Mörka gränder

20. BH

J.S harklar sig besvärat från soffan.
"Ni är sjukt söta, men vi var faktiskt mitt uppe i något, Andy."
Till mitt förtret släpper Andy mig, och sätter sig jämte J.S. Trots att jag inser att jag stormade in i hans lägenhet utan tillåtelse, och skällde ut hans kompis utan att ge dem någon en chans att förklara, blir jag ändå besviken. Vad fan gör den här människan med mig?
"Du har rätt." Suckar Andy.
Han tittar bekymrat upp på mig och Vic.
"Ni borde gå."
Och jag blir arg på nytt. Vad finns det kvar som vi inte kan få veta?
"Jag tänker fan inte gå ut dit ensam igen! Tänk om den där jäveln väntar på mig?" fräser jag.
Andy, som också verkar brusa upp, blänger på mig.
"Du kanske du ska se dig för vart du går?"
Utan att märka det börjar jag gå mot honom. Vad håller han på med?
"Alla kan inte fucking försvara sig som du kan!"
En han läggs på mitt ansikte och jag puttas bort. J.S ser inte det minsta road ut.
"Inget jävla hånglade. Seriöst, vi är upptagna."
"Fine. Vi går in i sovrummet så länge!"
Med ett fast tag om Vics handled vänder jag mig om och börjar gå. Ingen säger något, varken Vic eller killarna. Men jag gav dem knappast ett val. Jag har dessutom tröttnat på att ha en kjol som jag alltid behöver dra ner och en tröja vars urringning jag måste rätta till stup i kvarten. Andys säng är obäddad, för ovanlighetens skull. Jag försöker att ignorera det och går istället bort till byrån. Där ligger diverse tröjor och skjortor, men jag letar upp en sliten band-tröja jag sett att han har.
"Black Veil Brides alltså?" säger Vic och tittar på den.
"Mm, jag såg den sist jag rotade bland hans kläder. Vi har nog samma musiksmak."
Jag slänger av mina obekvämt tighta kläder på golvet och drar det mysiga, väldoftande plagget över huvudet.
"Ey," säger Vic plötsligt, "är den här din?"
Hon håller upp en svart spets-bh framför mig. Den är alldeles för stor för att tillhöra mina bröst, och jag tar förvirrat emot den. Den är mjuk, och antagligen otroligt skön att ha på sig. Men den är definitivt inte min. Och den ser inte ut att passa Allyson heller.
"Nä, vart hittade du den?"
"I sängen." svarar hon tyst.
Jag tappar bh-n. Av någon anledning hugger det till att veta att han antagligen ligger med andra. Visst, vi har inget exklusivt, men av någon anledning ville min hjärna få det till att det var något underförstått.
"Babe, ni har bara känt varandra i någon vecka typ. Kom, vi drar hem till mig."
Jag nickar tyst, och börjar byta om till mina egna kläder igen. Egentligen skäms jag lite över hur det känns, jag vet att han får ligga med precis vem han vill.

Radera kontakt
Avbryt
Varför är det så jävla svårt att trycka på översta knappen? Mina fingrar vill inte lyda.
"Men ta dig samman!" Suckar Vic.
Sedan trycker hon, och hans kontakt är borta. Alla bevis på honom är också raderade från min telefon. Inga sms, inga samtal, inget.
"Seriöst, ni var inte tillsammans. Skärp dig!"
Jag vet. Jag vet, jag vet, jag vet. Men jag kan inte rå för att jag föll för honom. Det går inte. Det bara hände liksom. Vic accepterar däremot inte det svaret, för det har aldrig varit svårt för henne att släppa någon. För henne är det bara att glömma killen och hitta någon ny.
"Ska vi..."
"Nej!" avbryter jag. "Vi ska inte dra ut. Jag tänker sitta i din soffa med en cigarett och deppa. Och du tänker hjälpa mig att snacka skit om Andy, got it?"
Vic nickar tyst. Jag tar ett djupt andetag och tänder min tredje cigarett medan jag torkar bort den där jävla tåren som trotsade mig.

Jag bankar irriterat i väggen till Liams rum för fjortonde gången de senaste tjugo minuterna. Ja, jag har räknat. Ann-Marie och Kristian är iväg över natten, så han drog hem ett gäng kompisar. Vic kommer om en timme, vilket innebär att jag måste stå ut med det här i sextio jävla minuter till. De spelar hög musik och skrattar. Antagligen är de aspackade, och jag funderar på att gå och sno lite sprit som betalning för att inte skvallra på dem. Det hade dessutom varit trevligt att glömma Andy. Vic tyckte att vi skulle dra ut, som vanligt, men jag vill inte träffa någon som jag gjorde sist. Till min förvåning accepterade hon svaret. Men nu sitter jag och lyssnar på hur min fosterbrorsa och hans kompisar super och är allmänt odrägliga.
"Fuck it." mumlar jag för mig själv.
Sedan går jag ut för att röka, trots att det regnar. I köket sitter någon pubertal kille som spanar in mig med ett flin. Jag har leggings och ett linne, så han hoppas väl på att få lite tur. Skitunge. Framför honom står en oöppnad ölflaska. Det hade ju inte varit helt fel.
"Du, grabben. Vad ska du ha för ölen?"
Jag ställer mig framför honom och väntar otåligt på ett svar.
"Vad erbjuder du?" flinar han.
Jävla unge. Men jag har ändå tråkigt, så jag går till honom. Sedan lutar jag mig fram och biter mig lite i läppen.
"Snälla?" viskar jag.
Försiktigt låter jag min hand glida upp för hans ben. Jag är väl medveten om att han kan stirra ner i min urringning när jag står så. Långsamt ökar hans andning i takt med att jag fortsätter låta handen vandra. Hans hormoner har antagligen fått frispel vid det här laget. Det finns något charmigt med att kåta upp killar i den åldern. Killen sväljer nervöst.
"Vad heter du?" frågar jag, och blinkar lite.
"Öh, eh, Niklas."
"Hej, Niklas. Den där ölen?"
Jag ställer mig över honom, och låter hans ansikte vara i höjd med mina bröst. Ölen är antagligen min nu, men det här var det roligaste jag gjort på länge.
"Har du en flickvän?"
Jag sätter mig ner i hans knä. Killen börjar svettas och rodna. Har den här grabben aldrig haft sex?
"Nä, äh, vi gjorde nyss slut."
"Då är du lika ensam som jag." viskar jag i hans öra, och låter handen glida ner över hans överkropp.
Han nickar tyst, förmodligen oförmögen att prata.
"Vad sägs om att trösta mig lite?"
Jag flyttar mig längre fram och pressar brösten mot honom. Fy fan vad roligt det här är. Han sitter helt still, och det gör mig lite uttråkad. Det här kommer att ta för lång tid, så jag lägger hans darrande händer på min rumpa. Äntligen får jag en reaktion. Men jag märker att jag njuter lite för mycket av det här. Jag är nog ensammare än vad jag trodde. Märker Liam om jag drar upp hans kompis till mitt rum?
"Kan du hålla en hemlighet?" frågar jag utmanande.
"Definitivt." mumlar han.
Hans självförtroende börjar äntligen komma tillbaka. Bra, det började bli löjligt.
"Om vi går upp till mitt rum, då säger du väl inget till Liam? Han hade säkert blivit grinig."
Killen nickar bestämt. Det var längesedan jag träffade någon som var såhär lätt. Jag flyttar mig från honom, och drar upp honom från stolen.
"Sav, vad fan gör du?" fräser Liam plötsligt.
Jag vänder mig irriterat om.
"Jag leker med din kompis. Får inte jag ha lite roligt?"
Liam går mot oss med arga steg. Sedan släpar han bort mitt planerade ligg. Jag inser att jag inte sett hur den här killen ser ut ordentligt. Han är lång, smal, i läppen har han en piercing, och hans mörka hår som täcker halva ansiktet räcker till käken. När han ler lite snett hugger det till i bröstet. Han är sjukt lik Andy. Det gör förvånansvärt ont, så jag tar ölen och går utan ett ord.

----------------------------------

Det blev ett kapitel till idag! Vad jag är duktig!
Nu ska jag resa hem, och sedan ska jag spela tv-spel!