She is my sister.

Maybe because I love you

~Alice perspektiv~

Jag tog för tredje gången upp mobilen och slog in koden. Försiktigt tryckte jag på kontakter och började scrolla igenom dem. Tårar rann ner från mina kinder ner på mitt täcke. Varför kommer jag inte ihåg vilka de är? Varför vet jag inte vad jag har för relation tillsammans med dem.

Dörren öppnades nere på nedervåningen och jag hörde hur två kill röster kom in. Felix och sen den där Ogge jag pratade med i telefon innan idag. Försiktigt reste jag mig upp ur sängen och gick ner till killarna. De pratade om något om Miami, men om vad?

Jag harklade mig och deras blickar vändes mot mig. Det första som kom upp i mitt huvud när jag fick ögonkontakt med Ogge var att jag kände igen honom.

"Alice"mumlade han och gick fram till mig. Jag nickade försiktigt och kände en tår rulla ner från min kind.

"Varför känner jag igen dig? Varför känner jag inte igen någon annan i min kontaktlista? Varför bara dig?"frågade jag med förvirrat och ledsamt ansikte.

"Jag vet inte Alice, jag vet inte"viskade Ogge och satte en hårslinga bakom mitt öra. Jag bet mig hårt i läppen, varför hände detta?

"Kanske för att jag älskar dig Alice, mer än något annat"fortsatte han och log svagt mot mig.

"Det var du som den där Omar låste in mig på toan med mig"mumlade jag och kollade ner i golvet. Plötsligt kom alla minnen tillbaka. Turnén,Omar,Oscar,Katia,USA,Miami, allt.

"Var är Omar? Var är Oscar? Var är Marielle?"frågade jag i ren panik och började oroligt gå runt i huset.

"Alice! Lugn! Omar och Oscar är kvar i studion! Marielle är kvar i Miami!"sa Felix och gick fram till mig.

"Men varför är inte Marielle här då?"frågade jag Felix och kollade med sorgsna ögon på Felix.

"Hon bor ju i Spanien, hon kunde inte flyga tillbaka med oss till Sverige! Kostnaden av dig var sky hög! Skivbolaget vägrade betala"sa Felix och la en hand på min axel.

"Omar ska skypa med henne ikväll sa han! Vi ringer honom och förklarar"sa Ogge och gick fram och ställde sig bredvid Felix. Jag nickade och torkade en tår som rann ner från min kind.

"Ogge"viskade jag tyst och slängde mig i hans famn.

"Jag älskar dig Alice, så grovt mycket"viskade han och lyfte upp mig i sin famn.

"Jag älskar dig också"mumlade jag och begravde huvudet i hans nacke.

"Inte mer än jag älskar dig"

"Jo"

"Nej"

"Jo"

"Nej"

"Jo"

"Okej vi fattar ni älskar varandra"utropade Felix och höjde armarna. Jag rodnade lite och vände huvudet mot Ogges. Han pressade sina läppar mot mina och där stod vi, i mitt hus och kysstes. Tack Gud för denna kille!

_____

Jag gråter typ just nu... Jag har kommit upp i 11K. Snart tolv. Vad är det här?! Tack för all pepp jag får ständigt. Skulle aldrig fortsatt utan den. Jag är 11år och har fått en av mina högsta önskningar uppfyllda! Att folk som inte känner mig gillar något jag älskar att göra! Har i hela mitt liv känt mig lite annorlunda. Jag har alltid varit den som stuckit ut. Att jag inte kan något. Men jag fått bekräftat av er, av kompisar och av min omgivning att jag är duktig på något jag alltid funnit att jag är sämst på! Jag får inte hat på internet för denna, dock irl. Men jag gillar inte personen så det är bara att skita i, h*n har alltid gillat att trycka ner mig så varför låta mig påverkas?

Tack så sjukt mycket iallafall! Så länge ni läser kommer jag inte sluta💕 Hade 10K som mål men det är ju avklarat nu så vad tycker ni vi ska försöka oss på nu? Kommentera mål! T.ex. 15K, 20K m.m.

Hoppas ni gillade kapitlet!💕

//Linda💕