16. Tomma gator

797 12 1
                                    

Jag sätter på en av Liams hoodies som jag "lånade", och knyter mina svarta joggingskor. Håret är uppsatt och jag har inget smink på mig.
"Shit, jag känner inte igen mig själv." säger jag och stirrar på min spegelbild.
"Same." säger Vic, som är klädd likadant.
"Du ser så naken ut!"
Hon har plockat ut alla sina piercingar, vilket gör det hela ännu märkligare. Inte en chans att någon känner igen oss nu.
"Ska vi gå?" säger Vic.
Jag nickar, och försäkrar mig ännu en gång om att min mobil är på ljudlöst.

Ljudet av skrik fyller gatorna, och alla följs av skrattanden. Men det räknade vi med. Det vi letar efter händer i de mörka gränderna vid de tomma gatorna. Platserna man bör undvika. Platserna vi är dumma nog att frivilligt besöka.
"Borde vi haft med vapen?" viskar Vic, och sätter på sina stora solglasögon.
Jag fnyser.
"Vad hade vi kunnat göra? Vi lär knappast få tag på en pistol direkt, och jag tänker inte vara nära nog för att använda en kniv."
"Sant."
Sedan smyger vi runt ett hörn. Vi är på samma plats som vi var sist. Det är helt tomt. Och tyst. Ingen verkar vara i närheten. Jag vet inte om jag är besviken eller lättad, för när vi kom hit blev jag plötsligt otroligt nervös. Vem vet vilka människor som kommer hit? Vic verkar däremot inte känna samma sak, för hon fortsätter gå.
"Ey, du!"
Jag fryser till is. Det är en man några meter bakom mig. Menar han mig?
"Va?" säger Vic, och börjar gå mot honom.
För i helvete Vic. Vad gör du?
"Var det ni som snackade med Krille?"
"Kanske."
Jag stirrar mållöst på Vic. Tänker hon allvarligt dra in oss i det här? Vi har ingen aning om vem den här människan är.
"Vadå 'kanske'? Antingen är det ni eller inte." fräser han.
Jag vänder mig försiktigt om. Ännu en enorm man. Han är klädd som oss, fast i en större storlek. Eller typ fyra.
"Vem är Krille nu igen? Mitt minne är..."
En blond, smal tjej i vår ålder kommer plötsligt runt hörnet.
"Vilka är de här tjejerna?" säger hon vasst.
"Spring." skriker jag till Vic.
En hand grabbar tag om min arm, och drar mig sedan till sig. Jag hade inte ens märkt den andra mannen.
"Släpp henne!" skriker Vic panikslaget.
Jag försöker sparka mig loss men det gör ingen skillnad. Varför gjorde vi det här? Varför var vi så dumma? Jag borde sagt nej.
"Känner ni J.S?" försöker jag.
Då faller jag till marken. Mannen har släppt mig. De tittar på varandra som om de inte vet hur de ska reagera.
"Jag känner honom. Om ni inte tror mig kan ni ringa honom! Säg att det är Sav och Vic."
Plötsligt drar en av männen av min luva och mina solglasögon.
"Det är hon." säger den första mannen.
Den andra mannen är mindre, mörk, men lika skrämmande. Vi har kommit för långt in i den här världen.
"Stick, tjejer. Och kom aldrig tillbaka."
Men jag och Vic har redan börjar springa. Folk tittar på oss när vi kommer ut på den stora, upplysta gatan. Vi stannar inte förrän benen slutar bära oss och vi får blodsmak i munnen. Jag sjunker flämtande ihop på en bänk jämte Vic. Det där var nära. Vi tänder varsin cigarett för att lugna oss själva. Sedan kan jag äntligen andas ut.
"Det där var nära." säger jag till Vic.
Hon skrynklar ihop ögonbrynen och nickar.
"Jag vet. Vi var så nära. Vi måste gå tillbaka."
"VA?!" skriker jag. "Är du helt jävla dum i huvudet? Fattar du inte vilken tur vi hade?!"
Vic struntar, som vanligt, i mig och börjar gå. För en kort stund funderar jag på att låta henne gå ensam, men om något skulle hända henne skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv. Så jag följer efter henne på ostadiga ben.

Jag lutar mig mot en nerklottrad betongvägg.
"Vi kommer inte att hitta någon, Vic. Ge upp."
"Nej! Tio minuter till, snälla!"
Att argumentera med henne vore slöseri med tid, men det regnar och jag fryser. Vi har gått runt i över två och en halv timme nu utan något resultat.
"Snälla?"
Hon tittar bedjande på mig. Jag pressar ihop läpparna till ett streck.
"Fine! Men sedan ger vi upp, okej?"
Vic nickar glatt. Den enda anledningen till att jag vågar följa med är för att vi har en plan. Vår relation med J.S verkar skydda oss, och om vi låtsas att vi kan ringa upp honom blir vi antagligen lämnade ifred. Men en tanke har börjat växa hos mig. Tänk om det inte gäller hos alla? Det måste finnas fler än ett gäng här. Lagom tills att jag ska dela med mig av den tanken till Vic hörs mörka röster från en gränd. Vi smyger dit så ljudlöst vi kan. Det finns en container i närheten som vi gömmer oss bakom. Att ha ett gömstället lugnar mig en aning.
"Jag vill träffa henne. Chefen."
"Allt går via den närmaste cirkeln. Ingen annan träffar chefen. Och kontakten med dem går via mig."
Det är två män. Jag sneglar undrande på Vic.
"Fy fan vad patetiskt. Inte ens du har sett henne, eller hur, Krille?"
En retsam ton hörs i mannens röst. Han försöker få sin motståndare att tappa kontrollen.
"Hälsa henne att vi närmar oss. Att jag vet vad hon heter."
"Du vet mindre än du tror."
Sedan hörs fotsteg som närmar sig. Jag stänger ögonen, som om det gör någon som helst skillnad. Männen försvinner, och ingen märker oss. Efter en minut inser jag att jag håller andan. Vic ser otroligt fundersam ut.
"Varför sa han att det är en 'hon'? Är inte J.S chefen?"
Det är då det går upp för mig.
"Jo. Men de låtsas att det är Allyson. Den där svarthåriga tjejen."
Allyson är alltså en del i det här också. Hon döljer det bra. Otroligt bra. Vic puttar försiktigt på mig.
"Tror du Andy vet något om det här?"
"Man kan väl säga att vi känner varandra via gemensamma arbetskamrater."
Allysons ord kommer tillbaka till mig.
"Ja. Jag tror att han är väl medveten om det här." viskar jag skrämt.

-----------------------------

Onsdag! Det betyder nytt kapitel. Och att vår hund fyller 6 år, så säg grattis till honom, jag lovar att han blir glad.

Har varit helt slut på sistone, så det andra jag skriver på har gått rätt långsamt. Om jag hade varit i ett flow med den kanske jag hade uppdaterat lite oftare, men som det ser ut nu vill jag ha så mycket tid på mig som möjligt att skriva färdigt den.
Med det sagt har jag dock en fundering. Jag uppdaterar som känt onsdagar och lördagar, och om något speciellt händer. När jag når 500 läsningar på denna planerar jag att posta ett kapitel. Men vad mer? Vilka andra extra-dagar ska jag ha, tycker ni? Några förslag?

Mörka gränderWhere stories live. Discover now