She is my sister.

Your boyfriend

~Fortfarande Ogges perspektiv~

Jag tog upp mobilen och drog försiktigt snabbt över skärmen och la mobilen på örat.

"Hej, det är OG"sa jag på skakig röst.

"Hej, det är Alice"sa tjejen i andra änden, min tjej.

"Hej"mumlade jag tyst och torkade snabbt bort en tår som rann över kinden.

"Felix sa att jag skulle ringa dig, men han berättade inte vem du är"

"Alice, Felix är med i ett band som kallas The Fooo. Det är Felix jag och två andra som är med där. Oscar och Omar heter dem. När vi var på turné för rätt länge sen så blev vi kära i varandra och blev tillsammans. Ett år senare åkte vi på en till turné men du kunde inte följa med pågrund av skolan. Men i USA förändrades jag. Du blev arg och pratade inte med mig. Sedan möttes vi på en fest där jag hjälpte dig sen hjälpte du mig. Typ. Så blev vi tillsammans igen sen åkte vi alla på semester. Du försökte ta livet av dig men lyckades inte. Sen försökte du igen och lyckades nästan, du glömde alla utom släkt och dina fienden. Du glömde mig och killarna. Du glömde mig. Din pojkvän"

Jag sa det tyst men ändån så hon hörde. Detta var för mycket att ta in. För mycket känslor.

"Älskling, som du heter på min mobil. Jag är ledsen. Men jag kommer inte ihåg något"mumlade min ängel tyst, precis så jag hörde.

"Det är lugnt, jag förstår. Men jag måste jobba nu"mumlade jag och bet mig hårt i läppen. Det var iallafall sött att jag hette älsklingen på hennes mobil. Antar jag. Försiktigt lämnade min mobil mitt öra och jag la på samtalet. Mitt liv är kaos.

~På Base23 28min senare~

"Var fan har du varit?!"skrek Daff rakt i ansiktet på mig när jag kom in i danslokalen.

"Jag har behövt höra att min flickvän har glömt mig! Hur jävla lätt tror du det är?!" Skrek jag och gick fram till Omar utan att bry mig om Daffs sura blickar.

"Förlåt Omar, jag menade det inte jag bara..." Sa jag och kollade ursäktande på honom. Han log svagt mot mig och drog in mig i en kram. Inte en bro-hug utan en riktigt kram.

"Det är lugnt. Jag förstår att du blev arg. Jag skulle blivit det om det var Marielle som låg där"sa han och vi avslutade kramen. Jag log svagt innan jag vände blicken mot en sorgsen Felix. Alla var ledsna men Felix. Han var inte ledsen, han var förstörd

"Hur mår hon?"frågade jag försiktigt och han skakade på huvudet.

"Hon säger att hon saknar något eller någon. Hon vet inte vad. Hon kan inte kolla sina telefonkontakter utan att brista i gråt över att hon inte vet vilka alla är. När hon såg ditt namn så grät hon. När jag berättade att du inte hette Älsklingen utan Ogge grät hon ännu mer. Helt värdelös känner hon sig när hon inte kommer ihåg vilka människor är. När hon ser mamma och pappas nummer gråter hon. Eftersom hon kommer ihåg dem som hemska människor. Hela tiden tjatar hon på om att hon vill träffa dig och er. När hon pratade med dig innan idag så grät hon, även om du inte märkte det. Hon känner sig ensam. Ingen trygghet har hon. Hela tiden skriker hon och skakar."berättade Felix och kollade på mig med tårar i ögonen.

"Hon saknar inte mamma och pappa. Eller Miami. Hon saknar dig"fortsatte Felix och drog in mig i ännu en riktig kram.

"Kan jag få prata med henne efter jobbet?"frågade han försiktigt och jag kände hur han nickade.

"Såklart, allt för ens syrra och en bro"sa Felix och klappade mig på ryggen. Jag log svagt med en klump i halsen. Försiktigt drog jag mig ur och gick fram till bordet med lappar om en ny koreografi.

"Ska vi köra?"frågade jag och kollade lite ledsamt på dem andra. Så var allt igång igen.

_____

TACKTACKTACKTACK!!! Jag har fått freaking 9,5K Reads!!! Nästa kapitel kommer vid 10K tror jag!!! Då lär jag vara över hajpad....

Älskar er💕

Instagram:lindizens

Kik:l1nd1z

Hoppas ni gillade det!💕

//Linda💕