Mörka gränder

4. Dörren

Krogen är förvånansvärt full med folk för att nyss ha öppnat för kvällen. Men de flesta i vårt gäng skulle dit, så det är egentligen inte så konstigt antar jag. Ljuset i lokalen är dimmat, och det spelas rockmusik ut högtalarna som sitter på alla svartmålade väggar. Längst bort finns en bar, och i ett litet rum bakom den är toaletterna. Jag och Vic ställer oss glatt vid bardisken för att få i oss någon alkohol. Ingen av oss har speciellt mycket pengar, men vi hoppas på att någon snygg, trevlig kille ska bjuda oss. Det är kanske fel, men det är vad vi brukar göra. Det hjälper dessutom mitt självförtroende. Snart ställs ett litet glas framför mig. Bartendern nickar åt personen till höger om mig, och jag vänder blicken dit. Det är snyggingen.
"Tja!" säger jag så högt jag kan för att överrösta musiken. "Vad är det för något?"
"Sprit." svarar han med ett flin.
Jag rycker på axlarna. Det duger för mig. Sedan höjer jag mitt glas i en skål, och sveper den klara vätskan. Den bränner i strupen på vägen ner, men snart känner jag hur en värme sprider sig i mitt bröst. Jag lutar mig mot snyggingen.
"Röker du?"
Istället för att svara vinkar han med mig ut. Jag tänker ta det som ett "ja". Utanför har det blivit lite, lite kallare, men skillnaden är marginell. Trots det låtsas jag frysa, i hopp om att han ska vara en gentleman och erbjuda mig sin skinnjacka han tidigare suttit på, men nu bär över axlarna.
"Fryser du?"
"Ja." Svarar jag så ynkligt jag bara kan.
"Trist. Du borde tagit med en jacka."
Han är visst ingen gentleman. Men det spelar egentligen ingen roll.
"Har du cigg? Min lillebrorsa har rökt upp mina."
Snyggingen synar mig misstänksamt från topp till tå med sina klarblå ögon. Sedan plockar han upp ett paket ur jackfickan.
"Okej, men säg inget till din mamma." flinar han.
"Oroa dig inte, jag har ingen mamma, och jag är faktiskt över arton. Annars hade jag inte kommit in, smart ass."
Han skrattar till lite, och ljudet gör mig svag i benen.
"Fair enough. Dumt av mig. Här."
Jag tar överraskat emot cigaretten. Han hängde inte upp sig på det jag sa om min mamma.
"Tack." säger jag förvånat och sätter den mellan läpparna.
Snyggingen håller upp en tändare med en gul låga. Jag sätter cigarettens topp i elden, och drar in luft för att få glöd.
"Vad heter du?" frågar jag när jag tagit mitt första bloss.
"Andreas. Men mina kompisar kallar mig Andy. Själv då?"
"Savannah, men jag kallas Sav."
Jag blåser ut ett litet giftmoln i luften och Andy gör det samma. Jag hade visst missat när han tände sin cigarett. När nikotinet går ut i blodet blir jag lugnare, och lite modigare.
"Du är rätt snygg, vet du det?"
Jag smäller på den sexigaste minen jag kan, och tar ett steg mot Andy. Han skrattar till, men jag tänker inte ge upp så enkelt.
"Tack, jag har fått höra det. Hänger du och din kompis med på efterfest hos mig senare?"
"Gärna!" Svarar jag med ett strålande leende.
Sedan fimpar Andy sin cigarett, och går in. Jag står kvar en stund och tittar efter honom. Han bjöd in mig till en efterfest, men han verkade samtidigt ganska avvaktande. Gick det där bra eller dåligt? En kall hand på min axel får mig att hoppa till. Erik ser allvarligt på mig.
"Andy är dåliga nyheter. Du gör bäst i att hålla dig borta från honom." säger han mörkt.
Jag skakar förvirrat bort den kalla handen och slänger ner min utbrända cigarett på marken.
"Vad menar du?"
Erik spänner blicken i mig.
"Allt du behöver veta är att du borde hålla dig undan från honom."
När Erik går står jag ännu en gång kvar. Vad hände precis?

Lägenheten är förvånansvärt stor för att tillhöra en ensam kille i tjugoårsåldern. Den ligger centralt, och verkar nyrenoverad och fräsch. Antagligen är den otroligt dyr, och jag försöker förstå vad fan Andy gör om dagarna för att ha råd att bo här. Vi är inte så många på efterfesten. Det är jag, Vic, Andy, och fem personer till. Jag sätter mig i en stor, svart skinnsoffa som står mittemot en enorm platt-tv placerad på en lyxig tv-bänk. Herre jävlar vad allt här är snyggt och stilrent. Jämte soffan står ett glasskåp fyllt med olika sorters spritflaskor. Allt från billig vodka till dyr whiskey och champagne. De andra verkar däremot inte lika tagna av det som jag. Men de är väl vana. En av tjejerna öppnar barskåpet och plockar ut en flaska av något slag.
"Andy, jag tar din ..." hon tittar på etiketten. "Vad fan det här nu är. Kommer jag att nästan dö som sist?"
Ett mörkt, sexigt skratt hörs från hallen.
"Om du inte häller i dig halva jävla flaskan, som du brukar, är det lugnt."
Tjejen skruvar av korken och sätter läpparna mot öppningen. Sedan höjer hon den och tar tre stora klunkar. Jag tittar fascinerat på den svarthåriga tjejen med vit klänning. Hon bara dricker utan att bry sig om vad det är i flaskan. En liten del av mig gör henne till min nya idol. Tjejen verkar märka att jag stirrar, för hon flyttar flaskan från sin mun.
"Vill du ha?" frågar hon vänligt.
Jag tar försiktigt emot den, och läser på etiketten, men jag förstår lika mycket som hon gjorde.
"Vad är det för något?"
"Starkt." Svarar tjejen men en axelryckning.
Jag ler, och tar två klunkar jag också. Det kan ha varit den starkaste och äckligaste drickan jag någonsin hällt i mig, och jag gillar det. Nytt och spännande, precis som jag vill ha det.
"Allyson." Säger tjejen, och räcker fram sin hand med långa, svarta naglar.
"Sav."
Jag skakar artigt hennes väldigt mjuka hand. Allyson tar tillbaka flaskan och tar ett par klunkar till innan hon sätter ner den med en smäll på soffbordet.
"Ska du med och röka?" frågar hon glatt.
"Slut på cigg."
Jag ler lite besviket. Allyson verkar inte bry sig.
"Du får av mig gumman." säger hon varmt.
Vi går ut på en enorm inglasad balkong. Allyson ställer sig vid ett fönster som är lite öppet och tänder en cigarett.
"Här." säger hon.
Jag tar tacksamt emot det nästan fulla paketet, och plockar upp en vit pinne fylld av tobak. Himlen är mörk, men jag vet att solen snart kommer börja titta fram och starta en ny dag.
"Hur känner du Andy?" frågar jag nyfiket, och tar ett nytt bloss.
Till min förvåning skrattar Allyson till lite.
"Man kan väl säga att vi känner varandra via gemensamma arbetskamrater."
"Åh."
Arbetskamrater? Helt plötsligt känner jag mig som en liten skitunge, trots att jag förmodligen inte är så mycket yngre än dem.
"Vad jobbar ni med?"
"Vi gör lite olika saker antar jag."
Det var ett väldigt flytande svar, men innan jag hinner fråga mer ropar någon på Allyson, och hon försvinner. Jag inser snart att det var lika bra, för jag behöver verkligen, verkligen kissa. Lägenheten är större än jag trodde, och det finns förvånansvärt många rum. Jag provar första dörren jag kommer till, men den är låst. Då läggs plötsligt en hand på min.
"Du går ifrån det här rummet." säger en mörk, varnande röst.

------------------------------

Tada! Äntligen börjar det bli ... inte segt. Tycker i alla fall jag. Lite segt med kommentarer tycker jag (typ inga). Kan vi ändra på det tro?

Imorgon kommer nästa kapitel, så se till att hålla koll och lägga till den i era bibliotek om nu inte redan har det