Solen skiner aldrig igen

Mot Arlanda

- Godmorgon sömntuta! Säger mamma glatt.
- Gäsp. Hur mycket är klockan? Säger jag nyvaket.
- Halv sju, Säger mamma.
- Halv sju?! Säger jag.
- Ja, vi ska ju åka till Spanien och hälsa på farmor och farfar idag! Säger mamma.
- Ja juste! Säger jag gäspandes. Jag går upp och tar på mig kläderna som jag la fram igår. Sen går jag ut till pappa i hallen och hjälper honom att bära ut väskorna till bilen.

- Är vi framme snart? Säger Frida.
- Vi har bara åkt i fem minuter ju! Säger pappa.
- Men jag mår illa! Skriker Frida.
- Men ät lite frukost då, Säger mamma och räcker henne en macka.
- Kan jag också få en macka? Säger jag.
- Visst, Säger mamma och räcker mig också en macka. När jag har ätit upp mackan tar jag fram mina hörlurar och sätter på musik.

- Sara? Det är dags att vakna nu gumman! Hör jag mammas röst säga. Jag öppnar en ögat och möts utav mammas leende.
- Gumman, det är dags att vakna! Upprepar hon. Jag gäspar stort och tittar mig omkring. Jag befinner mig i en bil. Våran bil. Juste! Vi var påväg till flygplatsen. Jag måste ha somnat i bilen. Jag knäpper loss mig och kommer ut på en stor parkering. Det luktar avgaser och lite hundkiss. Jag tar ut min väska ur bagageutrymmet och börjar bära den mot det stora huset som är Arlanda.

- 'Flygplan mot Barcelona avgår om femton minuter i gate tre' Säger dom i högtalarna.
- Men spring då! Säger mamma.
- Vi missar planet om ni inte skyndar er! Säger pappa.
- Jag måste kissa! Säger Anton.
- Du får hålla dig en stund, Säger mamma.
- Vänta jag ska bara göra en sak! Säger Frida och försvinner bort mot en affär.
- Men var ska... Skriker mamma och springer efter. Jag bara blundar. Försvinner från allt tjat.
- Sara! Skynda dig! Ropar pappa. Jag fortsätter långsamt och blundande mot vår gate. Plötsligt stöter jag i något. Jag öppnar ögonen. Det är Alex i min klass. Tjejtjusaren Alex. Fuck.
- Men tjena! Säger han. Jag är tyst och fortsätter gå.
- Hallå jag pratar med dig! Säger han och springer efter mig. Jag ignorerar honom. Han ställer sig framför mig och stoppar mig.
- Du gör nog rätt i att svara när jag pratar med dig, Säger han. Jag tittar upp på honom. Han menar allvar.
- Hej, Säger jag och lyckas ta mig förbi honom.
- Och hejdå! Säger jag och springer ifatt pappa igen.
- Vänta! Säger han och springer ifatt oss.
- Du tappade ditt örhänge! Säger han och räcker det till mig.
- Känner ni varandra? Frågar pappa.
- Nej, Säger jag kort, rycker åt mig örhänget och går därifrån.
---------------------------------------
Hej! Förlåt igen för så dålig uppdatering. Men nu ska jag försöka uppdatera typ fem gånger i veckan. Ville också tipsa om min nya bok: Under ytan. Kommer inte uppdatera så jätteofta på den eftersom jag skriver på den här. Men typ en till två gånger i veckan. Hoppas ni läser den. Ha det bra!💖❤️