Unexpected

4

Booboo Stewart - James Benson

"Du har talang" konstaterade Louise kallt. Det gråa håret som en gång hade varit svart, svängde till när hon sträckte fram handen.
"Välkommen till Place 101" sa hon sedan. Jag skakade handen utan att riktigt veta vad det hon hade sagt betydde. Jag hade nästan tränat i en månad och jag hade lärt mig mycket. Mamma och pappa hade varit fast beslutna om att jag skulle komma in, trots att jag inte förstod vad som menades med det. 
"Så, följ korridoren, ta sen till vänster och gå tills du stöter på vakterna. Klia då ditt vänstra öra, hosta till, rör vid din näsa och säg Citronsorbet." Jag tittade förvirrat på henne och undrade vart jag egentligen hade hamnat någonstans. Jag nickade försiktigt.
"Lycka till" sa hon strävt, vände sig om och försvann runt hörnet med bestämda steg. 

Förvirrad började jag följa Louises instruktioner, sa ordet citronsorbet till några vakter och blev insläppt i ett mörkt rum. Rakt framför mig satt en gestalt. Jag kunde urskilja att det var en man, men ansiktet och överkroppen var dold i mörkret. 
"Ditt namn?" frågade han med mörk och djup röst. Jag kände rysningar längst ryggraden och fick plötsligt ett starkt begär av att springa ut genom dörren. 
"Bonnie Rollands. Sir" svarade jag osäkert.
"Dina filer?" Inte förens då hade jag riktigt lagt märke till de papper som jag hade ett fast grepp om mellan mina händer. Jag tog ett steg mot mannen men blev stoppad av en svartklädd arm. Jag tittade upp och såg ett orörligt ansiktsuttryck. Han, som jag antog var någon form av vakt, ryckte pappret ur mina händer och gick bort till mannen. Mannen bakom skrivbordet bläddrade fokuserat bland papperna och sa något ohörbart till närmsta vakt. 
"Du är Julia och Toms dotter" konstaterade mannen och ännu en rysning for igenom min kropp. 
"Ja...Sir" svarade jag osäkert och drog nervöst bort en hårslinga som hade hamnat fel. Ett enkelt skratt lämnade hans mun och den dödsallvarliga stämningen i rummet var som bortblåst. Jag gav honom en frågande blick. 
"Jag vet att det kommer bli något stort av dig, du har framgång rinnandes i ditt blod. Du är vidare." skrockade han en aning roat och stoppade ner mina filer i en stor pärm. Jag öppnade munnen för att svara, men en vakt ställde sig framför och spände ögonen i mig. Jag stängde munnen igen, rädd för att göra något fel. Vakten nickade mot dörren och jag började med förvirrande steg gå mot den. 

"Älskling! Jag är så stolt över dig!" skrek uppspelt och kastade sig om halsen på mig när jag klev ut från de tunga metalldörrarna. Jag tittade frågande på henne.
"Vad har jag gjort?" frågade jag förvirrat. 
"Du har praktiskt taget fått jobbet" utbrast hon glatt och kramade mig ännu en gång. 
"Praktiskt taget?" frågade jag osäkert.
"Ja, du måste såklart klara testet, men det fixar du utan några problem" Mamma förklarade för mig att testet, var ett prov på de antagnas kondition, styrka och träffsäkerhet. Så att de vet vilka som har det som krävs. Vilka som har det som krävs för att vinna. 

                       • • •

Jag svepte blicken runt den oändliga salen. Människor i blandade åldrar stod i en rak linje med fem meters mellanrum. Över varje människa fanns en skylt där det stod namn och ålder. Till höger om mig stod en kille som såg ut som om han väntade på att en Netflixfilm skulle starta. Med andra ord, fullkomligt avslappnad. 
Jag tittade intresserat upp mot hans skylt. James Benson hette han tydligen. Hans mörka hår var en aning rufsigt och hans bruna, nästintill svarta ögon var fulla av liv. När han märkte att jag granskade honom log han ett charmigt leende. 
"Nervös?" viskade han och tittade på mig med forskande blick. Jag skakade på huvudet och mötte hans leende. 
"Inte ens lite" svarade jag med så mycket självsäkerhet som jag kunde. "Du?" 
"Inte ens lite" han skrattade roat innan han fäste blicken på väggen igen för att återfå fokus. 

Helt plötsligt hördes en tjutande siren från tjejen som stod först i ledet. Framför henne dök en animerad figur upp. Hon agerade snabbt och slängde iväg en osynlig kniv mot figurens hjärta. Två till figurer dök upp från motsatt håll som hon snabbt dödade minst lika smidigt. Sen var det nästa persons tur. 
Nervositeten la sig på plats i min mage och jag kände hur adrenalinet började pumpa runt i min kropp. En efter en blev utsatta för testet. När turen kom till James gick det hela otroligt fort. Han visste precis vad han skulle göra, det fanns inte en spark eller ett knivkast som inte träffade mitt i prick. Bara några sekunder efter att figurerna framför honom hade dykt upp, var han klar. Han bugade sig åt mitt håll och jag låtsades busvissla, då hela rummet var knäpptyst. 
Innan jag hann reagera så tjöt sirenen framför mig vilket betydde att turen hade blivit min. Mina instinkter kickade in och jag hann inte ens blinka innan det första huvudet var av på en av figurernas kropp. Jag behövde inte ens tänka utan hjärnan överlämnade all kontroll till min kropp. Innan jag hann ta så mycket som ett andetag var jag klar. 

Resten gick så fort. Jag fokuserade inte speciellt mycket på vad de andra gjorde och innan jag visste ordet av blev vi vallade ut från lokalen och in till ett trångt väntrum. Jag gick längst in i rummet och lutade mig mot väggen för att kunna observera de andra på håll. 
"Du är tuffare än vad du ser ut" James ställde sig bredvid mig i samma lutande ställning som jag hade. 
"Du skulle bara veta" svarade jag och blinkade med ena ögat. Han skrattade roat. 
"Du kommer bli godkänd" konstaterade han plötsligt som om det vore självklart. 
"Varför tror du det" 
"Jag tror inte, jag vet" han log självsäkert och jag höjde tvivlande på ett ögonbryn. 
"Det var 15 antagna och tre av dem kommer gå vidare. Du och den där tjejen där borta" sa han och pekade mot tjejen som hade stått först i ledet. 
"Den tredje då" 
"Jag, såklart. Var inte det självklart?" han log och jag svarade med ett skratt samtidigt som jag tvekande skakade på huvudet. 

Men det blev som James hade sagt. När jag tittade på skärmen som visade vilka som hade blivit godkända såg jag mitt, den första tjejen och James namn. Det var officiellt. Jag var en hemlig agent.

^^^^

Stay beautiful xoxo