Solen skiner aldrig igen

Ihop?

Jag vaknar nästa morgon av att mobilen plingar till. Det är min klasskompis Vilma som undrar om jag vill göra nåt nån dag. Vilma är också min bästis. Kan man säga. Fast hon är en sån där person som ibland är med dom populära i klassen, och ibland är med mig och Ella. Fast Ella är ändå min allra bästa bästis. Vi gör typ allt tillsammans.
Jag kommer tillbaka från min tanke och inser att klockan bara är 07:46. Varför ska alla messa så jävla tidigt? Jag lägger mig ner och försöker somna om, men kan inte. Solen skiner rakt in i mitt öga så att jag blir helt bländad. Jag håller handen för ögonen och går mot fönstret för att dra ner rullgardinen. Det blir plötsligt nästan kolsvart i rummet och jag går och lägger mig igen. Jag vaknar igen av att Frida sitter på min säng.
- Sara! Vakna!!! Säger hon.
- Jag är... Gäsp... Vaken, Säger jag sömnigt.
- Vi ska till tivolit idag! Tjoar hon. Längst bort på stranden finns ett litet tivoli. Det finns bara tre bergochdalbanor och en karusell och en slänggunga. På sommaren brukar det också finnas en stor hoppborg och ett isberg i vattnet som man kan klättra på. Jag reser mig ur sängen och gäspar igen. Frida går ut ur mitt rum och jag går och börjar klä på mig. Det blir en kort blå kjol och ett vitt linne med en katt på. Jag sätter upp håret med ett hårband och sminkar mig. Sen går jag upp och äter en macka och dricker ett glas juice. Sen går jag ut till dom andra i vardagsrummet.
- Kan vi gå snart??? Frågar Frida uttråkat. Mamma himlar med ögonen.
- Jaja, jag ska bara packa några saker, Säger mamma. Tio minuter senare går Frida och Anton och tar på sig skorna.
- Måste jag följa med? Säger jag till mamma.
- Vad ska du annars göra? Undrar mamma.
- Vara med en kompis, Säger jag snabbt.
- Okej, bara du är hemma till middag! Säger mamma innan hon går ut i hallen. Jag ringer David och frågar om han vill göra nåt. Vi bestämmer att vi ska träffas vid strandaffäret klockan två.
Jag springer för att hinna i tid för att träffa David. Han är redan där. Vi går in i affären och kollar på kläder. Jag köper en klänning.
- Fiin! Säger David. Jag blir nästan lite generad. Vi går till stranden och sätter oss i sanden. Den känns varm. Vi sitter där en stund. Sen frågar David:
- Vill du bada?
- Jag har inga badkläder med mig. Säger jag.
- Man kan väl bada ändå? Säger han. Han reser sig upp och går ner mot vattnet. Jag följer efter. Vi har ju kläder på oss så vi, iallafall jag, blöter inte ner oss särskilt mycket. Då känner jag något blött nudda min rygg.
- Vad gör du?! Skriker jag till David och skvätter tillbaks. Det blir vattenkrig. När vi kommer upp är vi alldeles genomblöta. Vi lägger oss bredvid varann i solen för att torka. Efter ett tag säger jag:
- Jag är hungrig.
- Det är jag också! Säger David. Vi går mot ett ställe i närheten där dom har mackor och smoohties. Jag tar en tomat-och-mozzarellamacka och David tar en toast. Vi tar även varsin blåbärssmoothie. Vi sätter oss vid ett ledigt bord. Vi pratar en stund. Vi pratar om såna där saker som man inte pratar om om man är kompisar. Liksom, som om man känner varandra bättre. Plötsligt frågar David helt oväntat:
- Så, är vi typ... Ihop? Jag blir tyst. Allt bara snurrar runt i huvet på mig. Ihop? Det känns så konstigt. Men samtidigt så känns det rätt.
- Jag tror det... Säger jag tvekande. Så. Nu har jag alltså en pojkvän. Jag tittar på David. Jag tänker på hur det känns att vara ihop med någon. Sen tittar jag på David igen. Plötsligt blir allt svart.