Hannas perspektiv
Just nu är jag hemma hos Oscar och vi ligger och myser framför en film på tv:n. Jag har mobilen uppe och messar lite då och då till Hampus. Killen som går i min klass och som vart jätteschysst mot mig nu efter det som hände med mig och de andra killarna. "Vem smsar du med?" frågar Oscar och tittar ner på min mobilskärm. "En kille i min klass bara" svarar jag och skickar iväg ännu ett sms till Hampus. Jag märker att stämningen mellan mig och Oscar har förändrats. "Du vet att han bara är en vän Oscar, du är den enda killen jag älskar" jag vänder mig om och kysser honom några gånger på munnen. Han ler mellan kyssarna. "Du är för bra du" säger han och vi fortsätter att kyssas.
"Jag vet" svarar jag sassy och småskrattar. "Kan inte vi dra till badhuset?" frågar jag sedan. Det kom kanske lite spontant men blev så otroligt sugen på att åka dit och bada tillsammans med Oscar. "Ehh jo absolut de kan vi väl". Jag och Oscar reser oss upp från soffan. Han försvinner upp till sitt rum för att hämta sina badkläder och sånt man behöver. Själv har jag redan allt med mig i min väska. Jag är alltid förberedd om man säger så Hahah.
Oscar kommer nerför trappan med en svart axelväska hängandes över högra axeln. "Let's go darling" säger han och lägger sin arm om mig innan vi går ut mot gatan där hans bil står. Jag älskar att kunna göra spontana saker med Oscar. Och rent generellt egentligen. Hela vägen till badhuset har Oscar sin hand på mitt lår. Det känns tryggt och jag kan inte låta bli att le för mig själv. "Hanna". Hans röst avbryter mig från mina tankar. "Aah?". "Sluta aldrig le" säger han och jag rynkar på ögonbrynen. "Va?" säger jag. "Ja, sluta aldrig le, du är så vacker när du ler" säger han och jag blir röd som en tomat i ansiktet.
Väl inne på badhuset skils jag och Oscar åt för att byta om till våra badkläder. Jag virar min handduk runt om min halvnakna kropp och går ut mot bassängerna. Oscar har redan hunnit ut och står och väntar på mig vid bänkarna.
Efter ungefär femton minuter av konstant skratt i vattnet ser jag något som får min skratt att avbrytas direkt. Max. Filip. Samuel och Viktor.
"Oscar.." säger jag. Han vänder sig om åt håller jag tittar åt och ser killarna. Filip vänder sig om och våra ögon möts. Jag klippet direkt bort vår ögonkontakt och vänder min blick mot Oscar istället. "Kom, vi drar hem och myser igen" säger Oscar och tar tag i min ena hand. Tillsammans går vi upp från vattnet och bort mot våra handdukar. "Klarar du dig ensam i omklädningsrummet?" frågar Oscar bekymrat och jag nickar. "De är killar så de kan ju ändå inte komma in där" säger jag och rycker på axlarna. "Okej, men ta god tid på dig så jag hinner ut så jag kan möta dig när du är klar, okej?" Säger han och kysser mig på munnen. "Jag lovar" svarar jag och går in i omklädningsrummet.
När jag är färdigduschad och har bytt om till vanliga kläder igen håller jag alla tummar och tår att Oscar ska stå där ute och vänta på mig. Jag har verkligen tagit god tid på mig så varför skulle han inte vara där? Långsamt öppnar jag dörren och går ut mot receptionen.
"Tjena sexy, att se dig i bikini var verkligen något jag uppskattade"
Ja vänder mig förskräckt om och möter Filips gräsliga flin. Jag tittar äcklat på honom och vänder mig därefter om för att gå bort mot receptionen där fler människor finns. "Och vart ska du hade du tänkt?" Filips hand greppar tag om min handled och jag kvider till av smärtan. "Skriker du så slår vi dig" säger han och jag stänger igen min mun. 'Vi'? tänker jag. Innan jag vet ordet av ser jag Max och Samuel komma gåendes mot oss. Åh Oscar vart är du. Eftersom Viktor inte är här förmodar jag att han har försökt stoppa Oscar. Jag hoppas verkligen att han är okej. Jag hoppas verkligen att jag kommer bli okej.
Filip börjar dra mig mot utgången och jag följer hans order. Trots att jag bara vill skrika så kan jag inte det. Det går bara inte. Precis som om jag har fått en förtrollning över mig.
När vi kommer ut från badhuset drar de mig vidare bort mot bakre delen av badhuset.
"Hanna!"
Någonstans bakom mig hör jag Oscars röst. En liten gnutta hopp tänds inom mig. Filip klämmer hårt om min handled och jag kvider till flera gånger. "Fan" mumlar han tyst. "Hur fan kom han loss fuck". Tillslut kommer Oscar så nära att jag kan se honom. Filip vänder på mig så jag får en klarare syn av Oscar. Både Max och Viktor börjar gå emot Oscar och paniken börjar långsamt stiga inom mig. Filip klämmer hårdare och hårdare på min handled samtidigt som ett slagsmål bryter ut mellan de andra tre killarna. Eller ja, fyra. Även Samuel har anslutit sig till gruppen nu och nu är de tre mot en.
Härifrån ser det hemskt ut. Jag vill verkligen inte att Oscar ska bli skadad.
Plötsligt hörs ljudet av polissirener och de blir tydligare och tydligare. En del av mig hoppas att de är påväg hit men det kan jag nog bara glömma. Två andra gestalter längre bort kommer småjoggandes mot oss. Det blir tydligare och tydligare vem personerna är. Omar och Felix. Vad gör de här???
"Shit, polisen är här, killar kom vi drar!" gormar Filip högt. I nästa sekund drämmer Filip ner mig på marken och något hårt träffar min make. Jag viker ihop mig på marken och senare har alla killarna, förutom Oscar, Felix och Omar då, försvunnit från platsen.
"Hanna.."
Jag hör ljudet av grus som smattrar och känner någon som tar upp mig i sin famn. Oscar. Smärtan i min mage är obeskrivligt stor. "Att de aldrig kan lämna dig ifred" säger Oscar och en tår rinner längs hans ena kind.
----
Hejjjjj guys!
Lite sjukt att jag och en av mina kompisar upptäckte att hon har läst några av mina böcker här för typ ett år sedan. Så hej Eden :)
anyways, jag har släppt en alldeles ny bok, Angel, så den får ni gärna gå in och läsa den <3
See ya i nästa kapitel <3
YOU ARE READING
FÖRLÅT MIG | OE
Fanfiction"Hanna?" "Ja?" "Förlåt mig" Vågar man lita på någon som nyss krossat ens hjärta? Kan man lita på att personen aldrig kommer göra det igen? Kanske det, men det har sitt pris. Uppföljare till 'Sextig o.e'