The colour of her eyes

Kap 35.

Medan vi tar oss framåt i korridoren försöker jag hitta min balans på de vingliga klackarna och till min förvåning dröjer det inte allt för länge. Snart går jag på säkra steg precis som Sehra framåt.

Korridorerna är väldigt tomma, vi stöter inte på en enda själ under den första biten men får trots våran senhet möte med några personer som hänger utanför salen.

De stora dörrarna står öppna då vi kommer gående för att där inne visa upp tre långa bord överfyllda med människor som skrattar och äter i en munter atmosfär.

Då vi tar oss innanför det stora rummet  ser jag även mindre bord utställda längs med sidorna av rummet.

Det står mat på alla bord, även de minsta och Sehra drar enkelt med oss genom den lilla klunga människor som ännu inte har slagit sig ner.

Förundrat ser jag mig omkring medan jag släpas efter Sehra. Killarna hänger på bakom oss och vi är påväg mot de små bordsöarna.

Salen är enormt stor med en stor tom yta i ena änden. Till för dans antar jag då ett antal små barn hoppar omkring i mitten av golvet till en lågmäld stämma kommande från några män stående med trummor och flöjter i utkanten av rummet.

Ingenting jag tidigare sett. Allting känns liksom lite mer... vilt. Men trots detta är i stort sett alla lika finklädda som vi. Jag förstår dock varför kläderna är så lätta och enkla att röra sig i ifall man ska hoppa omkring på det där sättet.

Tilslut når vi ett litet bord stående intill väggen av rummet där vi slår oss ner.

Jag mitt emot Sehra medan Reht sitter jämte mig och Sam jämte Sehra längs intill väggen.

Mitt på bordet ligger en liten brödkorg, en salladsskål, potatis och något slags kött med svamp och en kanna fylld med dryck. Det var dukat med tallrik, bestick och glas, allt i trä förutom besticken.

Sehra och Reht var redan i full gång med att lasta sina tallrikar fulla medan Sam satt och spanade sig omkring i salen.

Jag själv drog försiktigt till mig en brödbit i uppståndelsen.

Jag tar en tugga för att smaka det. Mjukt och inte allt för torrt med en salt smak.

"Ska du inte ha något smör?" Säger Sehra plötsligt där hon stannat upp i sin hets medan hon håller uppe en burk med smör som jag inte fått syn på fören nu.

Jag skakar på huvudet.
"Nej tack, jag föredrar nog utan"
Med höjda ögonbryn ställer hon ner den lilla burken igen.
"Hur kan man inte gilla smör" mumlar hon för sig själv medan hon brer sin egen macka. Jag struntar i kommentaren.

Nu har även Sam vågat sig till att röra vid maten då varken Sehra eller Reht nu är i vägen. Jag själv hänger på honom och plockar till mig lite av varje.

Kannan skjutsas sedan mot mig och jag andas lättat ut då innehållet är genomskinligt kristallklart.

Jag smuttar på drycken för att kontrollera att det verkligen är vatten denna gång vilket det visar sig vara.

Plötsligt ser jag en soldat komma gående rakt mot oss. Jag grips av panik och vänder kvickt ner blicken.
Helvete också jag borde inte ha följt med.

Soldaten drar sig fram längs med väggen, nu bara någon meter bort.
Lugna ner dig Safir, det finns ändå inget du kan göra nu.
Försöker jag intala mig själv.