FÖRLÅT MIG | OE

19

Det här med att jag slog till Max på käften spred sig genom skolan som en löpeld. Folk jag inte känner pekar och viskar, samt kommer fram till mig och berättar hur jävla grym jag är. Folk jag känner kramar om mig och berättar även de hur jävla grym jag är. Med andra ord, jag har blivit bemött med väldigt mycket kärlek bara de senaste timmarna sedan det hände. Skoldagen har lidit mot sitt slut och just nu sitter jag ute på bänken på skolgården och väntar på Matilda.

"Hej, det är du som är Hanna va?"

Jag lyfter upp min blick från min mobil och mitt fokus hamnar istället på fyra killar som står framför mig. Killarna, som jag mycket väl vet vem de är, går i trean och är några av de mest populära på skolan. "Ja?" säger jag och lägger mina armar i kors. "Vad bra, då har vi hittat rätt tjej" säger den blonde, som jag tror heter Jonas, och hånflinar mot mig. "Jaha? Vad vill ni mig?" säger jag och killarna skrattar. "Ta det lugnt babe, du behöver inte vara så spydig" säger en av de som är brunhårig, Filip. Filip är den så kallade ledaren av detta gänget. De andra killarna i gänget heter Isak och Samuel. Alla fyra är väldigt bra vänner med Max.

"Vi hörde att du slagit Max på käften tidigare idag? Stämmer det?" frågar Filip och tar ett steg närmre mig. Jag småskrattar och ser stolt ner i marken. "Ja, det gjorde jag" säger jag och tittar upp på killarna igen. Jag reser mig upp från bänken då jag inte direkt har något större behov av att snacka med dessa killar. Jag hinner ta ett steg och sedan har alla fyra killarna ställt sig i en halvcirkel runt mig så jag är fast. Filip tar ett starkt grepp om min handled. "Du ska inte gå någonstans babe, inte förrän vi har snackat lite med dig" säger han och greppar tag ännu starkare om min handled och jag kvider till av smärtan. "Nu lyssnar du jävligt noga, du följer med oss och gör inget motstånd eller skriker, för annars kommer du ångra dig bittert" säger Filip och börjar dra iväg mig bort mot baksidan av skolan.

Jag kan inte vara stark längre. Det gick att verka stark när vi var borta vid bänken men nu går det inte längre.

Vi kommer fram till baksidan av skolan. Man kan säga att denna delen liknar en liten gränd. Dock finns det inga fönster här och det är allmänt öde. Filip släpper taget om min handled och jag skyndar bak mot väggen, rädd för vad som kommer hända näst.

"Du kanske borde veta en sak, att slå eller kaxa emot en av oss är inte okej" säger Samuel och alla fyra tar ett steg närmre mig. Jag sväljer högt och trycker mig bak mot väggen. "Så du menar att det är okej att ni hotar mig och kind of stryper min handled, men vi andra får inte kaxa emot er? Det logiken är ju fantastiskt" säger jag och himlar med ögonen. Jag vet att jag egentligen borde vara tyst nu men jag var bara tvungen att säga det. Filip tar några steg till närmre mig och ett hånflin breder ut sig på hans läppar. Han kommer närmre och närmre och tillslut är han bara någon decimeter ifrån mig. Han sätter ut sina armar på båda sidorna av mig och hindrar mig från att fly. "Det där, babe, borde du inte sagt".

Han börjar kyssa min hals hårt. I ren panik knäar jag honom mellan benen. Han kvider till högt och viker sig sedan innan han faller mot marken. Jag flinar mot honom men flinet försvinner ganska direkt då jag kommer ihåg att han inte var ensam. Åter igen sväljer jag högt och försöker hitta bästa möjliga väg ifrån dem. Såklart har de tänkt på att och alla blockerar mina möjliga flyktvägar. De tre andra börjar närma sig mig ännu mer och de tränger in mig i ett hörn. Samuel kommer fram till mig före de andra och han greppar tag om båda mina händer samtidigt som han ser till att jag inte kan knäa honom mellan benen, som jag gjorde med Filip.

"Här, Jonas, ta tag om hennes ben" säger Samuel och paniken sprider sig genom hela min kropp. Den starka sidan jag tidigare lyckades få fram har nu spruckit och jag känner mig totalt hjälplös. "Snälla sluta, jag ber er" säger jag med gråten i halsen. "Ja, klart vi ska sluta, när vi är klara med dig baby" säger Jonas och går fram till mig med ett flin på sina läppar. Jag försöker röra på mina ben så mycket jag bara kan men när Samuel pressar sin kropp mot min in mot väggen är det som om all luft försvinner ur mig och Jonas kan enkelt ta tag om båda mina ben. De lyfter upp mig från marken och jag kämpar så mycket jag bara kan för att de ska släppa mig. Nu har Filip lyckats ta sig upp på fötter igen och jag kan säga en sak, han ser inte jätteroad ut. "Snälla sluta" säger jag ännu en gång och de bara skrattar. Samuel håller fast mina armar medan Filip sätter sig gränsle över mig och Jonas släpper taget om mina fötter.

"Snälla"

Hoppas ni gillade kapitlet! <3 Rösta & kommentera så blir jag glad :)

Åhhh asså ni förstår inte hur jävla stressad jag är just nu. Jag insåg att mitt sommarlov börjar snart, får lov 13/6, och då kommer jag förmodligen knappt ha någon tid till att skriva här på wattpad lika regelbundet som jag har gjort nu. Jag ska tävla en hel del och kommer träffa vänner som jag knappt träffar och då vill jag vara med dem. Så därför ska jag försöka skriva klart både denna och min andra bok till dagen jag har skolavslutning. Jag vill göra allt för att göra er glada och därför gör jag detta. När jag har skrivit klart boken kommer det komma ut kapitel varje dag men tills dess kommer det nya kapitel varje måndag och onsdag ;) Älskar er!

Men till en liten roligare sak...JAG VANN BILJETTER TILL BENJAMIN INGROSSOS KONSERT I LANDSKRONA I AUGUSTI!!!!!