The colour of her eyes

Kap 25.

Jag vrider mig bekvämt i den mjuka sängen, jag gillar kanske inte Tarek men hans sängar älskar jag. Jag har fått ett helt rum för mig själv i hans stora mur men snart måste jag som synd är gå ner för att äta kvällsmat tillsammans med de.
Det har varit skönt att få slippa de i ett tag nu och att bara få vila ut lite innan showen sätter igång igen.

Det är sent på kvällen, tidern är säkert redan kring midnatt och vägen hit ifrån hamnen måste åtminstone ha tagit en timme om inte mer.

Jag, Dameron och Loréno fick dela vagn under vägen medan Tarek delade vagn med sin första och andra i kommando. Så fort vi lämnats ifred i vagnen så hade jag så klart attackerat Dameron och Loréno med frågor och i sinom tid fick jag svaren på varenda en.

De hade visst berättat för Tarek om mig, först blev jag nästan galen på de, här har de suttit och berättat för mig att det är nödvändigt att inte låta någon veta vem jag är men sedan helt plötsligt så har de gått och blivit bästisar med Tarek eller sir Drego som jag nu har blivit inlärd att jag måste kalla honom och berättat precis allt om mig.

Men de förklarade att Tarek förr eller senare hade varit tvungen att få reda på det då han sitter i rådet och att han faktiskt har mer emot människor en katter. Det hade visst till och med gått ett rykte om att han hade växt upp sida vid sida med en katt och att de hade varit goda vänner tills kriget förde de isär.

De hade även berättat en del allmän fakta om honom så som att han är 26 år gammal och redan ledare över björnarna då hans far gick bort i feber för bara 2 år sedan. Tarek var visst det ända barnet vilket gjorde det nödvändigt för honom att på en gång ta över sin fars ledarroll.

Det pratas visst även om att han måste skaffa en arvinge så snart som möjligt då det inte finns någon av blod som skulle kunna ta över och hans folk sägs visst vara mycket oroliga över just det.

Tarek har visst ingen fru men det skickas visst kvinnor till honom hela tiden i hopp om att han ska välja någon, men det sägs bara att han har sitt roliga med var och en av de innan de hjärtkrossade skickas iväg igen, ännu en anledning till varför jag inte litar på män.

Det känns ändå skönt att ha övertaget i detta tillfälle, jag bör veta mycket mer om honom en vad han vet om mig, den ända personen som vet så mycket om mig är jag själv.

Plötsligt knackar det på dörren och jag rycker smått till av ljudet. Jag reser mig kvickt upp ifrån sängen och slätar kvickt till den nya klänningen jag fått utav en av Tareks tjänare.
"Ja" säger jag undrande högt och tydligt så att personen bakom dörren ska höra mig.
"Kvällsmaten är serverad frun och sir Drego bad mig att eskortera dig till middagssalen så fort som möjligt" hör jag plötsligt en lågmäld och skör röst säga, det måste vara en utav Tareks tjänsteflickor.
"Jag kommer strax" svarar jag henne med min vänligaste röst. Vissa av hans tjänsteflickor kan inte vara äldre än tolv och så tillbakadragna som vissa av de är så känns det inte helt rätt.

Jag drar kvickt med fingrarna igenom håret innan jag skyndar mot dörren och drar upp den. Jag ler vänligt mot den lilla flickan utanför min dörr och stänger kvickt igen den bakom mig igen.
"Följ mig frun" säger hon med blicken vänd ner i marken och börjar att gå längs korridoren. Jag skyndar efter henne och sluter mig upp vid hennes sida. Flickan bär en brunvit klänning, hon har ett rött väldigt lockigt hår och har fullt med fräknar som täcker hennes ansikte.
"Hur gammal är du?" Frågar jag henne med min lenaste röst.
"9" svarar hon mig enkelt fortfarande med ansiktet vänt ner i marken.
"Skulle jag kunna få fråga dig vad du heter?" Frågar jag henne nu i hopp om att få upp hennes humör.
"Flamma" svarar hon mig och plötsligt hör jag en lite gladare ton djupt nere i hennes röst.
"Vilket vackert namn, var det din mor som gav dig det?" Frågar jag henne nu i hopp om att få igång en liten konversation.
Flickan skakar lätt på huvudet.
"Min mor dog vid födseln, så min far sålde mig till sir Drego. Jag kan inte minnas när, men de började att kalla mig för Flamma här med tanke på mitt hår" jag känner redan hur mitt humör sjunker, vem säljer egentligen sin egen dotter?!
"Din far verkar allt ha varit en skitstövel han" muttrar jag och plötsligt fnissar flickan till, fick jag henne nyss att skratta? Pluspoäng till mig asså.