The colour of her eyes

Kap 34.

Vi går inåt korridoren. De tre sätter igång med ett samtal om någon händelse som ska ta plats framåt kvällen och trots att jag inte deltar i konversationen går jag mitt ibland de som en av de.

"Så Diana" börjar plötsligt Reht och jag blir tvungen att vända min blick mot honom.

"Ska du på middagen ikväll?" avslutar han med ett glad min.

"Vilken middag?" Frågar jag honom undrande, jag tvekar starkt på att jag kommer få gå på något sådant men varför inte lista ut något mer om det här stället.

"Har du inte hört! Det är vår ledares födelsedag idag, och hela borgen är bjuden på finmiddag, enkelt något man inte kan missa"

"Det är klart hon ska med, häng på oss bara" Säger Sehra med ett litet skratt.

"Om ni tror att ni kan få in mig så" Svarar jag de med tvivel i rösten och förstår själv knappt varför jag går med på det här.

"Det blir då inga problem" Svarar Reht mig och ler roat.

"Jag antar att du inte är härifrån, men hit kommer alltid nya människor, det är ingen som kommer lägga märke till dig"

Min lugna min försvinner, skit jag har avslöjat mig. Fast det kanske inte är så svårt att lista ut att jag inte är härifrån. Plus, vad gör det om tre personer på detta stället vet, eller ja, 5 med Aidan och Alesso antar jag.

Vi kommer fram till ett hörn där vi svänger åt vänster. Plötsligt dyker ett gäng på 4 killar upp framför oss. De alla bär knivar, är mörkt klädda och bara deras åsyn får mig att vele rygga tillbaka.

"Ånej" Suckar Sehra bredvid mig då vi närmar oss männen.

"Sehra, Reht, Sam!" Ropar plötsligt en av de mittersta och höjer sin hand i någon slags hälsning med ett flin. Sehra ler tillgjort tillbaka åt de.

De blockar upp hela gången och vi blir tvungna att mötas mitt emot varandra. Jag står bredvid Sehra med de två killarna precis bakom oss. Varken jag eller Sehra är särskilt långa och männen framför oss sträcker sig högt upp ovanför oss.

Jag känner av deras blickar och märker hur den mittersta mannens ögon vandrar ner och upp längs min figur för att till sist möta mina ögon.

"Och vem har vi här då?" Ger han ifrån sig med ett smått flin fortfarande på sina läppar. De andra männen är som osynliga jämte denne som tydligt är ledaren i gänget.

"Ingen du måste bry dig om nu snälla lämna plats åt oss" Suckar Sehra och tar ett kliv framåt för att trycka sig förbi men blir på en gång tillbaka knuffad utav en av männen så att hon flyger in i Rehts famn och gnyr till.

"Tycker du verkligen det är hederligt att ge sig på kvinnor?" Ger Sam plötsligt ifrån sig i en arg ton. Detta är den första vibb av känslor jag fått höra av Sam och i förvåning höjs mina ögonbryn. Han tar ett kliv fram men Sehra är snabbt på fötter och där igen.

"Bry dig inte om det Sam, de vill bara retas som de småungar de är" Säger hon med en utsträckt arm som hindrar Sam från att ta sig förbi. Ett smått skratt lämnar den mittersta mannens läppar och åter en gång vänder han sin uppmärksamhet mot mig.

Han tar plötsligt ett steg närmre mig.

"Du kanske skulle hänga på oss istället sötnos, vi skulle säkert kunna hitta på något roligt" Säger han medan han lyfter sin hand för att stryka bort en lock av mitt hår som fallit ner i ansiktet.

"Ursäkta!" Ger jag äcklat ifrån mig medan jag smäller iväg hans hand innan han ens hunnit röra vid mig, vilken skitstövel!

"Säg mig, har den där repliken någonsin fungerat förut?" fortsätter jag frustrerat. Mannens ena mungipa höjs och precis som han ska svara mig sträcker jag upp handen för att avbryta honom.