FÖRLÅT MIG | OE

42

Hannas perspektiv

Det är ganska lätt hänt att det blir väldigt stressigt när man är med killarna på turné. Ibland är det verkligen en rush av scenen som gäller och sedan direkt in till bussen som bara några sekunder efter startar motorn och åker iväg till nästa stopp. Vi har börjat leta oss mer och mer uppåt i landet och har nu tagit oss ända till Varberg. 

Att rensa tankarna genom att gå ut på promenader är något jag försöker göra ofta. Speciellt nu när det på något sätt är en stor stress i sig att turnera runt. Det är ungefär två timmar kvar nu till killarnas konsert ska kicka igång. När de hade soundcheck fungerade inte deras mikrofoner. Folk skrek på varandra och allt blev mer och mer hetsigt vilket fick till följd att jag just nu är ute på en liten promenad. 

Jag klarar inte av att stressa under en längre period, ingen gör det. Därför känns det väldigt skönt att dagens arena ligger precis i närheten av en sjö med massvis av träd och blommor. 

Jag har mina hörlurar inpluggade i mina öron och låtar som ger en en självförtroende-boost fyller mina öron. Idag är en sådan dag då man verkligen tar in all lyrics från peppande låtar och verkligen känner av texten djupt inne i hjärtat. 'Wings' spelas och jag kan verkligen inte låta bli att sjunga med i texten. Ganska direkt efter att jag har börjat sjunga märker jag hur många personer som finns i närheten av denna sjön. Fler och fler börjar glo på mig. En svag rodnad sprider sig över mina kinder. Jag ler ursäktande mot ett äldre par framför mig och slutar med sjungandet. Som sagt, är relativt ovan vid att sjunga inför folk. 

Så att jag faktiskt klarade av att sjunga tillsammans med Zara var nog bara en reaktion av den chocken jag fick. Att jag liksom inte kunde ta in det riktigt. 

Min mobil plingar till i jackfickan. Jag tar upp den och ser att jag har fått ett sms från Oscar. 

Min Oscar;
hej hjärtat, det är nog dags att komma tillbaka nu! Snart blir kön av fans större och större och då kan det bli svårt för dig att ta dig in. Puss

Som svar skriver jag bara två emojis, en tumme upp och ett rött hjärta. Efter jag skickat iväg smset börjar jag att röra mig åt det håll arenan ligger. 

Efter ungefär fem minuter kommer jag tillbaka till arenan. Det står en del fans utanför och det är speciellt en liten klunga av fans som min blick hamnar på. Jag stannar till och studerar vad som pågår. Ett gäng tjejer knuffar runt en annan tjej och skriker massa saker mot henne. Med snabba steg går jag fram till tjejgänget. 

"Omg Hanna kommer hitåt!" hör jag hur ett av fansen skriker. Tjejgänget slutar upp med det de håller på med och ler vänligt mot mig. 

"Hej Hanna!" säger en av tjejerna. "Vad håller ni på med?" frågar jag och lägger armarna i kors. Några av de försöker få fram ord att prata med men det mesta låter som svaga opassande ord. "Men hon är så jobbig, ful och allt däremellan, Hanna tycker inte du att hon är ful?" säger en av tjejerna och jag småskrattar lite. Jag tittar åt hållet där tjejen står och skakar på huvudet. "Hon är raka motsatsen till ful, hon är ju skitsnygg" säger jag och jag ser hur ett litet svagt leende letar sig fram på tjejens läppar. "Men-" börjar en av tjejerna men jag avbryter henne. "Glöm det, man gör inte sådär mot folk, det är fruktansvärt respektlöst" säger jag och går närmre tjejen som de mobbade. "Vill du följa med in backstage och träffa killarna en stund?" frågar jag tjejen och hon tittar chockerande på mig. Det tar inte lång tid innan hon sedan nickar ivrigt. Jag tar tag om hennes hand och börjar gå bort mot backstage ingången. 

"Tack så mycket" säger tjejen när vi har gått bort från tjejerna. "Det är väl klart, mobbning är något som verkligen inte är okej" säger jag och kramar om henne. "Vad heter du förresten?" frågar jag henne och slår in koden till dörren. "Moa" säger hon och följer efter mig in. "Så du är seriös med att jag ska få träffa killarna?" frågar hon lite nervöst. Jag småskrattar lite och nickar samtidigt som jag tittar ner mot henne. Hon skiner upp i ett stort leende vilket får mig att bli alldeles varm inombords. Jag blir så glad av att göra andra glada. 

Sen vet jag väl i och för sig inte vad killarna tycker om detta men men. 

Jag öppnar dörren in till killarnas loge. 

"HEJ HANNA...och?" säger Omar när jag och Moa kommer in till logen. "Detta är Moa, hon blev mobbad av några andra tjejer ute i kön så tänkte jag kunde ta med henne in" säger jag och alla fyra killar ställer sig framför oss. "Men då så, hej Moa!" säger Felix och alla killarna ger henne vars en kram. Jag står vid sidan och tittar på med ett glatt leende på läpparna. "Jag tänkte att hon och jag kanske hade kunnat ställa oss längst fram nu innan konserten börjar? Om det är okej?" frågar jag killarna och Moa spärrar upp ögonen. "Ja men det är klart" säger Linn som har lyssnat på oss från soffan. "Åh tack tack tack" utbrister Moa och går fram till mig och kramar om mig. Jag ler mot henne och sedan går vi ut till scenen för att ställa oss längst fram. 

Medan vi väntar tar jag en selfie tillsammans med Moa för att lägga upp på instagram. Jag skriver in #fuckmobbing som caption och publicerar sedan bilden. Jag börjar även följa henne på instagram. 

Resten av tiden står vi bara och snackar om alt möjligt.

//
okej jag har ingen aning om Varberg har en arena eller hur det ser ut runtomkring så vi låtsas bara okok? hahah
puss och kram skumbanan