Solen skiner aldrig igen

Picknicken

- Hallå? Säger jag. Jag sitter i mitt rum och pratar med David i telefon.
- Hej! Säger han.
- Vad gör du? Frågar jag.
- Pratar med dig, du då? Säger han.
- Inget särskilt, Säger jag.
- Ska vi göra nåt? Undrar jag
- Okej men vad? Säger han.
- Vet inte, typ picknick? Säger jag.
- Låter bra, Säger han.
- Okej när? Frågar jag.
- Typ nu? Säger han.
- Okej vi ses i parken om en kvart, Säger jag.
- Okej jag kan ha med mig lunchmackor, Säger han.
- Okej då har jag med mig muffins och nåt att dricka, Säger jag.
- Okej, Säger han.
- Ses snart då, Säger jag.
- Hejdå! Säger han. Jag lägger på luren. Jag går ut till köket och hämtar muffins, apelsinjuice, två glas, sugrör, och några överblivna pannkakor. Jag hämtar en korg och lägger allt i den. Jag går och hämtar min mobil och en munkjacka. Jag drar på mig munkjackan och borstar snabbt håret och tar lite mascara och puder. Jag orkade inte sminka mig i morse. Jag går ut i hallen och ska just ta på mig mina skor, när jag kommer på att jag behöver en picknickfilt. Jag går till garderoben och hämtar det och sen går jag tillbaka till hallen och tar på mig mina blåa Converse.
- Jag går till en kompis! Ropar jag till mamma. Jag tar korgen och smäller igen dörren. Jag går ut till min cykel och låser upp den. Jag ser något röra sig på taket och kommer att tanka på "mördaren". Det var två dagar sen nu. Undra vad hon egentligen ville. Mamma ringde polisen, men dem har inte lyckats fånga henne. Jag kommer tillbaka från mina tankar och ställer ifrån mig min cykel och låser fast den. Jag ser David stå där borta. Jag tar korgen och springer fram till honom.
- Hej! Säger jag.
- Hej, Säger han. Jag börjar lägga ut filten som jag har i korgen. Jag dukar upp det jag har med mig, och David det han har. Vi börjar äta av mackorna. Det blir en pinsam tystnad. Jag försöker få igång samtalet men kommer inte på nåt att säga. Tillslut säger David:
- Vad har du gjort dom senaste dagarna då?
- Mest vart hemma, Säger jag.
- Du då? Undrar jag.
- Inget särskilt, Säger han. Det blir tyst igen. Vi äter upp mackorna och jag tar fram muffinsarna. Jag lägger upp dem på filten. Jag sträcker fram handen och tar tag i den största. Men det gör David också...
- Oj, tänkte du ta den? Säger jag och drar snabbt tillbaks handen. Jag känner hur jag rodnar.
- Nej det är lugnt, Säger han.
- Säkert? Säger jag. Han nickar till svar.
- Helt säker? Säger jag för säkerhets skull.
- Helt säker, Skrattar han. Han tar en annan istället och tar en tugga.
- Goda! Säger han med munnen full av muffins.
- Det är mormors recept, Säger jag. Jag tar också en tugga av min. När vi har ätit upp frågar jag:
- Vad ska vi göra nu då?
- Kanske... Gå på bio, Säger han. Bio? Typ som en dejt. Fast det skulle ju vara konstigt att säga nej.
- Visst! Säger jag. Jag reser mig upp och börjar plocka ihop sakerna. David reser sig han med och hjälper till. Sen går vi hand i hand mot bion.