She is my sister.

Hard f*cking life.

Livet är sämst ibland, kan vi inte bara komma överrens om det?

Jag kan inte låta det som hänt läcka ut för det skulle vara så j*vla synd om personen det handlar om då, påriktigt, jag skulle dött om det var jag.

Jag är inte död eller skadad fysiskt men det händer saker ibland som är idiotiska och snäll som man är hjälper man dem det handlar om och går sen hem och mår dåligt, bra va?

Hur fjantig ni än kan tro jag är behöver jag andas ut och smälta det som faktiskt hänt. 

Eftersom jag inte bara kan lämna er så kommer jag lägga ut kapitel ändån, hur dåligt det än är för mig.

Uppdateringen lär vara ännu sämre och jag vill verkligen inte att den ska bli sämre men det som hände, det upplever väldigt få människor i sitt liv.

Som tur var har jag mina fina klasskompisar som hjälper mig, även ifall de inte alltid är dem finste, skojar bara, de äger.

Ifall jag lärt mig något?

Rätt så mycket faktiskt.

Nej, men ni som inte vet kommer inte få veta, hur mycket ni än tjatar eller hur mycket ni än känner mig.

Kanske måste bli en veckas mellanrum mellan uppdateringarna nu, eller 2? Vi får se hur jag mår framöver och när jag kommer över det värsta släppt.

Nu, 8-9h efter händelsen är jag fortfarande gråtfärdig och kan inte sluta tänka på det.

Pratar med någon och ser om personen kan hjälpa mig med uppdateringen tills jag kan gå tillbaka till 100% igen.

FÖLJ MIG PÅ TWITTER!!! lindizens där;)

Hoppas ni förstår mig och kan stötta mig ur detta♥♥♥

//Linda♥