FÖRLÅT MIG | OE

60

Hannas perspektiv

Klockan börjar närma sig sex på kvällen. Ute är det varmt och solen skiner fortfarande på himlen. Fåglarna är vakna och de kvittrar som bara den i träden. Ibland kan man se en katt slinka genom häcken på gräsmattan. 

Jag sitter vid mitt sminkbord uppe på mitt rum och lägger på det sista lagret av mascara på mina ögonfransar. Min klädsel är relativt enkel och egentligen ganska ovanlig för att vara en dejtoutfit. Jag har på mig en ljusblå strandklänning och under den är min bikini påsatt. Dock var det detta Oscar gav som instruktion så jag får väl vara lydig och följa hans instruktioner. Det är ganska enkelt att lista ut vad som ska göras på dejten men jag är fortfarande jättespänd. Det ska bli så kul att gå ut på dejt med Oscar igen men samtidigt lite läskigt. Det var ett tag sedan nu som vi var tillsammans. Egentligen sa ingen av oss ordagrant att det var slut men jag antar att det typ var det. Iallafall hade vi en paus eller något. Därför antar jag att om denna kvällen går bra så kan det bli dagen då vi blir tillsammans igen, eller det hoppas jag iallafall. 

I samma sekund som jag lägger ner min mascara på bordet ringer det på dörren. Det pirrar till i min mage och jag reser mig upp. Jag sträcker mig efter min strandväska och slänger den över axeln innan jag sedan småjoggar ner för trappan till nedervåningen.

"Ha det så kul nu Hanna". Mamma kommer ut till mig i hallen och ger mig en stor kram. "Tack mamma" säger jag och ler brett mot henne. Hon vet mycket väl hur mycket Oscar faktiskt betyder för mig och därför förstår hon väl lite hur jag känner inför ikväll. Hon har också haft fram och tillbaka förhållanden under sin uppväxt så hon kan relatera en hel del faktiskt. 

Med en småskakig hand låser jag upp dörren och trycker ner dörrhandtaget. När dörren är öppnad ser jag Oscar ståendes på trappan utanför. Han ler sitt charmiga leende mot mig och räcker över en rosa ros. Jag tar emot den och ler tillbaka mot honom. 

"Hej" säger han. Jag märker på hans röst att han är nervös. Och jag kan inte klandra honom, för det är jag med. "Hej" säger jag och småskrattar lite. "Det är kanske bäst att du överlämnar rosen till din mamma för det är inte jättelämpligt att ha med en ros dit vi ska" säger han och jag nickar på huvudet. Mamma går fram emot mig och tar emot rosen i sina händer. "Åh så fin! Vad gullig du är Oscar!" säger hon och även hon ler stort mot Oscar. Han ler tacksamt tillbaka och sedan försvinner min mamma in i köket. 

"Hejdå" ropar jag innan jag tar mig ut i den friska luften. Oscar är klädd i en vit skjorta och ett par rosa badbyxor. Jag älskar rosa generellt men speciellt på killars kläder. Enligt mig är det huuuuurrrr snyggt som helst!! 

Vi går ner till hans bil som står parkerad längs trottoaren. Som den gentleman han är går han en bit före mig för att öppna dörren till passargerarsätet. Jag ler tacksamt mot honom och kliver in i bilen. Vid mina fötter lägger jag ner min strandväska och inväntar sedan att även Oscar ska komma in i bilen. Han öppnar dörren till förarsätet och sedan sätter han sig ner. Motorn startas och vi kör iväg till, för mig, en okänd destination. 

"Vart ska vi någonstans?" frågar jag när vi har kört ett tag. Oscar flinar lite och håller fortfarande sin blick på vägen. "Det får du se" säger han lurigt och jag lägger mina armar i kors över bröstet. Mitt försök till att låtsas vara sur går sådär då min sura min istället övergår till ett skratt. Mitt skratt följs sedan av Oscars mysiga skratt. Jag försöker hela tiden att hålla koll på vägen och försöka få någon uppfattning om vart exakt vi ska. Tyvärr har jag tappat bort mig helt vart vi är. Området vi kör vid har jag aldrig sett tidigare så jag är fortfarande helt clueless. 

Han svänger in bilen till en liten gräsplätt. Det ser ut som en liten parkering med uppmätta rutor och sådant men skillnaden är att det inte finns en enda bil här förutom Oscars. Motorn stannar och både jag och Oscar öppnar bildörrarna för att kliva ur bilen. Parkeringen är omringad av en stor skog. Detta var jag inte beredd på kan jag tala om. 

"Oscar?"

Han vänder sig mot mig och ler. Jag går fram till honom och han tar tag i min hand. "Varför ska jag ha bikini på mig om vi ska vara i en skog?" frågar jag och han börjar småskratta. "Vänta och se" säger han och jag suckar. Nu börjar jag bli lite smått otålig. Jag vill veta vad jag kommer få uppleva ikväll. Fine att jag älskar överraskningar men ibland går de mig på nerverna med. Dock är det på ett bra sätt. 

Vi går in på en liten stig som går genom skogen och följer den hela vägen tills vi kommer ut från den igen. Vi fortsätter gå på en annan stig längs några klippor och för varje steg vi tar desto mer börjar mitt hjärta klappa för Oscar. Jag ler samtidigt som vi går. 

"Vi ska dit" säger Oscar och pekar bort mot en liten mindre del av klippan som är närmre vattnet. Jag tittar chockat bort. Det är helt underbart. Himlen har även färgats rosa och vattnet är alldeles klart. Mitt leende blir bara större och större. Han är alldeles för bra Oscar. 

Vi fortsätter ner till den lilla delen av klippan. Oscar plockar fram en filt från sin ryggsäck och lägger ut den över klippan. Han sätter sig ner men jag står kvar. "Kan vi inte bada först?" frågar jag och lägger mina armar i kors. Han tittar upp mot mig med ett leende på läpparna. "Såklart".

På bara några sekunder har han ställt sig upp på fötter igen. Min strandklänning ryker och hans skjorta ryker också. Vi hoppar i vattnet och en kall känsla sprider sig genom min kropp. Det är ganska djupt men jag klarar ändå av att stå med fötterna på botten och ändå ha huvudet över havsytan. 

Vi simmar runt lite, skvätter vatten på varandra och skrattar. Vi skrattar mycket. 

"Hanna?" säger Oscar plötsligt och jag stannar upp i vattnet för att titta på honom. Han står alldeles intill mig. Hans händer placeras på mina höfter och hela jag ryser till av hans beröring. Rysningen är behaglig och en bra rysning. "Ja?" säger jag nervöst i väntan på att han ska fortsätta prata. "Förlåt mig. Förlåt för allt jag har gjort och för allt du har gått igenom" säger han och jag pressar fram ett leende. 

"Det gör inget Oscar, alla gör sina misstag, även jag" säger jag tillbaka. "Jag älskar dig från djupet av mitt hjärta och kunde inte ha önskat än bättre flickvän" säger han och jag ler mot honom. "Vi igen?" frågar jag försiktigt och han nickar. "Vi igen".

Långsamt lutar han sig framåt mot mig och våra blöta läppar möts i en perfekt och passionerad kyss...

THE END