Mörka gränder

51. Höger

Köksbordet knarrar lite när jag sätter mig på det, men jag bryr mig inte. Det är något speciellt med att sitta på bord. Medan Andy packar upp varorna betraktar jag honom. När han ställer in mjölk, ägg, yoghurt, och en paprika i kylen ser han så ... normal ut. Förutom ärren och tatueringarna då. Men han är allt annat än normal.
"Så." säger Andy och stänger kylskåpet. "Färdig!"
Med ett leende går han mot mig och jag sträcker villigt ut armarna för att kunna krama om honom. Med allt som hänt känns Andy som hemma. Det känns som en fast punkt i mitt röriga liv. Andys läppar pressas mot mina. Jag stänger ögonen och lägger händerna bakom hans nacke. Han tänker alltså inte slösa någon tid. Men det är okej, för jag har saknat det här. Trots att det bara gått några dagar känns det som ett helt liv skett under den tiden. Våra tungor möts försiktigt och jag ryser nästan till. Det är så underbart! Han smakar varmt, fuktigt, och ... och skuldkänslor. Det här går inte. Jag puttar försiktigt bort Andy och vänder ner blicken på mina omaka strumpor.
"Förlåt, jag..."
"Nej," avbryter jag, "det är inte det."
Sedan möter jag hans förvirrade blick. Jag måste se otroligt plågad ut, för en rynka bildas mellan Andys ögonbryn.
"Hur är det, Sav?"
Något kittlar mig lite i ögonvrån. En jävla tår han smugit sig fram. Jag torkar argt bort den, fortfarande med blicken på strumporna. En är svart- och vitrandig, och den andra är ljusblå.
"Jag har ljugit." mumlar jag.
Andy stryker mig försiktigt över kinden.
"Jag vet, älskling."
Då möter jag äntligen hans blick. Han har det där sneda leendet som gör mig knäsvag, och det finns något roat i de underbart blå ögonen.
"Du har bott hos Ann-Marie alldeles för länge. Du vet hur hon skrattar till nervöst och viker bort blicken när hon ljuger? Du har en tendens att diskret titta åt höger. Och jag litar på att du kommer säga sanningen någon gång."
Lättnaden som sköljer över mig får mig att börja skratta. Han kräver ingen förklaring, han är inte besviken, ingenting. Han bryr sig inte, han tänker ge mig tid.
"Nå," säger han och lägger sina händer på mina kinder, "ska vi fortsätt..."
Jag ger honom inte en chans att avsluta meningen. Det känns som att en otrolig tyngd lyfts från mina axlar. Nej, det känns som att hela jag fyllts med helium. Så jag kysser honom hårdare och djupare än vad jag någonsin gjort. Reaktionen är omedelbar. Andy tar tag om mina ben och drar mig närmare. När han börjar kyssa min hals stänger jag ögonen. Jag välkomnar känslan av fjärilar som kittlar min mage. Ju längre ner han kysser, desto längre ner flyttar sig den kittlande känslan. När han kysser mig under nyckelbenet har kittlingen hamnat så långt ner att jag knappt kan sitta still. Jag försöker kasa mig närmare honom trots att det inte går. Det är inte något som undgår Andy, så han lägger mina ben om sina höfter. Jag börjar fumla med knappen på hans jeans, men min kropp är så fylld av adrenalin att jag bara skakar. Innan jag hunnit reagera ligger min tröja slängd på en köksbänk ett par meter bort. Snart hamnar även Andys tröja någon annanstans. Helt ärligt vet jag inte vart den tog vägen. Och jag bryr mig inte det minsta. Hans kropp är gudomlig, och bröstkorgen rör sig häftigt i takt med hans tunga andetag. Mina fingrar vandrar över varenda centimeter av den blottade huden. Jag har visst saknat det här mer än vad jag trodde. Spännet som håller fast min bh lossas plötsligt och den hänger snart löst i axelbanden. Andy placerar handen under ens kupan och kittlandet blir intensivare, och går från en bit under naveln till ljumskarna. Lite då och då stönar Andy till, och det får mig att le. Vi är på samma plan just nu. Båda och ingen har övertaget, precis som jag vill ha det. Han försöker klumpigt dra av mina jeans men det går inte när jag sitter på bordet, så de stannar öppnade vid höfterna.
"Fuck jag vill ha dig." mumlar han i mitt öra.
Med ett stort flin lägger jag armarna om hans nacke och pressar min kropp mot hans så mycket som det går. Båda hans händer ligger snart under min löst sittande bh och hans tunga är i min mun. Då öppnas ytterdörren. Andy släpper mina läppar, men går inte.
"Nej." ropar han. "Jag bryr mig inte om vem det är eller vad som hänt. Gå och kom tillbaka om ..."
Andy låter blicken vandra över min kropp på ett sätt som nästan får mig att le stort.
"Kom tillbaka imorgon."
Det hörs en irriterad suck från hallen, och Andy stormar argt ut ur köket.
"Nej, fy, gå, jag är upptagen. Jag är så jävla upptagen just nu. Gå."
Efter en kort stunds tystnad stängs ytterdörren. Andys steg är snabba när han går mot mig igen. Han drar bestämt av mina jeans, och lyfter sedan upp mig. Snart är jag upptryckt mot en vägg. Jag stänger ögonen och släpper ut ett tyst stön. Det ger mig precis den reaktion jag hoppas på. Andy sätter mig på bordet igen, och hukar sig framför mig. Min andning blir ojämn och tung när han börjar kyssa insidan av mina lår.

"Vem var det som kom innan?" frågar jag.
Vi sitter på köksgolvet lutade mot en vägg, i väntan på att mina ben ska kunna bära mig igen.
"Jag. Och förhoppningsvis du också." flinar Andy.
Jag räcker ut tungan mot honom, men han skrattar bara.
"Du vet vad jag menar, dumbass."
"Det var J.S, men jag..."
Han tittar bekymrat på mig. Mitt ansikte har antagligen blivit alldeles blekt. Andy lägger försiktigt handen på min axel.
"Sav, vad är det?"
Jag stirrar ut genom fönstret framför oss. Det är mörkt, och månen lyser upp det släckta köket. Men snart kommer solen att gå upp och välkomna en ny dag. Den första dagen med vetskapen om att jag är rädd för J.S. Livrädd.

--------------------------------------

Lördag = nytt kapitel och sambon ska repa!
En låt jag lyssnat på repeat sedan igår är "Save tonight" med  Eagle Eye Cherry. Bra och lite klassisk (imo)
Nu ska jag strax sätta mig på tåget. Puss på er underbara läsare ❤️❤️❤️

Save tonight  and fight the break of dawn. Come tomorrow,  tomorrow I'll be gone 🎶