She is my sister.

Just me?

Det kom ett kapitel för jag är bäst...

~~~

~Katias perspektiv~

"Killar!"ropade jag och klev in i danslokalen. Deras blickar vändes frågande mot mig då jag inte brukade störa när de tränade.

"Vad?"frågade Felix och höjde frågande ögonbrynet.

"Jag har hört från Alice"sa jag och såg hur killarna utbytte varandra blickar. Omar harklade sig och jag såg hur det började bildas tårar i hans ögon. Av dessa killar måste varit den som saknat henne mest, iallafall som visat det.

"Vad har du hört?"frågade Oscar och de gick fram till mig.

"Alice är inte i Göteborg längre. Hon säger att hon har det bra och att killen behandlar henne bra"sa jag och bet mig i läppen. Alice var som min lillasyster. Klart jag saknade henne.

"Vi ringer till telefonen som ringde Katia"sa Ogge och tog snabbt min telefon innan jag hann reagera. Jag gick försiktigt iväg ut ifrån rummet, de ville nog vara själva.

~Omars perspektiv~

Jag tog upp min telefon och vi ringde till numret som ringt Katia.

"Adrian"svarade en mansröst från andra änden.

"Var är Alice?"frågade jag direkt och gick bort ifrån killarna en bit. Jag hörde hur han rörde sig innan en annan röst började prata.

"Omar?"frågade en försiktig röst, Alice.

(A=Alice O=Omar)

O:Alice var är du? Är du oskadd?

A:Jag mår bra, jag mår bättre än bra. Jag kan inte berätta var jag är, tyvärr.

O:Varför inte?

A:jag bryter ett löfte. Om jag bryter det löftet så skär han mig.

O:Jag söker upp denna telefonen då!

A:Nej, Adrian är inte som alla andra. Lita på mig, jag mår bra. He makes me feel good.

O:Varför engelska?

A:He can't speak it.

O:Alice, jag behöver dig! Mer än någonsin!

A:Omar! I know, but Adrian isn't a good guy if someone hurts him. I promise. I'll tell you everything when I comes up to Stockholm with Adrian. Adrian can save me life if I want it! So please, don't hurt him. När jag kommer upp till Stockholm får ni träffa Adrian, han ska be er om ursäkt.

O:Lova att du mår bra?

A:I promise. I miss you more than anything!

O:Jag saknar dig också.

A:Om tre veckor hör jag av mig om var jag är. Då ska vi träffas. Hälsa killarna att jag älskar er mer än något annat!

O:Okej.

A:Saknar dig.

O:Saknar dig mer.

~Alice perspektiv~

Jag la på och slängde ner telefonen på sängen och gled ner för väggen jag stod lutad mot. Försiktigt drog jag benen intill mig och la armarna om de. Ansiktet vände jag neråt och försiktigt började jag snyfta.

"Förlåt Alice"mumlade Adrian och satte sig försiktigt ner bredvid mig.

"Jag saknar bara de"snyftade jag fram och lutade huvudet mot Adrians axel.

"Jag vet, jag vet"mumlade han och la armen om mina axlar. Jag gillar denna kille.

"Jag är glad att just du kidnappade mig, om jag inte skulle haft pojkvän skulle jag kyssa dig just nu"sa jag och snyftade lite. Jag kände hur Adrian lyfte upp mitt huvud så jag tvingades titta på honom. Försiktigt närmade han sig mina läppar innan de pressades mot varandra. Fyrverkerier.

____

Så? Ett kapitel✅ Nu måste jag gå på toa... Suck...

Dagens fråga ang.She is my sister:Vad tycker ni om Adrian och Alice?

Dagens fråga: Bara jag som grät när jag skrev detta? Haha!

Instagram:lindizens

Kik:l1nd1z

Hoppas ni gillade det!💕

//Linda💕