Mörka gränder

21. Gungor

Ett popcorn faller ner i mitt ansikte.
"Fy fan vad du äter klumpigt!" gnäller jag.
Vic blänger på mig, där jag ligger med huvudet i hennes knä. Vi tittar på någon kass b-film och har precis tryckt i oss varsin pizza. Lite då och då springer någon av Liams kompisar ut för att röka. I början undvek Niklas min blick, men ju fullare han verkar bli, desto modigare verkar han. Jag bara himlar på ögonen som svar. Han är för lik Andy för att jag ska klara av det. Men det vet ju inte han, såklart.
"Jag vill verkligen ringa honom." gnäller jag till Vic.
"Äsch, han kanske ligger med någon tjej, då kommer han ju inte svara."
Det där är det enda hon kan säga som får mig att släppa tanken för en stund. Jag suckar och sätter mig upp.
"Röka?"
Vic nickar. Sedan går vi mot altanen. För tillfället har regnet avtagit, vilket är skönt. Syrsorna spelar i trädgården och fåglarna sjunger. Det är rätt rogivande att sitta där. Vi tänder varsin cigarett utan att säga något. Jag kommer på mig själv med att undra vad Andy gör nu. Tydligen står det skrivet i min panna, för Vic blänger på mig.
"Tänk inte på honom, pucko."
Jag väljer att ignorera henne. Av någon anledning vill jag tänka på honom. Varför är jag så sur över att han legat med andra? Vi var aldrig tillsammans. Han har inte gjort något fel. Borde jag förlåta honom? Ge honom en chans att förklara sig? Men å andra sidan så vill jag inte ha med den världen att göra. Om jag håller mig undan tillräckligt länge borde alla till slut glömma att jag någonsin haft kontakt med dem.
"Varför vill du ens ringa honom?"
"Jag vet inte." svarar jag tyst.
Jag har faktiskt inte något bra svar på det.
"Blir du arg om jag låser in dig för alltid så att ingen kan komma åt dig?"
Vad menade han med det? Det lät nästan som att han brydde sig om mig. Och bh-n kanske har legat där länge? Han kanske hittade den härom dagen? Men jag har inte kvar hans nummer, och jag vill inte gå hem till honom. Så jag försöker att ge upp genom att tända en ny cigarett och tänka på annat.

Jag stirrar på min telefon. Andy har skickat ett meddelande. Han vill prata. Vic verkar överväga om hon tänker låta mig svara eller inte. För enkelhetens skull la jag det beslutet hos henne. När jag såg det där meddelandet kunde jag inte tänka klart.
"Sav, kan vi snacka? Jag förstår om du är förbannad, men jag vill i alla fall få reda ut det här." stod det.
Han vill bli sams. Min puls är fortfarande löjligt snabb. Meddelandet kom för över en kvart sedan, men jag har inte kunnat släppa telefonen sedan dess.
"Han vill bli sams, Vic."
Hon tittar bekymrat på mig, fortfarande djupt i sina tankar.
"Är du säker? Han kanske bara vill försäkra sig om att du inte kommer att skvallra?"
"Men jag vill reda ut det här, Vic! Jag vill få prata med honom, jag vill få en förklaring!"
Jag tittar bedjande på henne. Egentligen skulle jag kunna ringa upp honom själv, men det känns fel.
"Fine. Säg att vi kan gå med på att träffa honom. Men han får komma hit. Annars kommer du bara ligga med honom eller något."
Jag nickar uppspelt, och kramar om henne hårt. Att hon går med på det betyder att hon kommer stötta mig.

Toppen av min sko gör ett mönster i sanden nät jag låter den släpa efter mig i gungandet. Cigarettröken stiger genom duggregnet mot de mörka molnen ovanför oss. Andy kommer att dyka upp när som helst nu. Vic sitter jämte mig och verkar också vara djupt i sina tankar. Varje gång en bil hörs i närheten tittar jag förväntansfullt upp, men än så länge har det inte varit Andy. Uppenbarligen, eftersom han inte är här.
"Var inte en jävla push-over nu, Sav. Ge inte efter så fort han viftar lite med ögonfransarna."
Vic låter otroligt bestämd, men det är för att hon vet att hon har rätt. Då slår en bildörr igen i närheten. Andy kommer gåendes mot oss och mitt hjärta börjar slå snabbare. Han ser så avslappnat sexig ut i tygskor, tighta jeans, och skinnjacka.
"Sav." säger han med ett leende när han ser mig.
Först tänker jag ställa mig upp från gungan för att krama om honom, men Vic stoppar mig.
"Nu ska vi reda ut det här." säger hon.
Hennes ton är hård och hon spänner blicken i honom. Andy verkar inte så vansinnigt påverkad av det, för han bara rycker på axlarna.
"Sure."
Gungställningen är inhägnad av ett rep som går mellan stolpar, och där sätter Andy sig. Efter att ta tänt en cigarett bryter han tystnaden.
"Du är inte bara arg för hela ... du-vet-vad-grejen, eller hur? Det är något annat också."
Han ger mig ett snett leende. Det är ingen tvekan om saken, han tänker försöker charma sig ur det här.
"Vi kan ta den saken först." fräser Vic.
Jag bara nickar. Att inte prata är nog det smartaste jag kan göra just nu. Andy suckar, antagligen besviken över att inte kunna komma undan lätt.
"Vad gjorde jag för fel? Ska jag berätta det right off the bat?"
"Du skyller allt på mig!" nästan skriker jag plötsligt.
Jag kan känna hur tårarna börjar smyga fram i ögonen, och jag försöker irriterat att blinka bort dem.
"Hur skyller jag något på dig?"
Andy börjar redan att bli irriterad. Det här är som de andra gångerna jag försökt prata med honom.
"Du säger alltid åt mig att jag borde varit försiktig, att jag borde sett mig för. Du hotade mig till och med!"
Jag reser mig hastigt upp. Gungan hoppar till och kedjorna som håller upp den rasslar. Men Andy gör inte det samma. Han sitter kvar, och han tittar på mig med en blick som verkar ... plågad?
"Det är inte ditt fel. Jag är inte arg. Men jag är rädd. Tänk om något händer dig pågrund av mig? Du vet inte vad som kan hända där ute. Jag reagerar fel, jag vet, men jag får panik! Jag står inte ut med tanken på att du blir skadad. Inte du, Sav. Du får mig att känna något jag inte gjort på länge. Du är speciell för mig."

----------------------------------

Naaaw, sött ❤ eller vad säger ni?

Över 500 läsningar förresten! Redan! Vi har ju inte ens kommit 1/3 av berättelsen än! Sjuklingen är jätteglad ❤❤ och jag ska be alla påminna mig om att posta ett nytt kapitel INNAN jag går på fest på lördag. Hoppas att ni läser det också ❤
Nu ska jag tvinga mig ut med hunden som ligger i sin säng och sover djupt