~Emmas perspektiv~
Jag smällde igen mitt skåp med en hög smäll och började gå emot slöjden. Ellinore stod och hade gympa på skolgården som jag passerade och när jag var rätt nära henne utropade jag högt och tydligt så hon skämdes gånger tusen.
”Kom igen El! Kämpa!” hennes blick vändes mot mig och en mördande blick fanns på mig just nu. Jag flinade lite åt henne och började gå när jag hörde hennes svar.
”Hatar dig Emma!”
”Älskar dig också!”utropade jag utan att vända mig om eftersom jag gick in till slöjdsalen.
”Hey! Emma!”utropade någon bakom mig när jag skulle ta fram mina saker. Jag vände mig om och såg Anna, nej inte hon.
”Hörde du att skolan Erik, Philip och Adelina går på skulle hit?”frågade hon och jag höjde frågande ögonbrynet. Hon nickade innan hon gick iväg ifrån mig igen. Varför sa inte någon något om det? Jag suckade tyst och tog upp mobilen för att skicka iväg ett sms till Eriks, Philips, Gabbies, Ellinores och min chatt.
//Varför sa inte Erik och Philip att ni ska hit??// snabbt svarade Erik, mobilnörden, om vi räknar bort Gabbie.
//Vi fick inte veta det förrän idag, tänkte överraska Ellinore men nehe..// ett leende spred sig över mina läppar och skickade iväg ett snabbt svar innan jag la ner telefonen och lekitionen började.
//Hon får inte ha telefonen så om ni kommer idag har du chansen;)//löd det.
~Någon timme senare~
Jag satt och åt på den torra fisken vi fick till mat och lyssnade halvt på Liza och Tildes samtal. Min blick vändes uppåt när jag hörde hur några kända röster sa mitt namn, Gabbie, Erik och Philip.
”Har du sett Ellinore?”frågade Gabbie och log svagt emot mig. Jag skakade på huvudet mig reste mig snabbt och lämnade det som var kvar på min tallrik och ställde den i disken inna jag med snabba steg gick tillbaka mot dem. Vi brjade gå under tystnad emot mellanstadiet för vi visste nog alla att vi skulle leta reda på Ellinore.
”Hey! Linus! Haru sett Ellinore?”utropade Philip som tydligen sett Linus. Våra blickar vändes åt Linus håll när han pekade mot ett håll som leder in i skogen. Vi nickade tacksamt och våra steg vändes åt det hållet, efter ett par meter såg vi en tjej med blont hår och svart jacka sitta på en sten och prata med en idiot till kille och en ännu större idiot till kille. Vi hörde på flera meter att hon och den mest idiotiska killen diskuterade om något.
”Varför skulle du ha luktat i hans sko?”hörde jag henne fräsa och jag ryckte till på hennes sätt att uttrycka sig.
”Vad händer?”utropade Erik pch han och Philip gick fram till Fred som han som Ellinore skällt ut heter. Jag och Gabbie gick fram till Ellinore som såg ut att börja gråta vilken sekund som helst. Jocke som jag tycker är minst idiotisk var lång och väldigt stark så han tog tag i Freds arm och drog honom nära honom.
”Du säger inte så till henne, förstått?”fräste han innan han sällpte honom med en lätt knuff och gav Ellinore en lidande blick innan han gick iväg med snabba steg. Jag kollade konstigt efter honom coh några sekunder sprang Fred iväg ifrån platsen. Erik och Philip vände sig emot oss tjejer. Erik omfamnade Ellinore och försökte lugna ner henne när hennes tårar började rinna. Efter en stunds tystnad kom Jocke tillbaka med Linus tillbaka och Jocke började förklara vad som hänt.
”Fred blev arg på Ellinores kompis, så försvarade Ellinore honom. Då blev Fred ännu argare och kallade henne tjock bland annat, då blev Ellinore arg och började säga lite saker som gjorde Fred ännu argare. Då la jag mig i och på något vis blev Fred arg på mig. Så försvarade Ellinore mig också och då kallade Fred henne ännu värre saker. Sen kom de in på min sko och så kom ni”förklarade han med en axel ryckning. Gabbie nickade och tackade honom tyst inna Linus började prata.
”Så slog jag ner honom”berättade han stolt och jag såg hur ett leende spred sig på Ellinores läppar. Hon drog ifrån Erik och kramade länge om Jocke och jag hörde henne viska ett tyst tack och något mer än det. Efter en lång kram gick hon till Linus och kramade snabbt om honom innan hon gick tillbaka till oss och gav oss också varsin kram. När hon kramade om Erik sist så stannade hon i hans famn en stund.
”Jag älskar er”mumlade hon tyst och jag gick fram till Jocke och viskade tyst till honom.
”Tack för att du har fått henne må bra”
_____
Hej friends! Nej men här är kapitlet som kommer upp alldeles för sent... Det blev okej... Be mine for a minute uppdateras snarast...
JAG KOMMER KÖRA PÅ OCH SE HUR DET GÅR!! ALLT ÄR SOMVANLIGT!!!
Folk undrar varför jag har gått ner i Sverige topplistan, jag r trea just nu och jag måste ha ett antal procent av alla mina läsningar för att hålla mig uppe så det blir väldigt mycket lättare för folk med lite mindre läsningar at hålla sig på topp för de behöver inte ha lika mycket läsningar som jag har. 115K (?) eller 31K(?) är inte lite, verkligen inte men det är mindre än 575K. Kommentarera gör skillnad också..
Dessutom känner jag att jag inte behöver vara bäst i Sverige längre, jag har hållt mig på topp listan i kanske mer än en månad så varför låter jag inte andra begåvade skrivare nå upp och bli bäst?
Jag hatar inte er, tvärtom, ni betyder hur mycket som helst för mig och jag kommer inte sluta skriva och allt kommer vara som vanligt bara att nu vet ni att jag inte kämpar för att bli bäst i Sverige. Jag kommer kämpa för att hålla mig uppe på topplistan, ja men inte bäst i Sverige.
Kanske kommer jag upp igen och det är verklig jätte kul men jag vill inte göra detta för mig själv för jag vill verkligen hålla mig på toppen men jag vet att många andra skrivare vill komma ditt där jag har varit i en lång tid nu.
Nästa mål är 750K och om jag kommer dit, då kämpar jag mig upp till toppen igen, eller försöker iallafall:)
Dagens fråga ang. SHe is my bestfriend:Vard tyckte ni om dagens kapitel?
Dagens fråga:Gillar ni HKK?
Jag är sådär faktiskt..
Instagram:lindizens
Ask:lindizens
Videofy:lindizens
KIk:l1nd1z
Hoppas ni gillade det!♥
//Linda♥
YOU ARE READING
She is my sister.
FanfictionShe is my sister:Vad gör man när man äntligen hittat den rätte men allt går åt helvete? Man tar självmord? Man skadar sig själv? Man bryter allt och flyttar till Ryssland? Eller gör man som Alice gjorde, pallrade sig igenom det. Tillsammans med en b...
