She is my sister.

Bok:Son

~Leos perspektiv~

Jag bet mig hårt i läppen och kollade ner på den gråa stengolvet som fanns här hos polisen. Min blick vändes uppåt när en polisman framför mig började prata.

"Vi kommer söka efter Ellinore men eftersom vi inte har en aning om vart hon kan vara så kan det ta tid innan vi hittar henne om vi fortsätter så länge så vi faktiskt hittar henne"sa polismannen och gav mig några pappren jag skulle fylla i då jag var den närmaste här nere i England. Hennes föräldrar visste inget om att hon var borta ännu, Gabbie försökte få tag på henne och Jocke letade då han var störst och såg 'farligast' av oss tre hon var med här nere. Vi måste hitta mer vänner, tre kompisar, fy, så ensamt egentligen.

Jag fyllde i mitt namn, Ellinores namn, våra personnummer, föräldrarsnamn, vart vi bodde och massa annan fakta om oss de kanske skulle behöva vet.

Efter en till timme på polisstationen var jag äntligen påväg hem till vår lägenhet igen. Med en suck slog jag in koden till trapphuset och öppnade dörren. Jag gick in och lät dörren smälla igen bakom mig. Mina ögon kollade ner i golvet i hissen jag gått in i och snart kände jag hur det började vattnas på mina kinder. Med snabba steg gick jag ut ur hissen och fram till vår dörr. Jag låste upp dörren och gick in innan vår gamla dam till granne skulle se att jag grät, undra hur inte hon märkt något? När jag kommit in vår lägenhet och dragit av mig skorna gick jag direkt till vårt sovrum där en dubbelsäng jag inte sovit i sedan hon försvann stod. Försiktigt gick jag fram till sängen och strök dess mjuka lakan Ellinore klätt in den i. Jag kände en tår passera min kind och jag snyftade till.

Mitt tänkande på Ellinore försvann när Jocke kom in genom dörren till sovrummet.

"Det finns inga spår efter henne, vi kan inte hitta något som tyder på att hon ens lever"sa Jocke och gav mig en medlidande blick. Jag nickade enkelt och tittade ner i trägolvet som hon kämpat som jag vet inte vad med att få rent.

"Vi kommer hitta henne för eller senare"sa Jocke tröstande och la en hand på min axel.

"Jag vet, hon kommer klara sig vart hon än är, hon är säker"mumlade jag tyst för mig själv.

~Ellinores perspektiv~

Med en suck åt jag utav det torra brödet som stod i mitt mörka lilla rum. Jag fick mat, mer än jag behövde bara att den inte alltid var den fräschaste. Dörren öppnades hastigt och utan att jag hunnit göra något mer blev jag nerdragen för en trappa och in puttade i ett annat rum i huset. Med en suckade låste personen som puttat in mig dörren och tände ljuset i rummet. Först då såg jag vem personen var, Adrians son. Med en skrämd blick kollade jag på honom när han närmade sig mig.

"V-vad vill d-du?"stammade jag och backade emot väggen. Han flinade lätt och la ena handen på min axel.

"Jag kommer inte skada dig, vi vill inte skada dig, du är bara vår gissla"sa han och klappade mig enkelt på axeln med handen.

"Gör inget med Leo"snyftade jag och la händerna för mitt ansikte.

"Vi vill bara ha pengarna"mumlade Adrians son och kramade lätt om mig.

"Det kommer lösa sig"mumlade han tyst i mitt hår och pussade mig på pannan. Jag nickade bara men snyftade till, inget skulle bli okej igen.

_____

Kapitlet suger, jag har inte tid att skriva. Suck.

Jag får se hur uppdateringen blir framöver, har en annan sak för mig.

Skrivlusten finns inte ens längre.

Tack till snart 900K!!!!

Vi får se hur uppdateringen blir(den lär suga).

Nu ska jag skriva till Ebba Runfors.

FÖLJ:

Novisen213
OCH
FoooWriter

Dagens fråga ang. She is my bestfriend:Vad tycker ni Adrians son ska heta?

Dagens fråga:Har ni något djur?

Jag har en katt..

Instagram:lindizens

Ask:lindizens

Videofy:lindizens

Kik:l1nd1z

Hoppas ni gillade det!💕

//Linda💕