Mörka gränder

35. Jake (del I)

Jag tvingar mödosamt upp mina grusiga ögon. Jake ligger jämte mig på den gamla, slitna madrassen i vår sunkiga lägenhet. Han snarkar lika högt som vanligt och jag armbågar honom så hårt jag kan i sidan. Det är en av fördelarna med att vakna först. Efter några märkliga ljud sätter han sig upp.
"Huh? Va?" mumlar han.
Hans svarta hår ser ut som ett jävla råttbo.
"Vad fan gjorde vi igår?" stönar jag när huvudvärken och illamåendet tonar upp sig.
Jake skrattar på sitt vanliga sätt.
"Jag vet inte, men jag har lite ont i röven."
Jag puttar ner honom och hans retsamma flin på madrassen igen. Sedan går jag genom den tomma lilla lägenheten till det nästan tomma köket. Kylen har bara ett paket mjölk som vi borde slängt för två veckor sedan, en skvätt av någon misstänksam vätska i en plastflaska utan etikett, och en möglig före detta frukt. Min mage väder sig plötsligt och jag kastar mig till badrummet.
"Fy fan vad du är svag. Det är en fucking bakfylla. Get over it pussy." fnyser Jake från dörröppningen.
"Dude, det var way mer än sprit igår. Jag minns inte ett piss."
"Det är alltid way mer än sprit, Andy. Shit."
Vi skrattar lite. Sedan spyr jag igen.

Sedelbunten Jake lägger i min hand är underbar. Den gör såret på halsen värt det.
"Dude, det där var jävligt nära." mumlar han. "Vilken kass jävla förlorare. Fucking försöker skära dig så fort jag vänder ryggen till."
Jag fnyser.
"Jag trodde att det var jag som var en pussy av oss. Sätt ett fucking plåster på skiten, det läker. Han missade alla viktiga ådror och shit, eller hur?"
Egentligen gör det förbannat ont. Men jag vann, och jag fick pengar för det. Att slåss är allt jag klarar av, det är det enda jag är bra på. Men Jake håller mig om ryggen och tar hand om mig. Det är vi två mot världen när vi sitter i vår slitna lägenhet tillsammans. Men nu är vi i en kall källarlokal. Jag slåss för pengar, och Jake sköter pengarna.
"Fuck det gör ont!" kvider jag och lägger handen på den fasttejpade kompressen. "Har vi något för att lösa det?"
Med ett stort flin viftar Jake med en liten påse. I den ligger ett fint, vitt pulver, och jag ler stort. Han vet hur han ska fixa mitt humör.

Jag tittar ner på madrassen. Den är otroligt smutsig. När vi fick den var den full av fläckar vi inte vill tänka på, och den har inte blivit bättre. Men när man för det mesta är hög spelar det ingen roll. Jag kliar mig lite på halsen igen, men undviker sidan med såret. När jag tar morfin får jag alltid en härlig klåda. Den är inte irriterande, och den är underbar att klia tillbaka på. Jake brukar reta mig för det, men jag skiter i vilket.
"Jag trodde att jag skulle sakna att ha en tv." säger Jake från det smutsiga golvet. "Men det är rätt lugnt faktiskt."
Vi har nyss sålt vår tv för att få lite extra pengar till droger.
"Vem fan behöver egentligen tv när man oftast är hög?" skrattar jag.
Sedan lägger jag mig jämte honom. Vi är två artonåriga pundare som ligger på golvet i en äcklig lägenhet vi aldrig orkar städa. Men så fort jag börjar må dåligt över mitt liv finns Jake där. Han är min bästa vän, personen som håller upp mig genom allt svårt.
"Har vi cigg kvar?" frågar han slött.
"De ligger i din ficka, dumb ass."
Sedan börjar vi skratta. Trots att våra liv är så hemska kan vi alltid skratta så länge vi har varandra.

Igår blev det ännu en tatuering. Den är ful och hemmagjord. Men Jake har en nästan likadan på samma ställe, och det är allt som spelar någon roll.
"Vi ska satsa på tio tatueringar tillsammans." säger han bestämt, och slänger med huvudet för att få luggen ur ögonen.
"Dude, du tänker för smått. Åtminstone hundra!"
"Vi ska tatuera hela kropparna likadant!"
Jag tittar på hans drömmande ansikte. Han är så jävla korkad att det inte finns. Men jag är lika korkad, och det är därför vi sitter på den blöta, kalla asfalten. Jake har snackat med någon vi ska köpa något av. Han vägrar berätta mer. Det ska tydligen bli en överraskning. Snart kommer en stor, tatuerad man mot oss. Hans blick är hård, och hela han verkar otroligt sliten. Antagligen tittar jag på min framtid. Om jag ens har någon framtid.
"Andy och Jake?"
Hans röst bullrar när han pratar. Jake ställer sig glatt upp och torkar bort några höstlöv från jeansens baksida.
"Yeah, Krille?"
Mannen nickar tyst. Jag ställer mig också upp och ser hur Jake ger honom en bunt sedlar och får en påse tillbaka. Vad är det som är så jävla speciellt med det här?
"Det är trist att se två ungar köpa så tunga grejer." mumlar han.
Jake verkar ignorera honom så jag gör det samma. Det blev alltså något roligt.

En underbar känsla sveper sig om mig. Livet är som mjuk, varm bomull och världen är fantastisk. Alla problem känns helt plötsligt löjliga och långt borta.
"Det här är fucking underbart." ler jag.
"Mm." svarar Jake nöjt.
Heroin. Det är dyrt som fan men värt vartenda krona. För första gången på länge är jag helt lycklig.
"Någon gång ska vi ha en stor, lyxig lägenhet." säger Jake plötsligt.
"Med dyra möbler. Och den ska vara ren." lägger jag till.
Han nickar nöjt. Sedan blir vi tysta igen och njuter. Några minuter efter det släpar jag mig mot toan för att spy. Men illamåendet jag får när jag är hög är aldrig obehagligt. Det bara är där liksom.
"Du fixar inte opiater. Du är så jävla svag!" skrattar Jake.
"Ska du ha stryk eller?" skrattar jag tillbaka, och spyr igen.
Man kan säga att vår relation går ut på att jag är musklerna och han är hjärnan, fast utan intellektet. Vi är helt jävla pantade men jag kan i alla fall slåss. Såret på halsen har äntligen börjat läka och jag har insett att det kommer bli ett stort ärr. Jake säger att det är bra, att tjejer kommer att älska det.