Mörka gränder

5. Leende

Jag svänger snabbt om. Andy står bakom mig med en allvarlig blick.
"F-förlåt." stammar jag. "Jag letade bara efter toaletten."
Andy släpper mig hand, och hans ansikte mjuknar.
"Jämte sovrummet. Kom, jag kan visa."
Jag följer stumt efter honom. Vad handlade det där om? Varför blev han så arg för att jag rörde vid ett handtag? Vi stannar utanför en vitmålad dörr. På den hänger en träskylt med texten "toalett". Jag skäms lite.
"Tack." mumlar jag förläget.
Andy bara flinar. Hans plötsliga humörsväning är helt ologisk. Han döljer något därinne. Badrummet är stort. Golvet är i någon typ av granit, och väggarna är vitkaklade. Allt ser ut som i någon form av katalog för badrum. Efter att ha kissat ser jag på mig själv i spegeln en stund, och försöker avgöra om jag behöver rätta till sminket. Det är egentligen rätt onödigt eftersom jag är för full för att se detaljer. Så jag nöjer mig med att fixa till håret lite, det är något jag kan göra i sömnen. När jag känner mig färdig låser jag upp. Utanför möts jag av Andy som står lutad mot den svart- och vittapetserade väggen.
"Sorry för innan."
Han tittar ner på sina strumpbeklädda fötter och kliar sig i bakhuvudet när han pratar. Sedan sneglar han upp på mig med ett snett leende. Det är tydligt att han vet hur väl det fungerar.
"Det är bara så att jag har lite privata saker där inne och jag gillar inte när folk snokar runt."
Nähä, det menar du inte!
"Lugnt." ler jag sött. "Jag borde letat bättre."
Andy skrattar till, och det gör mig lite svag. Problemet med honom är att han vet precis hur attraktiv han är, och han vet hur han ska använda det. Det gör honom till någon som kan vara väldigt farlig, och med tanke på vilka hemligheter han verkar ha borde jag inte ge efter. Med det där jävla leendet slår undan alla sådana tankar.
"Så," säger han och tar ett steg mot mig. "Hur gammal är du, Sav?"
Det förvånar mig att han kommer ihåg mitt namn.
"Jag är laglig." svarar jag och försöker låta utmanande.
Andy fnyser roat. Hans blick är trollbindande.
"Jo, men i vilka länder åker jag inte illa ut?"
Jag skrattar till. Det här är det töntigaste och gulligaste sättet någon någonsin raggat på mig. Och det fungerar. Det fungerar väldigt bra.
"Jag är nitton, oroa dig inte. Jag får till och med köpa mina egna cigaretter, som en stor flicka."
Det där mörka, raspiga skrattet Andy har är som musik för mina öron. Jag önskar att jag kunde få höra det hela tiden.
"Vilken tur, annars hade du ju behövt ta av mina." flinar han.
Vid det här laget har jag helt lyckats glömma bort vad som hände för bara en liten stund sedan. Att han kan ha en så hotfull och mörk blick finns inte längre på kartan.
"Det är alltså ditt sovrum här jämte?"
Jag sträcker mig diskret efter hans hand. Äntligen ska jag få en chans, jag har kämpat hela kvällen.
"Allyson spyr igen." ropar en kille från vardagsrummet.
"Amen vafan." muttrar Andy.
Sedan går han, och stunden är officiellt över. Jävla Allyson. Med långsamma steg beger även jag mig mot vardagsrummet. Till min förvåning är det bara Andy och Allyson på balkongen, resten verkar strunta totalt i att hon hänger ut genom ett fönster och kräks. Andy står jämte och skäller ut henne. Jag sätter mig i soffan med en missnöjd suck.

En plötslig kyla sprider sig genom min kropp och får mig att hoppa till av förvåning. Den otroligt packade Vic har placerat ett shotglas i min urringning.
"Du är för stel och nykter!" Sluddrar hon lyckligt.
"Hur tänkte du att jag skulle bli full om någon annan ska dricka?"
Min trötta, misstrogna blick får hennes leende att slockna. Hon hade inte tänkt så långt i sin plan. Men det gör hon aldrig. Vic tar dagen som den kommer helt enkelt.
"Shotglas i urringningen, jag gillar det."
Soffans läder knarrar lite lär Andy sätter sig jämte mig. Hans läppar är formade i ett underbart, retsamt flin.
"Ska du ha, eller?"
Jag försöker att flina tillbaka, men är osäker på hur bra det egentligen går.
"Det är ju fest, och jag är värden, så det vore väl oartigt att låta bli?"
Den självsäkra tonen i hans underbara röst får mig att rodna lite. Det är inte förrän några kalla droppar träffar min bara hud jag vaknar till. Med ett leende lutar sig Andy mot mig. Det svarta håret kittlar mig lätt när det faller ner i urringningen i min klänning, vilket får mig att bita mig försiktigt i läppen. Han lyfter ur det lilla glaset med läpparna och höjer det sedan mot munnen med handen. Någon ropar något missnöjt om att det är fusk, men jag lyssnar inte riktigt. När han är färdig sätter han ner glaset med ett leende. Han har övertaget, och har haft det länge. Det är inget jag trivs med, så jag tar ett djupt andetag.
"Du spillde faktiskt lite."
Jag hoppas att jag låter lika självsäker som jag önskar att jag vore, för just nu känner jag mig som en liten unge. En liten unge i en vuxen situation. Andy förstår precis vad jag menar, för snart drar han tungan över dropparna han spillde. Jag försöker att se så opåverkad ut som möjligt, men egentligen brinner hela min kropp. Innan jag hunnit reagera har Andy börjat dra tungspetsen längs min hals och lagt sin hand på mitt lår. Min andning är på max och min mage exploderar snart. Nej, hela jag exploderar snart. Men en av sakerna jag hatar mest, och jag hatar väldigt många saker, är låta andra veta när de har ett övertag. Så jag spelar så opåverkad som möjligt. Detta gör jag genom att sitta helt tyst och stilla. Genialt, jag vet. Det är därför föga förvånande att Andy ser igenom min charad. Jag kan känna hur han flinar mot min hals och hans hand åker sakta upp för mitt lår. Helvete vad han kan få igång mig.

--------------------------

Lite snuskigt där kanske? Men förhoppningsvis har ingen något problem med det.

Är rastlös som fan, så för att distrahera mig renskriver jag lite. Bestämde mig för att passa på att posta ett kapitel. Egentligen tänkte jag vänta tills jag fått svar på vilket beslut de tog, men det kanske dröjer tills imorgon så jag postar det nu istället. Kan faktiskt posta när jag fått svar också insåg jag medan jag skrev den här meningen.

Tack för alla läsningar ❤❤ inte i närheten av "Har du roligt, Fuckboy?", men den här är ju inte lika lång än.