FÖRLÅT MIG | OE

20

Matildas perspektiv

"Hejdå Amanda, vi ses imorgon!" säger jag och kramar om henne. Både jag och Amanda är med i skolans elevråd och varje möte är alltid efter skolan, vilket är lite jobbigt ibland. Jag och Hanna har bestämt att vi ska till stan nu efter mötet. Stackarn har behövt vänta en hel timme på mig. Jag går ut från skolan och förväntar mig att se Hanna på bänken alldeles intill dörren, där hon sa att hon skulle vänta på mig, men till min förvåning kan jag inte se henne någonstans. Jag tittar runt på skolgården men jag kan inte se en enda skymt av henne. Från bakfickan lyfter jag upp min mobil och letar upp Hannas nummer bland mina kontakter. 

"Hej, personen du söker-"

Jag suckar högt och stänger mobilen igen. Det här är skumt. Väldigt skumt. Hon brukar alltid skicka ett sms om hon behöver gå iväg innan jag kommer. Jag trycker på hennes nummer igen men telefonsvararen sätts på igen. När jag ringt henne minst 10 gånger ger jag upp. Jag sätter mig ner på bänken. Hon har säkert gått på toaletten eller något. Jag tittar ner på mina fötter och leker lite med mina skor. 

När en halvtimma har gått bestämmer jag mig för att gå in på Instagram för att försöka få kontakt med Oscar. Hon kanske har gått hem till honom eller så vet han kanske om hon skulle göra något speciellt idag efter skolan. 

Matilda;

Hej Oscar! Matilda, Hannas bästavän här :) Vet du om Hanna skulle göra något speciellt idag efter skolan? Eller är hon med dig? Börjar bli lite orolig :)

Till min stora förvåning får jag ett svar från Oscar nästan direkt. Han får väl förmodligen flera hundratal Direct Messages om dagen. 

Oscar;

Hej, nej hon är inte med mig iallafall? Är det något som har hänt? 

Matilda;

Jag hade elevrådsmöte och hon skulle vänta på mig utanför men hon är inte här och hon svarar inte när jag ringer heller :/ Det är något med detta som inte känns bra..

Oscar;

Det är inte likt Hanna..? Har hon inte skickat nått sms eller så?

Matilda;

Nej, ingenting ://

Oscar;

Jag tar mig till skolan, är du kvar där? 

Matilda;

Okej, ja det är jag. Snälla skynda, jag är jätteorolig

Jag lägger tillbaka min mobil i min bakficka och söker igenom skolgården ännu en gång i hopp om att jag ska hitta Hanna någonstans. Som jag misstänkte kan jag fortfarande inte se henne. Jag gör återigen ett försök med att ringa henne. 

"Hej, personen du söker-"

Jag suckar högljutt och pillar oroligt på min jacka. Vart är hon någonstans? Varför svarar hon inte? Fast egentligen kanske jag överreagerar. Hon kanske har gått hem och mobilen kanske är död eller så kanske hon är med sin familj och gör något. Fast det är fortfarande inte likt henne att bara dra sådär. Hon brukar alltid skicka ett sms om hon måste gå. 

Ett dovt ljud av hundar som skäller ekar i luften. Vart kan hon ha tagit vägen? 

"Matilda" 

Jag vänder min blick uppåt och ser Oscar komma joggandes från grinden. Jag reser mig upp och kramar om honom. "Jag är så orolig, hon brukar aldrig göra såhär" säger jag när vi släppt kramen. Min mage knyter sig av oro. "Det är något i det hela som inte stämmer, som du sa innan" säger han och kliar sig fundersamt i håret. Han ser ut över skolgården och suckar. "Och hon sa verkligen inget om att hon skulle iväg eller så?" frågar han och jag skakar på huvudet. Han funderar ett tag innan han börjar prata igen. "Kom, vi går hit" säger han och pekar bort mot vägen till området bakom skolan. "Varför ska vi gå ditåt? Ingen brukar vara där, eller ingen förutom de som röker och sånt skit" säger jag och lägger armarna i kors. "Vi kan iallafall kolla där" säger han och börjar gå iväg med mig hack i häl. 

"Där ser du det finns ing-" börjar jag innan jag ger ifrån mig ett öronskärande skrik.

"Hanna?!"

Hihi, en liten cliffhanger ;)

Och anledningen till att jag ej la upp något i måndags var för att jag såg mina allra största idoler live..Little Mix. Och asså jag är fortfarande helt mållös. De är så jävla grymma. Jag och min kompis stod på andra raden och det var helt underbart!!!