FÖRLÅT MIG | OE

39

Hannas perspektiv

Jag behövde en stund för mig själv efter den lilla incidenten med Omar och så. Självklart har jag förlåtit honom nu efter när han har förklarat varför han sa som han gjorde och att han verkligen skäms över att han sa det. Att han verkligen visade hur dum han kände sig som hade sagt som han gjorde, gjorde mig faktiskt väldigt glad. De flesta som säger förlåt säger endast förlåt och visar inte att de verkligen är ledsna, men det gjorde Omar verkligen. 

För ungefär en timme sedan kom Oscar tillbaka till mig i hytten och sa att han och killarna bara skulle iväg en runda men att jag bara kunde ringa om det var något. Jag har legat i min säng och tittat på några avsnitt av Riverdale och det är i princip den enda jag har gjort under denna dagen. 

Dagen börjar lida mot sitt slut och mörkret har börjat falla utanför turnébussen. Lite småtrött lägger jag undan min laptop på hyllan vid min sovkupé och tar mig sedan upp på fötter. Jag går framåt i bussen och sätter mig ner vid soffområdet. På bordet framför står en skål med smågodis och jag sträcker mig framåt för att äta lite. 

Klockan börjar bli ganska mycket och jag undrar verkligen vart killarna har tagit vägen. Jag antar att de har med Linn eller någon som håller koll på de men jag börjar tröttna på att vara helt ensam nu. Jag plockar upp min mobil från min bakficka och går in på min och Oscar's meddelande konversation. 

Hanna 20.53;
Vart är ni?? När kommer ni tillbaka? börjar bli tråkigt att vara helt ensam :( 

Jag lägger ner mobilen med skärmen mot bordet och fortsätter sedan med att proppa i mig smågodis. Några minuters tystnad uppstår tills ett plingande ljud från min mobil hörs. Jag sträcker mig framåt och tar tag om min upplysta mobil. 

Oscar 21.03;
Vi kommer alldeles strax! <3 

Bara några sekunder senare kan jag höra killarnas röster utanför och sedan kliver killarna och Linn in genom bussdörren. Alla möter mig med ett leende på sina läppar och jag ler tillbaka. De står som i en halvcirkel runt mig och alla har sin uppmärksamhet riktad mot mig. 

"Kom, vi ska ut" säger Oscar plötsligt och jag tittar oförstående på honom. "Ut? Nu?" frågar jag och allihop nickar på sina huvuden. "Varför?" frågar jag och skrattar lite. Det är trots allt ganska mörkt ute nu och vad man kan göra ute när det är mörkt kan jag verkligen inte komma på. 

"Ta på dig en kofta och kom" säger Oscar och de andra börjar gå tillbaka ut igen. Trots att jag inte är så jättesugen på att gå ut nu gör jag som Oscar säger. Jag skyndar mig bort till hyllan med mina kläder, rycker åt mig en kofta och rusar sedan ut till de andra. Oscar tar tag om min hand och sedan börjar vi gå bort mot stället vi nu ska till. 

Hur mycket jag än tjatar på Oscar och de andra vägrar de säga vart vi ska och vad exakt vi ska göra ute när klockan börjar närma sig halv 10 på kvällen. Oscar har lagt sin hand runt min midja och jag har min arm om hans. Couple goals, om jag får säga det själv. 

"Okej Hanna, nu får du hoppa upp på min rygg och sedan blunda, du får verkligen inte öppna ögonen förrän vi säger åt dig, okej?" säger Oscar och jag tittar skeptiskt på honom. Jag kan faktiskt gå själv, jag behöver ingen som bär mig direkt. Även fast att jag starkt ogillar iden av att sitta på någons rygg med slutna ögon, hoppar jag upp på hans rygg. Han tar ett fast grepp om mig och sedan sluter jag mina ögon. "Blundar du?" frågar han. "Jaa". 

Han börjar gå framåt och nu börjar jag verkligen bli otålig. Jag vill veta vart vi ska och varför jag inte får se vart vi går. 

Efter några minuter stannar Oscar till. "Du kan öppna ögonen nu" säger han och även fast jag inte kan se hans ansikte så vet jag att han har ett leende på sina läppar. Jag öppnar mina ögon långsamt, lite smått rädd för vad jag ska se när jag öppnar dem. Direkt när jag har öppnat ögonen flämtar jag chockat till. Sedan spricker jag upp i ett stort leende.

Vi har kommit till stranden. Killarna och Linn har fixat fram filtar på sanden, massvis med levande ljus, en picknick korg och jag kan även se en gitarr ligga på en av filtarna, trots att det är väldigt mörkt. "Ni måste skämta med mig" säger jag, fortfarande med ett stort leende på läpparna. Oscar släpper ner mig på marken och direkt när jag är nere ger jag honom en stor kram. Sedan kramar jag om alla övriga och mitt leende försvinner inte på hela tiden. 

"Vi allihop tyckte att du förtjänade detta" säger Oscar och jag låter min blick svepa över alla andra. Felix och Omar nickar instämmande medan Linn och Ogge står och ler brett mot mig. "Ni är för underbara, allihop" säger jag och lägger min hand för min mun. Jag kan verkligen inte förstå detta. Det är helt perfekt. 

Vi sätter oss ner på filtarna, Oscar sätter sig ner intill mig och lägger en filt om oss. Felix plockar upp gitarren och börjar spela låten 'Perfect' med Ed Sheeran. Vi andra sjunger med och jag hade inte kunnat önska ett bättre avslut på denna kvällen. Detta är helt underbart och jag finner inte ens några ord hur tacksam jag är. Detta är verkligen supermysigt och verkligen en dream come true för mig.