She is my sister.

I have nothing to say

Detta kapitlet är skrivit typ en mening var timme, alltså när jag hinner så det kan bli lite "hackigt".

~Ogges perspektiv~

Jag sjönk ner på golvet och suckade tyst för mig själv, varför skrek jag på henne?

"Varför skrek du på henne?"frågade Omar som hade satt sig bredvid mig.

"Ingen blekaste aning, antar att det blev lite för mycket just då"mumlade jag och kollade ner i golvet.

"Omar du löser alltid alla andras problem, du borde bli psykolog"hörde jag Marielles röst säga ifrån datorn som stod på bordet.

"Vi kan prata om det sen"sa Omar och bet sig i läppen. Jag suckade och lutade huvudet emot väggen, vad är det här?

Plötsligt öppnades dörren till toan och Alice kom ut. En helt sönder gråten Alice.

"Vad blev resultatet?"frågade Felix försiktigt och jag kände spänning i rummet, man kunde göra en knappnål falla.

[Jag kommer göra en besviken här så förlåt till dig, men jag måste såra någon ovs.]

"Plus"

Då stannade min värld. Plus var ju bra? Om man ville bli gravid? Jag slängde mig efter kartongen för att dubbelkolla. Jo, plus var bra om man ville bli med barn. Jag suckade högt och kollade på henne, min glädje.

"Vill du behålla?"frågade jag och kliade mig nervöst i nacken. Min blick flög över killarna. Omar och Felix satt nästan tårögda. Oscar såg ut att inte fatta vad som hänt. Ifall hon behåller måste vi ställa in massvis med saker framöver.

"Jag vet inte, om jag behåller så måste ni ju leva med att inte kunna göra precis allt ett tag men om jag gör abort så är jag en mördare"mumlade hon och kollade på mig med tårar i ögonen. Jag höll ut mina armar och gick emot henne.

"Kom"viskade jag och drog in henne i en kram som faktiskt besvarades.

"Du är ingen mördare"mumlade jag och pressade mina läppar mot hennes panna.

"Men jag dödar ju ett liv"viskade hon tyst mellan sina snyftningar.

"Allt kommer bli bra ovs."mumlade jag och strök henne över ryggen.

"Det var oväntat"mumlade Omar och jag nickade svagt utan och släppa hennes tinning med läpparna.

"Väldigt oväntat"instämde jag och släppte hennes tinning med läpparna och började kyssa bort hennes tårar.

"Grattis då!"utropade Marielle från datorn, dåligt läge Marielle!

"Men käften Marielle!"utropade Felix surt som hade rest sig upp och frustrerat börjat gå runt i rummet.

"Detta händer inte! Detta händer verkligen inte!"skrek han frustrerat och jag kände Alice stela till av rädsla.

"Felix du skrämmer henne!"utropade jag och suckade. Felix nickade lite och gav oss en lagom falskt leende.

"Förlåt"mumlade Alice tyst och jag suckade ännu en gång.

"Det är inte ditt fel"

____

Kort kapitel jag vet! I förra kapitlet svarar jag inte på två kommentarer men det går tyvärr inte. Jag har skrivit till dem och förklarat och tackat så istället❤️

Instagram:lindizens

Videofyme:lindizens

Snapchat:l1nd1z

Kik:l1nd1z

Hoppas ni gillade det!💕

//Linda💕