FÖRLÅT MIG | OE

56

Oscars perspektiv

"Jaha, och vad exakt gör vi nu då?" frågar jag de andra killarna med en suck. Jag sitter ihopsjunken i soffan i turnébussen med en skål med flingor på bordet framför mig. "Hon vill ju uppenbarligen inte har något mer med mig att göra så vi kan ju lika väl ge upp" fortsätter jag.

Uppgiven, ledsen och förtvivlad fortsätter jag att äta min frukost. Sked efter sked åker in i min mun. Ingen av killarna har än så länge sagt något så det är en ganska pinsam tystnad just nu.

"Men..." börjar Felix och drar sin hand fundersamt genom sitt hår. Jag tittar upp mot han på andra sidan bordet. "Hanna tar väl studenten om bara några dagar?" fortsätter han och jag nickar långsamt. "Men om du tänker att vi ska dit så tycker jag ej det låter som en bra idé, tänk så förstår jag hela hennes dag" säger jag med en förtvivlad suck.

"Men tänk så gör du hennes dag till den bästa någonsin?" säger Omar och jag vänder min blick mot honom. Omar har kanske rätt. Bandet som tidigare fanns mellan mig och Hanna var otroligt starkt och att hon ska ha gått vidare fullt ut tvivlar jag starkt på. Jag behöver Hanna och hon behöver mig, punkt.

"Men hur blir det med turnén då?" frågar Ogge och biter sig fundersamt i läppen. "Vi spelar ju ikväll här och drar uppåt imorn, sen har vi ju några lediga dagar innan spelningen i Stockholm är så då blir det helt perfekt!" säger Omar exalterat precis som om han suttit och planerat detta in till minsta detalj.

"Okej..." säger jag och suckar. "Men vad är det nu då?" frågar Felix och lägger sina armar i kors över bröstet. "Jag är bara rädd att fucka allt liksom" säger han och jag nickar långsamt. "Det kommer gå bra okej, alla vi tror på att detta kommer gå, ellerhur boys?" säger Felix och de andra nickar instämmande.

"Plus blir det ju en bonus att få lite god mat på köpet också när vi överraskar henne på studenten" säger Omar och jag himlar med ögonen. Omar är alltid den som äter mest av oss. Så fort det finns snacks i våra loger proppar han i sig allt och ändå håller han sig i form. Jag beundrar verkligen den killen asså.

"Okej, så vi drar alltså dit till hennes urspring eller? Och ja sen festar vi med henne och firar henne och när festen e över får ni prata ut" säger Ogge och Felix nickar. "Och förmodligen kommer de vara smått fulla båda två så det går kanske extra bra om du förstör vad jag menar" säger Felix och blinkar med ena ögat mot mig.

"Det enda jag vill är att få min Hanna tillbaka" säger jag och suckar. "Och det kommer du få" säger Omar.

"Vi måste dra backstage nu boys" säger Ogge och jag reser mig upp från soffan. "Varför är soundchecket så tidigt här?" säger Omar och stönar tröttsamt. "Sluta klaga" säger Ogge och jag småskrattar.

Jag plockar undan mina saker från bordet och sedan går vi ut från bussen och börjar gå in till scenen för att ha dagens soundcheck.

Konstigt nog känns det precis som om en stor sten har släppt från mitt hjärta. Jag känner mig mycket gladare och mina steg är lättare. Jag vet att jag inte ens kan vara säker på att Hanna kommer uppskatta att vi kommer men jag tror lite på det. Jag måste tro på det för det finns ingen annan utväg från detta.

"Ojdå, varför är du så glad helt plötsligt?" frågar Linn när vi kommer in till logen. Ja rycker på axlarna och sätter mig ner i den svarta soffan. Hon tittar frågades på mig och skakar sedan på huvudet. "Du har alltid varit lite av ett mysterium" säger hon och småskrattar medan jag ler stolt. "Vi ska försöka fixa ihop honom med Hanna igen" säger Felix till Linn och hon ler större än tidigare. "Okej då förstår jag faktiskt att du är glad" säger hon och ler mot mig.

"Försök bara hålla fokus på konserten nu Oscar" säger Linn strängt och jag nickar, fortfarande med ett leende på läpparna. "Jag menar allvar".

"Men ja" säger jag och reser mig upp igen för att plugga in min mikrofon och mina öronsnäckor. När allt är i sin ordning tar vi oss ut till scenen och börjar repa inför kvällens spelning.

Dansstegen känns mycket lättare och jag har även lättare att komma ihåg dem än jag har haft tidigare. Min glädje börjar komma tillbaka och plötsligt är jag enormt taggad inför kvällens konsert och jag vill inte längre bara ligga i sängen hela dagen.

Det kan finnas en chans att jag lyckas denna gången med att få tillbaka Hanna. Jag tror faktiskt det.

Hennes student lär alltså bli min sista chans att få henne tillbaka. Lyckas jag inte kommer det aldrig att bli hon och jag igen och då vet jag inte vad jag kommer ta mig till om jag ska vara ärlig...