Solen skiner aldrig igen

Indisk mat

Jag tittar på klockan. 12:44. Jag behöver inte gå riktigt än. Jag sätter mig frustrerat på sängen och bara stirrar på klockan med hopp om att den ska gå fortare. Jag lägger mig istället ner på sängen och blundar hårt. Jag har fortfarande lite svårt att förstå det Catie berättade igår. Jag reser mig upp igen och hoppas att klockan ska vara mer. Men visaren har inte rört sig ett dugg. Jag hämtar en bok och läser lite. Jag läser ett kapitel innan jag ger upp och tar mina saker och går. Jag hittar ganska bra här nu, eller jag hittar iallafall till stora salen. Det är bara att gå ut, förbi Caties rum, genom en dörr, genom en korridor och upp för en trappa. Så är jag där. Catie har inte kommit än, så jag sätter mig på en bänk och väntar.
- Hej! Säger Catie bakom mig när jag precis har satt mig ner.
- Hej! Säger jag och reser mig upp.
- Vart ska vi? Frågar jag. Jag tittar på henne, och sen ser jag till min förvåning att Leo är med.
- Du sa inte att hon ska va me! Säger han och pekar på mig.
- Då säger jag det nu, Säger Catie snabbt.
- Men hon ska inte det alls! Säger han surt.
- Du, hon är min vän, och hon ska med. Om det är nån som inte ska med så är det du! Säger Catie och tittar argt på honom. Han ger Catie en blick som ser ut som om han vill döda henne.
- Paappaaaaaa!!!!! Skriker han så högt han kan. Därefter lägger han sig ner på golvet och börjar han gråta.
- Jag vill hem! Tjuter han.
- Men vi gick ju preci...
- Vi ska hem nuuuu! Skriker han.
- Okej, vi går hem. Men det ända du får göra hemma är att sova middag! Säger Catie surt och drar med honom.
- Jag är hungrig! Skriker han surt.
- Du kan få äta fiskbullar om du är hungrig! Är det sista jag hör från Catie innan hon tvingar ner honom för trappan. Jag bara står där och stirrar efter dom. Plötsligt kommer det bara in en sur pojke i Caties rum och förstör hennes och mitt liv. Fast mest hennes såklart. Först tänker jag springa efter och hjälpa henne, men ändrar mig när jag känner hur hungrig jag är. Jag vet inte riktigt om det finns någon mataffär här i palatset, så jag bestämmer mig för att gå runt och leta lite. Jag går runt, uppför trappor, genom korridorer, nerför trappor, genom dörrar, några vändningar vid återvändsgränder, och så hittar jag det; en restaurang.
RESTAURANG PILGRIMEN står det med stora bokstäver. Jag går in och tittar mig omkring. Det är en ganska stor restaurang, den ser ut att vara asiatisk. Väggarna är täckta av indiska filtar och tyger, och det är låga bord med kuddar istället för stolar. Jag går till kassan och väntar på att nån ska komma. Det kommer ingen på ett tag, så jag vänder mig om och undersöker rummet lite till.
- Hej där min vän! Säger en röst med en brytning från ett främmande land.
- Emh, hej! Säger jag och vänder mig snabbt om.
- Vill du sätta dig? Frågar en ganska kort smal man med turban på huvudet. Han är mörkhyad, men jag har svårt att avgöra vilket land han kommer ifrån. Han går fram till ett bort och drar ut en av kuddarna så att jag kan sätta mig.
- Vad vill fröken ha? Frågar han.
- Jag vet inte riktigt, har ni nån dagens meny? Frågar jag.
- Det har vi, Säger han glatt.
- Då vill jag ha den, Säger jag.
- Det ska bli! Säger han och rusar iväg till köket. Jag väntar en liten stund, och efter några minuter kommer han ut igen med ett fat med mat i handen. På fatet ligger det kyckling med någon sorts sås, jasminris med russin och torkade aprikoser i, och något som jag inte har nån aning om vad det är. Jag börjar äta, det är fruktansvärt gott, så jag äter upp nästan allt på en gång. Tillslut är allt slut, det är bara lite av det där konstiga, som visade sig vara nån sorts grönsak. När jag har ätit upp kommer den lilla mannen tillbaka.
- Ehm.. hur betalar jag? Frågar jag lite skamset. Han värkar inte ta illa upp alls.
- Du bara väljer dagens rätt här och skriver in ditt namn, Säger han lugnt och räcker mig en konstig grej. Det ser lite ut som en sån man drar sitt creditkort genom, fast med en massa bokstäver och en liten skärm. Jag trycker på på-knappen och väljer dagens rätt. När jag har gjort det skriver jag mitt namn, och sen trycker jag på en stor knapp som han säger att jag ska trycka på. Sen är det klart. Efter maten går jag ut från resturangen. Jag försöker få tag på Catie via min öronsnäcka, men hon svarar inte. Så jag får helt enkelt hitta hem själv. När jag efter en halvtimmes letande äntligen hittar hem, möts jag av en stor överraskning.