Solen skiner aldrig igen

Fler mardrömmar

När jag vaknar nästa gång är klockan 07:34. Jag försöker somna om ett tag, men jag är klarvaken. Jag går upp och sätter mig i soffan. Jag har jätteont i huvudet. Jag lägger mig ner i soffan. Jag hör skrammel från köket. Vad kan det vara? Tänker jag. Jag går till köket. Det är pappa som äter frukost.
- Hej gumman, är du uppe såhär tidigt? Säger han.
- Jag har lite ont i huvet, Säger jag.
- Oj då, Säger pappa. Jag går och hämtar ett glas vatten. Jag sätter mig mittemot pappa vid bordet. Vi pratar om en massa saker. Jag äter en prickigkorvmacka. När klockan är 07:56 måste pappa gå.
- Hejdå gumman! Säger han och stänger igen ytterdörren efter sig. Jaha. Då är jag väl ensam igen. Jag går tillbaks till mitt rum och tar fram mobilen. Jag kollar Snapchat och kik. Inget speciellt som har hänt. Ingen är väl uppe såhär tidigt på lovet. Jag har tråkigt. Jag sätter mig och ritar. Det blir så sjukt fult eftersom jag är så dålig på att rita. Jag skrynklar ihop pappret och slänger det i papperskorgen. Jag känner mig trött. Jag går och lägger mig igen. Jag drömmer om elefanter som dansar samba i neonrosa nattlinnen. Och plötsligt är zombie-David med och dansar. Då märker jag att dom är på ett rymdskepp som håller på att krascha in i solen. Jag försöker få de att stanna skeppet men dom bara fortsätter att dansa. Plötsligt börjar alla tjata om att de vill gå och bada och så börjar de spruta vatten på varandra med snablarna. David har också en snabel. Han sprutar vatten på allt och alla. Det droppar vatten från ett stort hål i taket och vattnet rinner rakt ner på mig. Då upptäcker jag att vattnet inte är vatten utan blod och alla elefanter försvinner plötsligt i allt blod. Och så står David där vi ett fönster och tänker hoppa ut i rymden som inte är en rymd utan ett gigantiskt hav av cyklar. Jag springer dit och han hoppar och jag hoppar efter men så försvinner han bara i tomma intet. Jag tittar upp och ser David stå uppe på skeppet och flina åt mig. Precis när jag landar bland cyklarna så försvinner dem och jag faller ner bland en massa färger och former. Plötsligt ser jag Davids flin bland alla färger och han säger:
- Kom hit så jag kan äta dig! Jag landar i en stor pool som inte värkar ha nåt slut och jag försöker simma men det går inte så jag hamnar under vattnet och allt blir svart. När jag vaknar har jag ännu mer huvudvärk och kan knappt röra mig. Mamma kommer in i mitt rum och sätter sig försiktigt på min säng.
- Hur mår du gumman? Undrar hon.
- Jag tror jag är sjuk, jag har jätteont i huvet, Säger jag. Mamma känner på min panna.
- Du är jättevarm, Säger mamma. Hon går och hämtar ett paket alvedon och ett glas vatten. Jag sväljer medicinen, ligger och pratar lite med mamma, och sen somnar jag om. Jag ligger och yrar och drömmer mardrömmar i nästan en vecka. När jag vaknar på fredagen känner jag mig yr, men har inte alls ont i huvudet och är ganska pigg. Jag går upp och sätter mig i soffan med mamma. Hon ser trött, men glad ut.
- Ella ringde just och frågade efter dig, Säger hon. Jippi! Tänker jag. Ella har varit i USA i två veckor och hälsat på sin moster. Så jag har inte träffat henne på jättelänge. Jag ringer henne direkt och frågar om vi kan ses nån dag. Vi bestämmer att vi ska ses imorgon klockan elva. Längtar redan.