Mörka gränder

55. Ligga lågt

Grannens hund skäller, och skäller, och skäller. Den är liten, men det gälla ljudet skär genom luften.
"Någon dag kommer jag att strypa byrackan." muttrar Andy.
Vi har sovit tre timmar. Tre jävla timmar och sedan vaknade vi av det där hemska ljudet. Vi utbyter trötta blickar. Sedan skrattar vi till. Det är konstigt egentligen. Trots att jag borde vara skitarg kan jag skratta. Allt tack vare Andy. Jag flyttar mig klumpigt närmare för att kunna kyssa honom. Hans läppar är mjuka och hans andedräkt är sådär underbart varm. Försiktigt särar jag på hans läppar med tungan. Det får Andy att trycka mig mot sin kropp, vilket inte är något jag säger nej till. Känslan av hans lena hud mot min är nästan beroendeframkallande. Innan jag vet ordet av ligger jag på rygg under honom. Jag skrattar till när han börjar kyssa mig på halsen så snabbt han kan.
"Vad gör du?" fnittrar jag.
"Försöker hinna kyssa hela din hals innan Vic vaknar."
Vic. Henne hade jag helt glömt bort. Men förhoppningsvis är hon utslagen i flera timmar till.
"Det finns annat du kan kyssa."
Jag försöker låta så utmanande och sexig som möjligt.
"Det samma, älskling." svarar han i samma tonläge.
Som svar skrattar jag bara. Sedan pressar jag mina läppar mot hans. Ungefär i den stunden inser jag att det inte bara är Andy som väntat på mig, jag har väntat på honom lika länge. Jag har bara inge vetat hur mycket jag saknat att känna mig älskad på riktigt. Älskad av någon som inte behöver göra det. Älskad av någon som är minst lika trasig som jag är. En känsla av skuld sköljer över mig ännu en gång. Någon gång ska jag berätta för Andy. Det måste jag innan de här känslorna äter upp mig. Då hör vi hur Vic vaknar och inser att vår lilla mysstund är över.

Zacke har sitt vanliga flin när han öppnar dörren för mig, Vic, och Liam. Jag ger honom den mörkaste blicken jag kan.
"Fucking svikare! Både du och Vic!" fräser jag.
Det jävla flinet försvinner inte, och det gör mig nästan förbannad. Liam himlar med ögonen och går in. Lätt för honom att bara strunta i det, han var inte med igår.
"Du ska inte prata för mycket. Du såg ut att vara påväg mot sovrummet med Andy. Eller tänkte du förhöra honom?"
Jag tänker först svära åt Zacke, men inser sedan att jag också nästan svek dem.
"Vad är nästa plan?" suckar jag.
Zacke rycker bara på axlarna. Medan vi tar av oss skorna och jackorna slänger han sig på soffan. Ju längre jag tänker, desto mer uppgiven blir jag. Vi behöver komma på någon ny plan men det står helt still i mitt huvud. Zacke vill inte visa det men jag kan märka att han inte heller är lika retsamt glad som vanligt. Vic och Liam har plockat fram kortleken innan vi ens hunnit sätta oss på golvet. De kommer alltså inte vara till så mycket hjälp. Zacke ligger på rygg med fötterna på armstödet. Jag sätter mig och lutar ryggen mot soffan. Av någon anledning känns det som att jag tänker bättre när jag antingen sitter på golvet eller på ett bord. Det som har hjälpt oss bäst hittills har varit att spionera, men det har också varit det mest farliga. Dessutom är det inte så enkelt att bara göra. Vi måste veta vart vi ska vara och när vi ska vara där.
"Vi kanske bara ska ta en paus tills något händer?" säger Vic plötsligt.
"Yeah. Det är nog dags att ligga lågt ett tag." instämmer Zacke.
Jag vill säga att de har fel och att vi måste fortsätta försöka, men helt ärligt känns det skönt att slippa gå bakom ryggen på Andy. Dessutom har jag inte heller någon plan.

Min pojkvän kliar mig lite i hårbotten trots att jag sagt att han inte får det. Håret blir så fett när han gör så. Jag slår bort hans hand för fjärde gången.
"Du har varit så grinig idag, Sav. Har jag gjort något fel?"
Han tittar på mig med de där underbart blå ögonen. Trots att vi bestämt oss för att inte göra något på ett tag håller mitt samvete mig i ett hårt grepp. Jag viker bort blicken.
"Jag är bara lite trött." mumlar jag tyst.
En bekymrad rynka bildas mellan hans ögonbryn. Han stryker mig försiktigt över huvudet. Vi sitter i soffan med en film på tvn som vi inte tittar på. Jag lutar huvudet mot hans axel och kliar mig lite på näsan när hans hår kittlar mig. Andy lägger sin arm om mig i en kram jag inte förtjänar. Han pussar mig försiktigt på hjässan. Förmodligen försöker han få mig att må bättre genom att påminna mig om att jag är älskad. Men det gör bara allt jobbigare. Visst, han sa att det är okej, men ändå.
"Jag måste röka." säger jag när känslorna blir olidliga.
Utan att invänta svar går jag mot balkongen. Den svala sommarluften fyller mina lungor när jag öppnar fönstret. En liten stund efter det byter jag ut det mot cigarettrök. Solen gick ner för ett par timmar sedan men det hörs fortfarande fågelkvitter och något lekande barn. Det lilla molnet från min cigarett stiger mot himlen där stjärnorna precis börjat uppenbara sig. En lätt bris leker med mitt hår. Om jag inte mått så dåligt hade det här varit en underbar stund. Men mina mörka tankar tar över allt och hindrar alla glada känslor. De senaste timmarna verkar skuldkänslorna ha exploderat. En hand läggs på min axel. Sedan hör jag hur han tänder en cigarett. När han blåser ut röken blandas den med mitt. Det finns nästan något romantiskt i det. Jag vänder mig mot Andy, men när jag möter hans blick kommer jag av mig. Han ser så mjuk ut. Ögonen är varma och läpparna är formade i ett litet leende.
Jag måste berätta för honom.
Men innan jag säger något kysser jag honom, för jag vet att det här kan vara den sista kyssen vi någonsin delar. Han lägger sin lediga hand bakom mitt huvud och besvarar villigt kyssen. Jag försöker ta in så mycket jag kan av den. Tänk om jag kunde sparat känslan av hans läppar mot mina. Efter en alldeles för kort stund tar Andy ett steg tillbaka. Egentligen tänkte jag säga det rakt ut och stå för vad jag gjort. Men det gör jag inte. Istället pressar jag ihop läpparna till ett streck och tittar ner på mina händer.
"Jag ..." säger jag tyst. "Jag har gått bakom ryggen på dig."

--------------------------------------------

Hur ska Andy reagera på vad Sav sa? Och vad hon kommer att berätta? Vad kommer hon berätta?

Hoppas att alla hade det trevligt igår, oavsett om ni firade midsommar eller inte. Jag var (som vanligt) uppe för sent och vaknade för sent. Men men, så är det. Tappade även mina hörlurar på vägen hem från krogen. Kul ...