FÖRLÅT MIG | OE

7

Klockan är strax efter sju och just nu sitter jag vid mitt sminkbord och sminkar mig. Idag börjar jag skolan här i Stockholm igen. Det var ett tag sedan, ett helt år, men jag längtar tillbaks till alla gamla klasskamrater och vissa lärare. Jag går sista året på ekonomiprogrammet nu och då jag hellre pluggar på en skola i Stockholm än pluggar distans i Ystad fick det bli såhär.

Det känns bra att jag kommer gå tillsammans med Matilda till skolan, precis som det alltid var förr. Skolan börjar 08:00, vilket betyder att jag måste gå hemifrån tjugo i åtta. Sedan tar det fem minuter till min och Mat's mötesplats och sedan tio minuter till skolan. Japp, ni har fattat rätt, vi går alltså till skolan. Man blir på ett sätt gladare när man går till skolan istället för att ta kollektivt, kanske för att man slipper trängas bland alla sönderstressade människor och skrikande bebisar som tappat sin napp någonstans på golvet.

Mitt smink idag blev inget komplicerat, lite mascara, foundation och concealer. Jag smetar även på lite ljusrosa läppglans på mina läppar innan jag ler nöjt mot mig själv i spegeln. Min outfit idag är ett par svarta tighta jeans och en vanlig vit blus.

Nere i köket sitter mamma vid köksbordet och pratar i telefon. När hon ser mig förändras något och hennes min går från glad till en smula orolig. Jag går fram till köksbänken och börjar plocka fram bröd och smör. "Du ehm, jag måste gå nu, men jag ringer ikväll, hejdå" säger hon till personen på andra sidan luren och lägger på fort. "Vem var det?" frågar jag nyfiket och börjar bre på smöret på mina två brödbitar. "Ja ehm det var..en kollega till mig, det hade strulat ihop sig med någon patient igår" säger mamma nervöst. Jag nickar långsamt och låtsas att jag tror på henne medan sanningen är att personen hon pratade med definitivt inte var någon från hennes jobb...

--

Gruset knastrar mot mina skor när jag går på den långa grusstigen genom parken. Jag passerar parkens lugna stämning och ser Matilda på andra sidan gatan. Våra blickar möts och vi båda skiner upp i ett stort leende.

"Hej babe" hon kramar om mig. "Hello darl" säger jag och fnissar innan vi börjar gå. "Hur känns det att allt ska bli som vanligt igen?" frågar hon och vi skyndar över ett övergångsställe. Jag småskrattar och tänker efter. Jo, det mesta kommer bli som vanligt igen, förutom att jag inte är med Oscar längre. Jag är singel, det var jag kanske innan också när jag tänker efter. Jag vet ju inte hur seriös han var under vårt förhållande. "Jorå, det känns väl bra antar jag".

Skolans stora gula byggnad börjar bli alltmer tydlig och tydlig. Vi kliver in genom skolans portar och det dröjer inte länge innan vi, eller jag, har fått uppmärksamhet. "Hanna!" jag vänder mig om och ser Amanda komma rusandes mot oss. Jag skiner upp i ett brett leende och kramar om henne när hon kommit fram till oss. Jag och Amanda har inte träffat varandra på hundra år, känns det som iallafall. "Jag har saknat dig så!" säger jag och avbryter kramen. "Jag har saknat dig också!" säger hon och ler. Skolklockan börjar ringa och vi börjar gå bort mot matte-salen. De flesta har redan kommit in och satt sig ner när jag kliver in genom klassrummets dörrar. Många av personerna här inne känner jag mycket väl igen medan det finns några personer som jag aldrig sett tidigare. Vi sätter oss ner vid en av bänkarna och vår lärare kliver in genom klassrummet.

"Godmorgon, innan vi sätter igång med att arbeta vill jag bara hälsa Hanna välkommen till klassen" hon riktar sin blick mot mig och pekar åt mitt håll. "Tack" säger jag och ler. Hon sätter igång genomgången och jag känner en lätt knackning på min högra axel. Jag vänder mig om och ser en kille, som jag aldrig sett tidigare, sitta och le mot mig. "Hej babe" säger han och jag kollar förvånande på honom. "Hej". "Jag heter Max" säger han och jag nickar och fnissar lite. "Kan jag få ditt nummer?" hans fråga får mig att kolla med uppspärrade ögon på honom. Han försöker alltså haffa på mig. Men gud. "Aa, visst" säger jag och skriver ner mitt nummer på en lapp och ger den till honom innan jag sedan riktar uppmärksamheten på lektionen igen. Matilda som sitter bredvid mig börjar fnissa vilket får mig att börja småskratta.

--

"Då så klassen, det är lunch" säger vår spanska-lärare och börjar sudda på tavlan. Jag lägger ihop mina böcker i en hög och tillsammans med Matilda och Amanda går jag ut från klassrummet. "Asså maten idag är så äcklig, ska vi dra till stan och käka istället?" frågar Matilda och gör en äcklad min. Amanda nickar och båda två kollar på mig. "Jag kan inte, jag ska käka med Omar, han ville snacka typ" säger jag och ler ursäktandes. "Åh okej, men vi ses efter lunch då?" säger Matilda och kramar om mig och jag nickar. De försvinner bort i skolans korridor och jag går bort mot mitt skåp. Jag slänger in mina böcker i skåpet och tar fram min jacka innan jag börjar dra mig bort mot skolans port.

Jag springer mot bussen som redan står vid busshållplatsen. Flåsandes kliver jag på och ler vänligt mot busschauffören. Det är nästan tomt på bussen och jag sätter mig längst bak. Jag hoppas inte att jag och Omar kommer väcka för mycket uppmärksamhet bland hans fans. Jag vet ju hur fel det kan bli om en kändis är ute och käkar med en vän och någon timme senare heter det att denne kändisen har en ny flickvän.

Bussen stannar vid hållplatsen jag ska av på och jag kliver av bussen. Jag går ner mot plattan och det tar inte lång tid innan jag hittar Omar. "Hej" säger han och kramar om mig. "Hej". "Ska vi gå ditåt?" säger han och pekar bort mot några restauranger längre bort. Jag nickar som svar och vi börjar gå. Vi väljer en thairestaurang som verkar bra och det är inte överdrivet mycket folk där inne, vilket jag tycker är väldigt bra då vi trots allt ska snacka om en privat sak. Vi sätter oss ner vid ett bord och beställer maten vi vill ha.

"Jo det är såhär att..."

Hihi, kanske en liten mini cliffhanger. Hoppas ni gillade kapitlet <3