Detta kapitlet är i Ogges perspektiv...
Omar kom in i rummet med Marielle efter sig, hon hade fått gå ut när vi berättat för Omar vad som hänt. Jag,Felix och Oscar grät och grät, det fanns inte en chans i världen att hon skulle komma tillbaka till oss, någonsin.
"Kan någon berätta vad som händer?"utropade Marielle förvirrat när vi inte sa något.
"Marielle, Ogge och Alice har varit tillsammans i ett år sammanlagt nu. Men vi har inte sagt något om att Ogge är bi till henne"sa Omar och jag hörde han snyfta till, allt jag såg var suddigt av alla tårar.
"Berätta inte för fansen, snälla"bad Omar mellan alla hans snyftningar.
"Jag lovar"mumlade Marielle och gick ut på balkongen.
"Vad sa hon för något?"snyftade Felix fram och kollade upp på Omar.
"Hon sa att hon inte behövdes, att vi ljög för henne"viskade Omar fram satte sig på golvet vid oss andra.
"Vad gjorde hon då?"frågade jag försiktigt, jag förstod vad hon hade gjort. Jag behövde bara höra det för att inse.
"Hon gick ut i vattnet, ett strömmande vatten"mumlade Omar och snyftade till. Hon ville inte se oss, hon ville lämna oss.
Jag reste mig hastigt upp från golvet och for in i mitt och min ängels rum. Allt jag ville var att få vara någonstans där hon var. Kanske skulle jag pröva att ta samma väg som henne? Lämna världen?
~Någon annans perspektiv(är ni kristna så typ Guds)~
Dagarna gick, Alice fanns inte längre. Trodde Ogge iallafall. Ogge grät och grät, han öppnade endast dörren när han beställde room service. Han lät ingen städa i rummet för då skulle hans ängels underbara doft försvinna.
Marielle och Omar rullade det på för, Omar skrek på henne med jämna mellanrum när hon gett Alice någon skit kommentar.
För Felix var det tufft, han gjorde allt som vanligt bara något ledsammare.
Oscar var lite som Felix, men han sökte desperat efter Alice, något spår av henne. Det ända som fanns var hennes mobil, inget annat.
Ogge hade Alice mobil hos sig, allt han gjorde när han inte grät var att titta hennes Instagram och Twitter tills han började gråta igen.
~Ogges perspektiv~
Jag tryckte på appen 'Instagram' och klickade mig sedan till kameran. Hennes 300 följare var oroliga för hon inte lagt upp något på en vecka. Det blev inte bättre när jag inte la ut något heller så jag och killarna blev taggad i de flesta kommentarerna.
När jag samlat mig och tagit några djupa andetag tog jag fram ett kort från hennes kamerarulle på oss två. När jag precis slutat gråta kom tårarna igen, jag saknade henne. Så mycket. Jag la på ett svartvitt filter och tryckte mig sedan vidare till nästa steg, texten.
//I'm sorry Alice followers. But I don't think Alice live anymore😔 Oscar can't find her. Felix miss her, we all miss her but he miss her more then us. Omar, I don't know anything about him right now. We all crying over her. Every single day. We all miss her, more then anything. If you, Alice live and see this. I want you here. If you want to know why she leaved us, I think it is because me, her boyfriend(@ogmolander) likes girls and boys. I'm not gay! I just like them both. And I didn't tell her that. Where ever you are Alice, I love you❤️ /Din pojkvän @ogmolander // skrev jag på något dålig engelska men hur lätt är det att tänka och gråta samtidigt? Efter ett djupt andetag postade jag. Jag tog min egen mobil, screenshotade inlägget innan det knackade på dörren. Vem var det?
_____
Hoppas ni gillade det!💕
//Linda💕
ESTÁS LEYENDO
She is my sister.
FanfictionShe is my sister:Vad gör man när man äntligen hittat den rätte men allt går åt helvete? Man tar självmord? Man skadar sig själv? Man bryter allt och flyttar till Ryssland? Eller gör man som Alice gjorde, pallrade sig igenom det. Tillsammans med en b...
