Mörka gränder

54. Nittonåringar

Jag tittar nervöst på Andy. Blir den här människan aldrig packad? Vi har begett oss till hans lägenhet, precis som vi planerat. Vic slöt äntligen upp med oss och nu utbyter jag, hon, och Zacke bekymrade blickar så diskret vi kan. Ingen annan här vet att jag träffat Zacke mer än den gången vi letade efter Niklas. Men det har varit förvånansvärt enkelt att låtsas som ingenting. Han har flirtat med mig och jag har blivit sur. Andy har blivit ännu surare. Egentligen fanns det nog inget skådespel inblandat alls. Lilla Vic har börjat tjata på enorma J.S om en supartävling. Han synar henne från topp till tå och säger sedan något om alkoholförgiftning. Hon ser sur ut och fortsätter att tjata. Zacke tjatar på Andy om samma sak men får istället ett positivt gensvar. Allyson plockar glatt ut någon flaska från glasskåpet. Andy korkar upp den, flinar, och för den till munnen, men dricker inte.
"Första som ger upp förlorar. Att spy är att förlora."
Zacke fnyser förolämpat.
"Bring it on, bitch!"
Som svar skrattar Andy bara överlägset. Jag har en känsla av att det här inte är första gången de gör det. Inte andra eller tredje heller för den delen. Sedan tar Andy sin första klunk. Han torkar bort en droppe från mungipan innan han ger drickan till Zacke. Han tar självsäkert en klunk. Det är antagligen otroligt starkt, för han kniper ihop ögonen och skakar lite på huvudet.
"Ger du upp?" flinar Andy.
Det blixtrar i Zackes ögon. Han tänker definitivt inge ge upp. De fortsätter att tävla. Efter ett tag börjar jag bli rädd för att någon ska bli alkoholförgiftad. Flaskan blir tommare och tommare. Precis när jag bestämt mig för att hoppa in skakar Zacke på huvudet.
"Fy fan. Du vinner." sluddrar han.
Han är packad. Det blir alltså jag som behöver lirka ur några svar ur Andy. Men frågan är om han är tillräckligt full för att inte misstänka något. I vanliga fall kan han läsa mig som en öppen bok så mitt enda hopp är att han också är otroligt påverkad.
"Kom, babe." säger jag och försöker dra upp honom ur soffan.
Han reser sig, snubblar nästan till, och trillar ner i soffan igen. Japp, han är full. Långsamt tar vi oss till balkongen. Jag har fått för mig att det går enklare om vi är ifred.
"Så ..." börjar jag utan någon plan.
"Mm?" ler Andy.
Definitivt packad.
"Hur går det med ... allt? Typ jobbet och så? Eller vad man ska kalla det ..."
Du är fantastisk, Sav. Andy skrattar till på ett sätt som får mig att vända bort blicken.
"Det går väl bra, antar jag."
När han fumlar upp en cigarett ur paketet finner jag mig själv tänka på hur snygg han är. Nej, det här är definitivt fel tillfälle. Jag har ett uppdrag att slutföra. Han placerar pinnen mellan sina fylliga läppar. Fast, han kanske är enklare att fråga ut efter sex? Endorfiner och shit liksom? Andy tappar tändaren på golvet. Med tanke på hur mycket han vinglar är det nog bäst att jag plockar upp den. Han verkar märka det och står därför kvar. När jag rätar på mig tar han plötsligt ett fast tag om mina kinder och kysser mig.
"Du är så jävla söt." säger han mot mina läppar.
Hans röst är stadig. Det finns inte någon antydan till sluddrande.
"Vad..."
"Älskling," avbryter han. "Jag ser till att inte bli så packad. Men det är gulligt att du tror det."
Sedan får jag en ny kyss.
"Vill du gå till sovrummet?"
Ungefär där ger jag upp. Jag fnittrar och tar hans hand. Men vi kommer inte längre än till vardagsrummet innan vi ser början till katastrof. Vic är blek i ansiktet. Hon håller ena handen över munnen. Jag kan se hur hennes ögon börjat bli blanka.
"Helvete." mumlar jag.
Så försiktigt som möjligt reser jag henne ur soffan. Sedan skyndar vi oss mot badrummet. Jag nästan kastar in henne. Då ler hon stort.
"Han är full. Do your thing."
Jag stirrar tyst på henne. Sedan blir jag lite frustrerad på både henne och Zacke. Jag ska alltså ta allt ansvar helt plötsligt? Snar spyr Vic. Hon spyr flera gånger och somnar nästan mot sitsen. Då får jag min första bra idé på länge. Förhoppningsvis kan jag fullfölja den. Jag lägger Vic i framstupa sidoläge på golvet innan jag går. Det kanske är onödigt men better to be safe than sorry. J.S sitter kvar i soffan. Zacke sitter jämte honom och skrattar åt något. Hur kan han vara så avslappnad? Så fort jag tittar på J.S vill jag bara fly. Men jag måste göra det här. Jag kan inte backa ur nu.
"J.S!" ropar jag tvärs över rummet.
Han tittar förvånat upp. När våra blickar möts måste jag kämpa för att verka neutral.
"Hur är det med henne?" frågar han.
Yes!
"Skit. Ta ditt ansvar och hjälp mig flytta henne till en säng."
Jag ger inte honom någon chans att svara. Bakom mig hör jag Andy protestera, men ignorerar honom. Oavsett vad så är hon min bästis och hon förtjänar hjälp. I badrummet ligger Vic och sover, precis som jag lämnade henne. J.S sätter sig ner med en suck.
"Kom nu, bruden. Dags för dig lägga dig i sängen."
Vic mumlar något ohörbart, men öppnar inte ens ögonen. J.S lyfter försiktigt upp henne efter att jag torkat henne om munnen. Efter det går vi till ett av gästrummet. När J.S lägger ner henne på den bäddade dubbelsängen ser jag mig omkring. Det är mörkt i rummet, men jag kan urskilja konturerna av en byrå och ett sängbord. Jag inser att jag aldrig varit i något av gästrummen tidigare.
"Det var då fan vad jag ska ta hand om påverkade nittonåringar som fått i sig för mycket." säger J.S tyst.
För en liten stund glömmer jag bort hur rädd jag är för honom och skrattar till.
"Det där var ett otroligt hemskt skämt och jag mår lite dåligt över att ha skrattat." viskar jag.
J.S flinar mot mig. Det känns så märkligt att veta att den här personen bidrog till min mammas död.
"Alla hanterar sorg på sitt eget sätt." svarar han lättsamt.
Jag nickar instämmande. Andy gömmer bilder under sina kläder och täcker kroppen med tatueringar, J.S drar morbida skämt, och jag skär ett kryss i magen och riskerar sedan mitt liv. Det är väldigt skilt.
"Hur lärde du känna Andy?"
Uppdraget kan vänta. Mina medarbetare är dessutom bortom all räddning.
"Via fel människor."
Det finns något smärtsamt i hans röst. Han stirrar mot fönstret med stängda persienner. Jag nickar. Vad ska jag säga härnäst?
"Sav?"
Han har fortfarande blicken mot fönstret.
"Jag?"
"Var rädd om dig. Du förstår inte hur viktig du är för Andy. Jag tror att han väntat hela sitt liv på dig."
Vara rädd om mig? Gång på gång har jag riskerat mitt liv för att ta reda på sanningen om min mamma. Det jag sysslar med är nog raka motsatsen till att vara rädd om sig själv. Men jag nickar. Dessutom är J.S antagligen mitt största hot just nu. Vad skulle han göra om han fick reda på vem jag är?

-------------------------------------------

Haha åh att läsa igenom allt och minnas hur det var att skriva det ❤️ jag hade precis kommit ur lite mental skrivkramp när jag skev detta!
Tyvärr närmar sig slutet nu (vilket kanske märks?) men det är några veckor kvar i alla fall! Nu ska jag läsa igenom, och svara på diverse kommentarer jag fått!

Vad ska alla göra på midsommar?