Mörka gränder

11. Lik

När Andy till slut slappnat av rullar han av mig och andas ut. Jag är lika trött som sist och undrar om mina ben någonsin kommer att kunna bära mig igen.
"Somna inte." mumlar han, precis som sist.
Mitt humör går i botten igen, jag borde vetat bättre. Charmat honom? Skitsnack.
"Mm." svarar jag och försöker dölja hur sårad jag är.
"Alltså, jag menar att du måste ta av sminket först. Annars kommer du att förstöra kuddarna. Jag vet att du ska sova här."
"Åh."
Nu skäms jag lite. Andy skrattar varmt, och pussar mig sedan på pannan.
"Fy fan vad söt du är."
Sedan sätter han sig upp. Söt? Jag?
"Och du?" säger han sedan med en mjuk röst.
Jag tittar nyfiket på honom. Han låter så ... snäll?
"Du får till och med dela säng med mig om du vill." ler han.

Något kittlar mig under naveln, och jag lägger mig irriterat på mage. Kittlande slutar så jag stänger nöjt ögonen.
"Vilket märkligt ärr." hör jag en nyvaken mansröst säga.
Jag kniper ihop ögonen och kramar om huvudkudden jag haft armarna under. Andy får inget svar, det är enklare så.
"Vet du om att du pratar i sömnen?" säger han plötsligt retsamt.
"Mm." mumlar jag.
Men jag är tacksam över att han släppte ärret. De flesta samtalsämnen är trevligare än det.
"Jag gömmer inte några lik där inne, jag lovar."
Vad i helvete snackar han om? Vart gömmer han inte några lik, och varför skulle han gömma några lik någonstans överhuvudtaget? Jag öppnar långsamt ögonen.
"I rummet, det finns inga lik där. Jag lovar. Du snackade om det."
Då sätter jag mig hastigt upp med blossande kinder. Jag pratade alltså om det. Fan också.
"Jag måste gå på toa." säger jag.
Medan jag lämnar rummet undviker jag att titta på honom. Trots det vet jag att han flinar stort. Jävla snygging som tjuvlyssnar på mina drömmar. Det är lagom svalt i lägenheten trots att det är sommar. Så är det aldrig hos Ann-Marie och Kristian. Badrummet ser annorlunda ur när jag är nykter. Det är ... lite mindre suddigt, vilket gör att jag kan se detaljer på ett annat sätt. Lamporna i taket har ett behagligt ljus som inte får mig att se död ut. En annan fördel är att de inte retar mina bakisögon som Vics badrumslampor gör. Jag sjunker ner på träsitsen med en djup suck. Ärret alltså. Ibland lyckas jag faktiskt glömma det. Men det är klart, om man inte ser det dagligen är det nog väldigt märkligt. Ett glänsande, rosa-blekt kryss någon centimeter under naveln är knappast något man missar. Speciellt inte när det är i ögonhöjd, vilket det varit för honom åtminstone två gånger. Jag blir lite varm så fort jag tänker på natten. Undra om han orkar köra en omgång till innan jag behöver gå hem? Sedan suckar jag. Hem. Och Vic. Jag måste ringa både henne och Ann-Marie och berätta att jag lever. Jag lever faktiskt mer än vad jag gjort på länge. När jag reser mig från toaletten är jag tillräckligt vaken för att inse att jag endast är klädd i en av Andys stora tröjor. Den luktar gott, för den luktar som honom. Feromoner är visst en otroligt stark grej. Andy väntar utanför badrummet, med bar överkropp, och det får mig att hoppa till av rädsla. Huden på bröstkorgen är full av ärr som jag insett att jag gör bäst i att inte fråga om. I alla fall inte än.
"Du är väldigt lättskrämd va?"
Den där retsamma tonen är tillbaka och den har tagit med sig ett underbart flin. Jag försöker att verka förolämpad men misslyckas totalt.
"Ville du bara skrämma mig?" fnyser jag.
"Jag tänkte röka. Ska du med? Jag kan bjuda."
Som svar börjar jag ta mig mot balkongen. Det är inte förrän i vardagsrummet jag blir påmind om att jag inte har några underkläder på mig. Jag är helt naken under en t-shirt som antagligen är lite genomskinlig i rätt ljus. Men nu kan jag knappast gå tillbaka lite diskret för att hämta mina trosor.
"Jag vet att du inte har underkläder, oroa dig inte."
Ännu en gång skrämmer Andy mig. Han står tätt bakom mig och har munnen vid mitt öra. Sedan lägger han händerna på mina höfter och kysser mig på kinden.
"Vill du gå och byta om kan jag vänta." säger han försiktigt.
Men han släpper inte mina höfter. Istället drar han upp tröjan ett par centimeter. Det räcker för att blotta nästan allt.
"Äh." säger jag stelt.
Jag har ingen aning om vad jag vill göra.
"Då går jag och röker, du får välja hur du vill göra."
Men en snabb kyss bakom örat släpper han mig. Jag tittar på hans bara, tatuerade överkropp när han går mot balkongen, endast iklädd mjukisbyxor. Sedan springer jag efter honom. Vad har jag egentligen att dölja vid det här laget?

En dörr öppnas i lägenheten och jag stelnar till. Det måste vara Allyson som vaknat. Egentligen är det inte speciellt konstigt, jag vet ju att hon är här. Men jag hade glömt det, och nu sitter jag på köksbänken med benen om Andys höfter. Jag har i alla fall fortfarande tröjan på mig, det är ju alltid något. Motvilligt flyttar Andy sig och hela min kropp skriker efter att han ska komma tillbaka och fortsätta. Jag hoppar ner från köksbänken lagom tills att en nyvaken Allyson staplar in till rummet. Hon ser så trött ut att jag undrar om vi egentligen behövt sluta. Andy sitter vid köksbordet med blicken genom fönstret och verkar försöka lugna sin ansträngda andning. Ena handen ligger under hakan och andra är formad i en spänd knytnäve. Han ser gulligt frustrerad ut.
"Godmorgon." säger jag snabbt till Allyson innan jag rodnande försvinner ur rummet.
Hon verkar inte ens märka mig. På väg mot sovrummet kan jag äntligen andas ut. Jag lägger mig raklång på sängen med en suck och inser att jag bara har gårdagens klänning att ha på mig. Det innebär att jag lär behöva åka hem snart. Eller låna kläder från Andy. Det må vara intimt, men vi har faktiskt haft sex tre gånger, och jag har redan på mig hans tröja. Så det är kanske inte så omöjligt trots allt? Efter att ha satt på mig trosorna, och insett att det inte gjorde så stor skillnad för hur mycket hud jag visar, går jag för att leta reda på Andy. Köket är tomt, vardagsrummet är tomt, på balkongen finns bara Allyson som röker, och jag vet att sovrummet är tomt. Men då hör jag en röst. Det är väldigt, väldigt svagt, men visst är det någon som pratar. Jag börjar gå mot ljudet. Ljudet kommer från det hemliga rummet. Dörren är stängd, men Andy står och pratar. Det är antagligen ett telefonsamtal för det är bara hans röst som hörs. Nyfikenheten får mig att pressa örat mot dörren. Det här kanske kan ge en ledtråd?

-------------------------

Vad tror ni, får hon en ledtråd nu? Vad pratar han om där inne?

Det är alls hjärtans dag, och eftersom jag älskar er (cheesy, jag vet) så får ni ett extra kapitel. Dessutom fick jag underbara kommentarer som gjorde mig alldeles varm idag ❤❤❤ eller så är det för att jag vill få en ursäkt att ta en paus från diskadet som jag hållit på med de senaste timmarna. Eller så är det en blandning. Ni får välja 😅
(Spoiler, det är båda)