FÖRLÅT MIG | OE

48

Hannas perspektiv

Stegen upp för min trappa hemma i Stockholm är tyngre än vanligt. Andetagen är mycket djupare än vad de normalt brukar vara. Och mina ögon. Ja mina ögon är söndergråtna. Mamma hämtade upp mig vid Stockholms centralstation och jag föll in i hennes armar direkt. Det väckte lite uppståndelse såklart att jag stod och storbölade på perrongen men där och då spelade de andras blickar ingen roll. Jag behöva få storgråta i min mammas famn. Och varför?

Därför att jag har fått mitt hjärta krossat i tusentals bitar. Och den stora frågan är om det kommer gå att pussla tillbaka alla bitar som krossats. Eller om det helt enkelt är omöjligt.

"Hanna" säger min mamma och följer efter mig upp för trappan. "Du ska inte behöva sova ensam nu när du är så ledsen, sov hos mig" säger hon och smeker mig försiktigt över min kind. Hur mycket jag än hade behövt det så skakar jag trots allt på huvudet. "Jag klarar mig mamma, jag är okej, jag lovar, jag vill ändå bara sova nu" svarar jag med en suck. "Är det säkert? Du verkar inte okej" säger hon och kramar om mig återigen. Jag nickar i hennes famn och kramar sedan tillbaka. "Vi kan kanske ha en mysdag eller något imorgon?" Föreslår jag efter vi brutit kramen. "Det låter som en toppenidé" säger hon och ler mot mig. Jag pressar fram ett litet svagt leende och försvinner sedan in på mitt rum och stänger dörren efter mig.

Det första jag gör är att dra av mig mina kläder och trä på mig min pyjamas. Direkt efter slänger jag mig ner på sängen med mobilen i handen. Jag kryper ner under täcket och börjar scrolla runt lite på de olika sociala medierna jag har.

I mitt instagramflöde poppar det upp en bild som ingen mindre än Oscar Enestad. Jag granskar bilden och man kan hur enkelt som helst se att han har gråtit och är helt förstörd. Hans caption till bilden lyder 'Sadness disease' så att han är ledsen är ju uppenbart. Jävla drama Queen.

Irriterat trycker jag min in på hans Instagram-profil och pressar fingret mot avföljningsknappen. Den ändrar färg och sedan går jag ut från Instagram. Vill inte se fler bilder nu. Istället går jag in på twitter och ser att jag nyligen fått flera hundratals notiser.

'HAR DU OCH OSCAR GJORT SLUT??'

'Omg varför har du avföljt Oscar på Instagram??????'

'Herregud nej det får ej vara sant, snälla säg att ni fortfarande är tillsammans'

'NEEJJJJ SÄG INTE ATT NI ÄR OVÄNNER'

Hur de kan ha sett så fort att jag avföljt Oscar kommer nog förbli en enda stor gåta för mig. Man kan lugnt säga att jag inte är inne på twitter särskilt länge nu. Alla kommentarer från fansen gör mig bara mer och mer ledsen.

Jag älskar Oscar, men jag klarar inte av honom och hans beteende.