har berättat för dig" säger Oscar och jag nickar. 

"Om du vill så kan du få sova hos mig inatt så skjutsar jag dig till skolan imorgonbitti?" 

Jag nickar långsamt och ler tacksamt mot Oscar. Han betyder verkligen allt för mig. Jag ger ifrån mig en högljudd gäspning vilket får Oscar att skratta. "Vi kanske borde gå och lägga oss? Eller vad säger du trötter?". Jag nickar och gäspar åter igen. Vi reser oss upp från soffan i vardagsrummet och börjar gå upp mot övervåningen. Medan Oscar går in till badrummet går jag in till hans rum och börjar klä av mig mina kläder. Jag rotar runt i hans garderob och hittar tillslut en stor t-shirt som blir perfekt för mig att sova i. 

Plötsligt ligger två stora händer mot mina höfter och jag hoppar till. "Shit Oscar du skrämde mig verkligen". Jag småskrattar och vänder mig om så vi står mittemot varandra med blickarna som fast i varandras ögon. Med hans högra hand flyttar han bort en hårslinga från mitt ansikte och lägger den bakom mitt öra. "Du är så otroligt vacker Hanna, glöm aldrig det". Han lutar sig framåt och våra läppar möts i en kyss. Vi kysser varandra ett tag och sedan drar jag långsamt ifrån. Jag kryper ner i hans säng och min blick bevakar varje rörelse han gör. "Jag älskar dig" säger jag tyst som en viskning. 

"Vad sa du?" Oscar kryper ner i sängen bredvid mig och hans vackra ögon gräver sig djupt ner i mina. "Jag älskar dig Oscar Enestad" säger jag och ler brett. Han kysser mig och lägger sig sedan ner bredvid mig. "Jag älskar dig med Hanna Hansson". 

Nästa dag

"Hanna"

"Hanna du måste vakna nu annars kommer du försent"

"Hannisen"

Jag öppnar ögonen och ser Oscar stå vid sängkanten. Han har bara kalsonger på sig och mina ögon undersöker hans mage i några sekunder tills hans röst avbryter mig. "Du, mina ögon är är uppe" säger han och jag rodnar. "Nä men allvarligt, du måste gå upp nu, skolan börjar snart" säger han och lämnar rummet. "Vem är du? Min mamma eller?" muttrar jag och försöker kväva skrattet som är påväg att bryta ut. "Ja det är jag" säger Oscar med en väldigt ljus röst vilket får mig att börja storgarva. Men jag reser mig motvilligt upp från sängen och sätter igång med att göra iordning mig inför denna fantastiska dag i skolan. Nej jag är inte helt seriös när jag säger fantastisk. 

Påväg ner för trappan tittar jag snabbt på mobilklockan och får nästan en hjärtattack. Jag börjar alltså om en kvart. "Oscar för i helvete klockan är ju kvart i". Jag rusar ner för sista biten av trappan och börjar ta på mig mina ytterkläder. Oscar kommer gåendes från köket med en macka och ett äpple i vars en hand. Jag tittar frågandes på honom samtidigt som jag tar på min jacka. "Vadå? Det är viktigt att äta en bra frukost" han ler mot mig och börjar ta på sig sina ytterkläder han med. 

"Du är gullig som tänker på mig" säger jag när vi satt oss ner i hans bil. Han räcker över min frukost till mig och jag börjar direkt äta. "Det är väl klart att jag gör". När vi svänger in på skolparkeringen slår det mig att mamma förmodligen måste vara väldigt orolig. Jag skrev trots allt aldrig till henne igår om vart jag tog vägen. "Ring mig om det är något" säger Oscar och jag ger honom en sista kyss innan jag kliver ur bilen. Jag skyndar på stegen upp mot skolans ingång då det bara är några få minuter kvar tills jag börjar. 

Flåsandes går jag mot klassrummet jag ska ha lektion i och hinner precis sätta mig ner när vår lärare stänger dörren. 

Några timmar senare...

Det gör ont i magen när jag låser upp ytterdörren. Jag och mamma brukar alltid vara vänner och jag vet inte hur detta kommer sluta. Det har liksom alltid varit så att vi diskuterar och sedan blir vi vänner direkt. Nu fick vi väl egentligen inte chansen till att diskutera då jag bara sprang iväg men det känns fortfarande inte bra. När jag tagit av mig mina ytterkläder syns mammas gestalt i hallen. 

"Hanna" säger hon och kramar om mig. "Förlåt, jag vet att jag borde berättat för dig men jag ville vänta ett tag tills du hade kommit tillbaka ordentligt i din vardag. Och jag känner mig så dum, förlåt, jag kommer aldrig hålla något hemligt för dig igen!" säger hon och vi bryter kramen. Jag nickar och suckar. "Det är okej, jag förstår väl egentligen men det gjorde bara så ont, och förlåt för att jag bara drog" säger jag och tittar ner i marken. "Det är lugnt, Oscar skickade ett sms till mig så jag visste var du var" säger hon och ler. 

Hej världens bästa läsare!! Jag har äntligen fått lite inspiration till att börja skriva igen och jag tyckte det hade varit taskigt om ni inte skulle få någon fortsättning på denna boken. Så jag kommer börja uppdatera här igen, hur ofta är väl inte klart än då jag fortfarande har mycket med skolan och samtidigt elitsatsar på min idrott..Men det kommer komma mer på denna boken! 

Puss & kram