Mörka gränder

44. Fotografi

Ljudet Andy utstöter är någon slags besviken och frustrerad morrning. Det är otroligt sexigt och jag spänner omedvetet benen.
"Hej, stör vi något?" flinar J.S.
"Mm." muttrar Andy och släpper mina handleder.
Jag flyttar mig motvilligt från honom. Med en tjurig min lämnar jag soffan och går till balkongen för att röka.
"Vad är det med Sav?" frågar Allyson.
Hon låter nästan orolig. Om jag inte varit grinig på dem hade jag antagligen blivit glad. Men just nu är glada känslor rätt långt iväg. Jag behövde få slappna av lite.
"Vad vill ni?" fräser Andy.
Jag skrattar till lite. Han låter som en grinig tonårsgrabb. Men han var antagligen ännu stökigare som tonåring. Då blir jag påmind om att vi faktiskt bott i samma hus och haft samma vårdnadshavare. Jag ryser. Vi har nästan varit släkt, fast ändå inte. Är det här någon form av märklig incest?
"Helvetesjävlafittpisskukhelvetesskit!" fräser jag högt när jag bränner mig på lågan.
Så går det när man försöker att tända en cigarett men är långt borta i tankarna. Väldigt långt borta. Retsamma skratt hörs från vardagsrummet. Skitstövlar.
"Men allvarligt nu," suckar J.S, "vi måste snacka om en grej. Och det är viktigt, så klä på dig och ta en kall dusch om du behöver. Sav får inte följa med."
Det där sista sa han med ett flin, det vet jag trots att jag står med ryggen mot dem. Jag vet också att Andy gav honom en mördande blick.
"Kan vi ta det här framför Sav? Jag försöker typ ... jag vet inte, ha ett friskt förhållande eller något?"
Tystnad. Det enda jag kan höra är grannens skällande hund och mina bloss av cigaretten. Sedan suckar J.S.
"Jag förstår inte varför du kämpar så hårt."
"J.S. Du vet vad jag sa till Jake. Du vet varför jag slutade. Låt mig i alla fall drömma."
Smärtan i hans röst är någon jag aldrig hört innan. Vad var det de sa till varandra?
"Andy, jag menar bara..."
"Nej!" Ryter Andy plötsligt. "Jag skiter i vad du menar. Jag har fått vakna upp jämte någon som älskar mig. Jag tänker inte sabba det här! Vet du vad Jake hade gjort om han var här just nu? Vad han hade gjort för att du ens antydde något?"
Jag fimpar min cigarett. Det känns som att Andy behöver mig, men jag vet inte varför. Kvinnlig intuition kanske? Eller så har vi blivit så nära varandra att jag bara vet sådant? Oavsett vad sätter jag mig jämte Andy.
"Jag lovar att du ska få vakna jämte mig imorgon också." säger jag mjukt och pussar honom på kinden.
Ett litet, litet, knappt märkbart leende sprider sig över hans läppar.

Efter många "om" och "men" gick Andy med på att låta mig vänta i sovrummet. Jag vill ändå få byta om till hans kläder. Det har blivit mer regel än undantag när jag är här. När jag gräver runt i lådan efter den där bandtröjan jag hittat tidigare ser jag något glänsande och vitt. Jag drar fram det för att undersöka vidare. Det är ungefär tjugo foton som är ihopsatta med ett slitet gummiband. Jag tar på första, bästa tröja jag hittar och sätter mig på sängen med bilderna.
Den första bilden är på två killar. De ser ut att vara runt femton år. Båda har svart hår som ligger över vänster öga, och båda har två ringar i sina svullna, lite blodiga underläppar. De har antagligen precis tagit sina piercingar. Trots att hans drag är mjukare och kinder lite rundare är det tydligt att en av dem är Andy. Den andra killen måste vara Jake. Andy ser så lycklig ut. På nästa bild ser det ut som att Andy försöker lyfta upp Jake, men tappar balansen precis när bilden tas. Bilden efter det är båda två på marken med stora flin.
"Sav."
Jag blir så rädd att jag tappar bilderna på golvet. Det känns som att jag blivit påkommen med att göra något fel. J.S hjälper mig att plocka upp fotografierna.
"Har du någonsin sett en död människa?" frågar han plötsligt.
Vi sätter oss på sängen och jag skakar på huvudet. Jag har blivit skonad från sådant.
"Då kan du inte föreställa dig hur det är att komma hem till två vänner och hitta dem hopsjunkna på golvet. Två nittonåriga killar som hade hela livet framför sig."
J.S tar ett djupt andetag. Det här är uppenbarligen svårt att prata om. Men jag kan inte klandra honom.
"Vi fick panik, jag och Allyson. Jag satte mig hos Andy och hon satte sig hos Jake. Men det var bara jag som lyckades. Minen Andy hade kommer att hemsöka mig för alltid. Bandet de hade var mer än vänskap. De hade bara varandra, och när Jake dog försvann Andys liv."
Jag tittar ner på bilderna i min hand. Längst upp är en bild som gör mig lite varm inombords. De är antagligen runt arton år, och Andy börjar likna sig själv, fast med färre tatueringar. Jake pressar sina läppar mot Andys kind, och Andy har ett enorm leende.
"Fy fan vad vi var höga den dagen."
Jag hade inte ens märkt att Andy stod framför mig. Han tar försiktigt fotona från mina händer och sätter sig jämte mig. Sedan börjar han gå igenom alla bilder. Några bilder är tagna i deras lägenhet och jag förstår vad han menar med att den var sunkig. Väggarna vad brunfläckiga och tapeten är nästan helt bortriven. Golvet är fullt av damm och smutsig disk. Men Jake sitter på en smutsig madrass och verkar glad.
"Han hade blivit förbannad över att jag visade den här bilden, för han hatade att låta folk se hur äckligt vi hade det. Men han fucking vägrade att städa."
Andy skrattar till lite. Jag ler mot honom, det verkar som att han äntligen går vidare, om än bara lite. Han räcker mig plötsligt en bild. Det är Andy och Jake som ser glada ut. De har armarna om varandras axlar. Jämte Andy står en kvinna med ett varmt leende, och jämte Jake står en man utan så mycket som antydan till ett leende. Framför dem står en brunhårig grabb.
"Ge det här till Ann-Marie." säger Andy försiktigt.
Jag stirrar på bilden. Det är faktiskt Kristian, Ann-Marie, och Liam. Alla ser mycket yngre ut, men det är inte så märkligt. De står i köket och det ser precis lika dant ut som det gör nu för tiden.
"Hon insisterade på att vi skulle ha en bild tillsammans. Det betyder nog mer för henne att få sätta in den i ett av sina många jävla album än att den ligger längst ner bland mina kläder bland bilder jag knappt orkar ta i längre."
Andy skrattar till på nytt. Sedan håller han upp en bild.
"Jake pussade mig på kinden, jag skulle ge igen, men han ... ja, han var inte typen som gav sig."
Andy ser inte ut att njuta av hur deras läppar är tryckta mot varandras, men Jake blinkar mot kameran.

-----------------------------------------

Jag lovade ett extra kapitel om Sverige vann och efter en riktig nagelbitare blev vi världsmästare, så här är kapitlet! Nästa kommer som vanligt på onsdag ❤️