She is my sister.

Is she dead?

Nu är dem i Sverige igen... De fick åka hem när Alice "dog"

~Ogges perspektiv~

Jag öppnade försiktigt dörren till hennes rum på sjukhuset. Omar, Oscar och Felix hade gått dit tidigare. Bara för de svarat på telefonen när Omar ringde dem. Försiktigt kollade jag mig omkring i rummet. Där låg hon, på sängen.

"Är hon?"frågade jag försiktigt och kände hur tårarna komma så fort jag tänkte på det. Död. Omar kollade upp på mig med sorgsna, han grät. När jag kollade på de andra insåg jag det. Alla grät i detta rum, utom en stackars flicka som låg på en bår.

"Hon är inte död, hon ligger i Afeseb.(Det finns INTE) Om hon vaknar kommer hon ihåg släkt och fiende. Hon kommer inte komma ihåg dig. Hon vet allt utom människor. Felix är ett undantag eftersom han är hennes bror. När hon vaknar kommer hon inte känna igen oss andra. The Fooo har aldrig existerat för henne"snyftade Omar hest fram. Detta var ett skämt, hon levde. Eller? Jag kollade mig förvirrat omkring, min blick fastnade på min fina fina ängel som låg där på sängen.

Försiktigt gick jag fram till henne och satte mig på en stol Oscar gett mig. Jag tog försiktigt hennes hand i min. Mina tårar lämnade mina kinder och rullade ner på hennes hand.

"Snälla Alice, även om du inte kommer ihåg mig. Vakna, jag klarar inte att se dig såhär" viskade jag och lutade mig försiktigt fram mot hennes ansikte. Jag pressade mina läppar mot hennes kind innan jag vände mig mot killarna.

"Hur hände detta? Varför ligger hon här?"frågade jag och kollade på Omar eftersom han upptäckte detta.

"Ogge, förlåt för att jag inte berättade detta men hon kom till mig. Klagade över hur dålig hon var och berättade massa sätt på hur hon kunde ta sitt liv. Dagen efter så gick jag till Marielle för att förklara att jag och Alice bara var vänner. Vilket var idiotiskt för när jag kom tillbaka hade hon försökt ta livet av sig"mumlade Omar fram och torkade en tår.

"Förlåt"mumlade han tyst och kollade ursäktande på mig.

"Vadå förlåt? Det är ditt fel att hon ligger här! Det är ditt fel att du inte upplyste mig om att hon hade sagt det eftersom jag om någon här inne kunde ändra på det! Jag hjälpte henne igenom undervikt! Jag hjälpte henne igenom näthat! Jag hjälpte henne igenom det med Marielle! Så säg inte förlåt till mig! Säg förlåt till henne för att hon inte kan komma ihåg vem det är hon har hjälpt henne igenom detta!"skrek jag rakt i ansiktet på honom. Jag ångrade mig direkt.

"Omar förlåt det var inte så jag menade det"mumlade jag men han reste sig upp.

"Du har rätt, det är mitt fel"sa han och torkade tårarna som rann ner för hans kinder innan han rusade ut ur rummet.

"Så jävla smart du är Ogge!"skrek Oscar argt och sprang efter Omar.

"Bra gjort"muttrade Felix och hängde med Oscar. Jag suckade och vände mig mot Alice.

"Jag älskar dig Alice. Så mycket"mumlade jag och och torkade mina kinder från tårar. Med det lämnade jag rummet. Jag borde ha stannat. I dörröppningen vände jag mig en sista gång och kollade på henne innan jag stängde dörren bakom mig och gick med raka steg ut från sjukhuset. Vad gjorde jag nu? Jag lämnade mitt hjärta på ett sjukhus.

~En dag senare~

Jag gick ner till köket och gjorde en slarvig macka som jag åt till frukost. Min mobil vibrerade för fullt. Telefon samtal från killarna, Daff, Katia. Vi skulle haft inspelning av musikvideo idag, men jag kom inte. Min värld var uppochner. Inget var rätt utan henne. Utan den människan som fått mig att må bra. Utan den människan jag känt att jag varit viktig för. Utan den människan som förändrat mitt liv. Utan den människan jag... En speciell vibration börjar ringa från min iPhone. Alice.

_____

Jag har inte mått toppen på senaste tiden, har mina "real friends" i sjuan och träffar inte dem så ofta. Var van vid att ha dem vid min sida all the time men inte längre.

Hoppas ni gillade det💕

//Linda💕